De muslimska länderna ger hyckleriet ett ansikte
Muslimska länder brännmärker Sverige för att vi har yttrandefrihet, men är knäpptysta om Kinas omskolningsläger för muslimska minoriteter. Vi har blivit en bricka i ett cyniskt maktspel.
Varför just Sverige? Varför just nu? Det är de centrala frågorna i koranbränningshändelserna. Det valda tillfället handlar, som många påpekat, med största sannolikhet om att Sverige just nu försöker gå med i Nato, men hittills har blockerats av Turkiet. Att ledarna för Ryssland, Turkiet och Iran under hösten förra året möttes och ingick ett slags allians mot väst talar för att det finns geopolitiska intressen inblandade. Att det inte handlar om genuint menad islamkritik, utan om helt andra saker.
Det finns fler indicier. Den irakier som brände koranen utanför Iraks ambassad i Stockholm har bara levt några få år i Sverige. Innan dess tillhörde han en kristen gren av den shiamuslimska hashd-milisen, som står Iran nära. Innan hösten 2022, när mötet mellan Putin, Erdogan och Raisi ägde rum, hade mannen vad jag har kunnat se inte yttrat någon islamkritik i offentligheten. Att han dessutom inkluderar svenska flaggan i sina koranbränningar är en detalj som ytterligare stärker misstanken om att detta är en bricka i ett större spel.
När Rasmus Paludan brände en koran utanför Turkiets ambassad i januari var tajmingen den sämsta tänkbara för Sveriges del. Detta ledde till kraftfulla protester i Turkiet och har sinkat den svenska anslutningen till Nato betänkligt. I dokument som läckt från den ryska säkerhetstjänsten, och som släpptes av Londonbaserade grävredaktionen Dossier Center till en rad tidningar, beskrivs splittringen mellan Turkiet och EU, koranbränningen i Sverige och Nato-processen. Sedan ges instruktioner i hur man kan använda detta för att elda på mer, bland annat genom att förmå ”lokalinvånare eller migranter” att spela in och sprida filmer när den turkiska flaggan bränns eller när Erdogan förolämpas.
Att det kan röra sig om påverkanskampanjer är också intrycket man får när man tar del av det statsminister Ulf Kristersson skrev på Facebook under onsdagskvällen. Tidigare samma dag höll Carl-Oskar Bohlin, ministern för civilt försvar, en pressbriefing ihop med kommunikationschefen på Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF). om den senaste tidens påverkanskampanjer mot Sverige, där man fick intrycket av att regeringen har tillgång till information som pekar mot att detta är något mer än vad man vid första anblick kan tro.
Ulf Kristerssons förklaring om desinformationen som sprids om vår yttrande- och opinionsfrihet är värd att citera:
Jag vill också särskilt bemöta ett vanligt missförstånd: Svenska staten utfärdar inte tillstånd att bränna kopior av koranen. Däremot utfärdar polisen tillstånd för allmän sammankomst – en rätt som är grundlagsfäst i Sverige.
Hur den rätten sedan utnyttjas är upp till var individ att själv bestämma. Staten garanterar rätten till yttrandefrihet, men står inte därmed bakom några politiska budskap.
Men dessa fri- och rättigheter används kanske just nu av aktörer som vill Sverige illa. Det betyder inte att vi ska kompromissa bort våra värderingar. I den svenska regeringsformen, vår främsta grundlag, utgör yttrandefrihet respektive opinionsfrihet de allra viktigaste friheterna. Alla andra fri- och rättigheter härrör därifrån. Detta är en kärna i vår kultur, eftersom ingen annan frihet betyder något utan dessa två. Ingen främmande makt, ingen terrorgrupp, ingen mobb, ska förmå oss att tumma på vilka vi är. Vi har inget att skämmas över.
Sverige är dock ett litet land, med mycket begränsad handel med länder i Mellanöstern. Därför kostar det inte särskilt mycket för Iran, Irak och Pakistan att bojkotta Sverige. Våra butikers färska dadlar kanske kommer levereras från något annat land framöver, och var de ska få tag på Kalles kaviar är deras problem.
Självklart vet dessa länders ledare exakt vad som har skett. De vet precis hur svenska lagar fungerar, att vi avskaffade de sista hädelselagarna 1970, att västerländska demokratier tillåter en mångfald av åsikter i offentligheten utan att regeringen står bakom dem. Det är inte på grund av bristande kännedom om svenskt statsskick som Irans ledare, ayatolla Ali Khamenei, skriver att den svenska regeringen ”gjort sig redo för krig mot den muslimska världen genom att stötta koranbrännare”.
Khamenei och de andra ledarna i den muslimska världen vet att den svenska regeringen inte stöttar vare sig koranbränning, Fridays for future eller Återställ våtmarkerna. De vet precis hur våra demokratier fungerar. Deras upprördhet är säkert äkta, men de vet att de kräver något som strider mot våra grundlagar. Att Turkiet utfärdat en arresteringsorder på Rasmus Paludan är bara ytterligare ett sätt att försvåra Nato-processen. (Särskilt ironiskt är det också med tanke på att Turkiet vägrar lämna ut grovt kriminella som fortsätter att styra brottsligheten på distans.)
