Om hur professor Kathleen Stock tvingades bort från sitt universitet för att hon menar att det finns ett biologiskt kön. Och hur genusvetaren Rebecca Selberg ser värdet av en sådan ordning.
Ni var alldeles för hovsamma. Universitetet är genominfekterat av genusvetenskapliga clownteorier. Det finns två kön och medicinska tillstånd där det kan vara svårt att könsbestämning. Det senare har varit känt länge. Ren och skär faktaresistens hos en del genusteoretiker. Sannolikt en bra karriärväg dock!
Rätta mig om jag har fel, men. Är det inte så, att "intelligensian" ofta har varit på totalitatismens och intolleransens sida. För att "vi" sett ljuset och förstått vad som är bäst för andra människor. Allt från Götisismen i Sverige, the white mans burden (vilket troligtvis var ironiskt menat), Krigsromantikerna före WW1, kommunisterna och nationalisterna under mellankrigstiden, 68-ornas antidemokratiska och socialistiska idéer. Idag utmynnat i genus(o)kunskap och Utfrysningskulturen. Så vad är det för fel på de sk intellektuella? Är det överutbildade underbegåvade personer som snarare borde utbildats till hantverksyrken eller andra ickeintelektuella yrken? Odla jorden, vårda skogen, rörmokeri, bygg hus etc. etc. Det är svårt att tänka.
Jo så har det alltid varit! Delvis en myt att universitetet skulle vara självständigt! Fritänkare har oftast arkebuserats , fängslats eller frysts ute. Ex Giordano Bruno Galilei osv. Ofta tänkare fria från etablissemanget som fört vetenskap o samhälle framåt!
Ett sidospår till avsnittet, men berör rådande diskurs o semantiska grepp. Varför benämns klimataktivister som just klimataktivister, när de agerar aggressivt o våldsamt likt något som kunde benämnas klimatterrorister!?
Efter att ha lyssnat en del på vad Kathleen Stock har att säga, i den omtalade Oxford-debatten och i några andra sammanhang, framstår hennes teser inte särskilt kontroversiella. Inte i mitt tycke. Att vi alla har ett (biologiskt) kön (på engelska "sex"), att det i allt väsentligt är strikt binärt och att det följer oss från vaggan till graven är rimligen ovedersägligt. Det är fundamental biologi.
Hon gör en skarp distinktion mellan, å ena sidan, vårt kön (eller "sex") och, å andra sidan, det som på engelska benämns som "gender". På svenska översätts det väl ofta till "genus". Benämningen "socialt kön" (till skillnad från biologiskt kön) förekommer också.
Exakt vad vi lägger i genusbegreppet är, åtminstone för mig, väldigt diffust. Helt klart är att vi här talar om en upplevd könstillhörighet, på ett psykologiskt eller självupplevt plan, eller på ett socialt plan, det vill säga hur en person uppfattas av sin omgivning. Kan vi ens tala om en person och ett genus? Upplevelsen av en person kan ju skilja sig åt mellan vad personen själv upplever och vad delar av dess omgivning gör? Det förefaller inte heller att vara ett binärt begrepp. Är till exempel en lesbisk kvinna, en heterosexuell kvinna och en "transkvinna" personer av ett och samma, av två eller tre olika genus?
Utan tydliga definitioner och kriterier blir indelningen av genus mer eller mindre godtycklig och diffus, i praktiken riskerar den att bli meningslös. Den är uppenbarligen betydligt mer mångfacetterad än vad indelningen i två distinkta biologiska kön är. Den är dessutom flyktig, om vi tillåter en person att byta genus, beroende på hur den vid en viss tid upplever sig själv och vill bli uppfattad av sin omgivning.
Det är väl här dispyten uppstår. Kathleen Stock hävdar att kön trumfar genus; att i synnerhet lagstiftning, med tvingande rättigheter och skyldigheter, inte kan grundas på genus, utan måste utgå från personens kön, när det är relevant (när lagstiftning och normer inte kan vara könsneutrala). Opponenter, inte minst många radikala transpersoner, tycks mena att den som "väljer att byta kön (genus)" ska respekteras för det fullt ut, i alla tänkbara legala och sociala sammanhang. De anser möjligen också att den som inte respekterar det bör bestraffas. Det är anspråk som svårligen kan accepteras.
I den dispyten väljer jag Kathleens Stocks sida. Att låta (biologiskt) kön gå före genus skapar förvisso en del praktiska problem för transpersoner, det ska inte förnekas. Å andra sidan, i de fall där kön har betydelse, får vi leta efter andra lösningar för att hantera de problemen.
Håller helt med att könsidentiteten hos en människa skapas genom relationerna till andra människor och samhället. Den fråga som bör ställas är varför allt fler människor inte är nöjda med sin könstillhörighet och vill genomgå könsbyte. Känner man sig som kvinna så kan man leva som kvinna utan att försöka modellera om sin kropp till det utseende man önskar. Förutom de etiska och moraliska problem som därvid uppkommer i t.ex. omklädningsrum så tillkommer alla de medicinska risker och kostnader som könsbyten kan ge upphov till. Vad gäller den normupplösning som där eftersträvas så citerar jag Assar Lindbecks citat, ”Ett normlöst samhälle skulle vara ruskigt”. Vad gäller den utfrusningskultur som förekommer vid universiteten så drivs denna framförallt av personer som inte använder det förutsättningslösa förhållningsätt som är en grundförutsättning för objektiv forskning. Det är lättast att implementera ideologi i områden som är så vittomfattande och komplicerade att en seriös forskning inte går att genomföra. Hit hör många humanistiska områden och framför allt genusforskningen där dess institution mer liknar en intresseorganisation av likasinnade än en seriös forskning med empiriska experiment och vetenskaplig teoribildning. Att denna intressegrupp får finansieras genom skattepengar och kalla sin aktivitet för forskning är bara ett uttryck för det fjärmande från kunskap och politisk infiltrering som ses alltmer i samhället.
Ni var alldeles för hovsamma. Universitetet är genominfekterat av genusvetenskapliga clownteorier. Det finns två kön och medicinska tillstånd där det kan vara svårt att könsbestämning. Det senare har varit känt länge. Ren och skär faktaresistens hos en del genusteoretiker. Sannolikt en bra karriärväg dock!
Rätta mig om jag har fel, men. Är det inte så, att "intelligensian" ofta har varit på totalitatismens och intolleransens sida. För att "vi" sett ljuset och förstått vad som är bäst för andra människor. Allt från Götisismen i Sverige, the white mans burden (vilket troligtvis var ironiskt menat), Krigsromantikerna före WW1, kommunisterna och nationalisterna under mellankrigstiden, 68-ornas antidemokratiska och socialistiska idéer. Idag utmynnat i genus(o)kunskap och Utfrysningskulturen. Så vad är det för fel på de sk intellektuella? Är det överutbildade underbegåvade personer som snarare borde utbildats till hantverksyrken eller andra ickeintelektuella yrken? Odla jorden, vårda skogen, rörmokeri, bygg hus etc. etc. Det är svårt att tänka.
Har ni sett "What is a woman"? Kan rekommenderas.
Jo så har det alltid varit! Delvis en myt att universitetet skulle vara självständigt! Fritänkare har oftast arkebuserats , fängslats eller frysts ute. Ex Giordano Bruno Galilei osv. Ofta tänkare fria från etablissemanget som fört vetenskap o samhälle framåt!
Ni borde ha nämnt Åsa Wikforss artikel i DN 15/6 där hon helt viftar bort rapporterna om cancelkultur vid svenska universitet.
Åsa Wikfors tillhör väl inte de intellektuella tungviktarna utan snarare klichéernas och opportunismens ansikte!
Ett sidospår till avsnittet, men berör rådande diskurs o semantiska grepp. Varför benämns klimataktivister som just klimataktivister, när de agerar aggressivt o våldsamt likt något som kunde benämnas klimatterrorister!?
Efter att ha lyssnat en del på vad Kathleen Stock har att säga, i den omtalade Oxford-debatten och i några andra sammanhang, framstår hennes teser inte särskilt kontroversiella. Inte i mitt tycke. Att vi alla har ett (biologiskt) kön (på engelska "sex"), att det i allt väsentligt är strikt binärt och att det följer oss från vaggan till graven är rimligen ovedersägligt. Det är fundamental biologi.
Hon gör en skarp distinktion mellan, å ena sidan, vårt kön (eller "sex") och, å andra sidan, det som på engelska benämns som "gender". På svenska översätts det väl ofta till "genus". Benämningen "socialt kön" (till skillnad från biologiskt kön) förekommer också.
Exakt vad vi lägger i genusbegreppet är, åtminstone för mig, väldigt diffust. Helt klart är att vi här talar om en upplevd könstillhörighet, på ett psykologiskt eller självupplevt plan, eller på ett socialt plan, det vill säga hur en person uppfattas av sin omgivning. Kan vi ens tala om en person och ett genus? Upplevelsen av en person kan ju skilja sig åt mellan vad personen själv upplever och vad delar av dess omgivning gör? Det förefaller inte heller att vara ett binärt begrepp. Är till exempel en lesbisk kvinna, en heterosexuell kvinna och en "transkvinna" personer av ett och samma, av två eller tre olika genus?
Utan tydliga definitioner och kriterier blir indelningen av genus mer eller mindre godtycklig och diffus, i praktiken riskerar den att bli meningslös. Den är uppenbarligen betydligt mer mångfacetterad än vad indelningen i två distinkta biologiska kön är. Den är dessutom flyktig, om vi tillåter en person att byta genus, beroende på hur den vid en viss tid upplever sig själv och vill bli uppfattad av sin omgivning.
Det är väl här dispyten uppstår. Kathleen Stock hävdar att kön trumfar genus; att i synnerhet lagstiftning, med tvingande rättigheter och skyldigheter, inte kan grundas på genus, utan måste utgå från personens kön, när det är relevant (när lagstiftning och normer inte kan vara könsneutrala). Opponenter, inte minst många radikala transpersoner, tycks mena att den som "väljer att byta kön (genus)" ska respekteras för det fullt ut, i alla tänkbara legala och sociala sammanhang. De anser möjligen också att den som inte respekterar det bör bestraffas. Det är anspråk som svårligen kan accepteras.
I den dispyten väljer jag Kathleens Stocks sida. Att låta (biologiskt) kön gå före genus skapar förvisso en del praktiska problem för transpersoner, det ska inte förnekas. Å andra sidan, i de fall där kön har betydelse, får vi leta efter andra lösningar för att hantera de problemen.
Håller helt med att könsidentiteten hos en människa skapas genom relationerna till andra människor och samhället. Den fråga som bör ställas är varför allt fler människor inte är nöjda med sin könstillhörighet och vill genomgå könsbyte. Känner man sig som kvinna så kan man leva som kvinna utan att försöka modellera om sin kropp till det utseende man önskar. Förutom de etiska och moraliska problem som därvid uppkommer i t.ex. omklädningsrum så tillkommer alla de medicinska risker och kostnader som könsbyten kan ge upphov till. Vad gäller den normupplösning som där eftersträvas så citerar jag Assar Lindbecks citat, ”Ett normlöst samhälle skulle vara ruskigt”. Vad gäller den utfrusningskultur som förekommer vid universiteten så drivs denna framförallt av personer som inte använder det förutsättningslösa förhållningsätt som är en grundförutsättning för objektiv forskning. Det är lättast att implementera ideologi i områden som är så vittomfattande och komplicerade att en seriös forskning inte går att genomföra. Hit hör många humanistiska områden och framför allt genusforskningen där dess institution mer liknar en intresseorganisation av likasinnade än en seriös forskning med empiriska experiment och vetenskaplig teoribildning. Att denna intressegrupp får finansieras genom skattepengar och kalla sin aktivitet för forskning är bara ett uttryck för det fjärmande från kunskap och politisk infiltrering som ses alltmer i samhället.