Varför Sverige? Frågan har flera svar. Dels handlar det om att vi har en stor muslimsk minoritet i vårt land, vilket flera av dessa länder identifierar som en svag punkt de kan utnyttja. Muslimska företrädare har, med några få undantag, inte heller gått ut till stöd för Sverige i den här striden. Om muslimska röster höjs, så sker det åtminstone inte i den gemensamma offentligheten. Inga stora muslimska demonstrationer till stöd för yttrandefriheten, mångfalden och det öppna samhället har hållits.
Därför var det beklämmande att lyssna på Lina Stenberg som jag debatterade den här frågan med i SVT Morgonstudion i morse. ”Diplomati kräver ju att vi samverkar men att vi också ger eftergifter”, menade hon. Hur snabbt vissa svenska debattörer vill göra eftergifter, trots att det är teokrater och diktatorer som ställer kraven. Det är inte pragmatiskt eller diplomatiskt, bara svagt. De ger vika för minsta vindpust.
Hur snabbt Socialdemokraterna börjar kritisera regeringen, trots att landets säkerhet står på spel. Morgan Johansson tycker att det just nu är läge att gå på regeringen för att Myndigheten för psykologiskt försvar inte har fått en ny ordinarie generaldirektör på plats. Ironiskt nog är det just den sortens krypskytte som försvagar vårt psykologiska försvar, vilket endast är till gagn för våra fiender.
I hela Mellanöstern och Nordafrika är blasfemi olagligt. I flera länder, däribland Iran, Pakistan, Saudiarabien och Afghanistan, är det inte bara olagligt med blasfemi, man riskerar dessutom dödsstraff. Det är dessutom olagligt i flera av dessa länder - 65 procent - att konvertera från islam. Det är förenat med livsfara. Därför är det bara inom islam det finns så kallade exmuslimer, som många gånger tvingas fly.
Tyvärr är det vårt goda rykte som gör att vi anklagas för det värsta tänkbara, för att förtrycka muslimer. Vi är kända för vårt tålamod och fredlighet, respekten för mänskliga rättigheter och minoriteter, vår tolerans för oliktänkande. Det är inte trots detta rykte, utan på grund av det som en ayatolla i Iran kan påstå att vi står i begrepp att inleda ett helt eget korståg mot islams länder. Om vi hade varit landet de anklagar oss för hade vi inte varit en fristad för muslimer som flytt från länderna som nu anklagar oss för vad de själva gjort och gör. Dessa regimer, som nu tävlar om att vara islams främsta försvarare, förtrycker och förföljer andra muslimer på en sådan skala att många av dem ser sig tvingade att fly till bland annat just Sverige. Det kan räcka med att någon muslim tolkar religionen lite annorlunda, på ett icke godkänt vis. Om Sverige hade varit ett land som krigade mot muslimer hade ayatollans hot mot oss inneburit att hundratusentals svenska muslimer försattes i livsfara. Iran räknar förstås med att så inte är fallet. Det man vill uppnå är att vår regering, vår befolkning, ska bli mer foglig.
Det kostar inte så mycket att ge sig på oss, varken ekonomiskt, politiskt eller militärt. Tyvärr. Vårt lilla land är en bricka i ett större spel, för att försvaga Nato. För att Turkiet ska få köpa F-16 från USA. Vi är just nu den svagaste länken, som ligger nära Ryssland men står utanför Nato, och därför är trycket extra hårt på oss. Dessa regimer sprider desinformation för att underblåsa folklig vrede, sedan tar man kraftfull ställning mot en lögn om Sverige man själv skapat och hoppas på detta sätt stärka sin egen interna position. Allt detta väsen för några enstaka individer med ytterst svag koppling till Sverige som bränt enstaka koraner.
Men det Iran, Irak, Turkiet, Pakistan och andra muslimska länder som nu piskar upp hat mot Sverige, har gemensamt är att de är knäpptysta om Kinas behandling av i huvudsak muslimska minoriteter, som uigurer, kazaker och andra, i regionen Xinjiang. Enligt Amnesty International pågår ett systematisk och statligt organiserat förtryck och dessa muslimska grupper utsätts för massfängslanden, tortyr och förföljelse. Amnesty menar att det utgör ett brott mot mänskligheten. Upp till en miljon sitter i koncentrations- och omskolningsläger, där man brutalt för vad man kan för att beröva uigurer deras kultur, identitet och religion. Man skriver även om koranen för att underlätta omvändelsen. Ändå ser man inga omfattande protester mot detta, varken bland svenska muslimer eller i den muslimska världen.
Tvärtom.
I juli 2019 lämnades ett förslag in till FN:s råd för mänskliga rättigheter som uppmanade Kina att släppa in oberoende internationella observatörer i Xinjiang-regionen. Man uppmanade bland annat Kina att respektera den muslimska minoritetens religionsfrihet. Denna (alldeles för) milda uppmaning blockerades av Pakistan, Saudiarabien, Egypten, Förenade arabemiraten, Algeriet och andra länder med muslimsk majoritet, ihop med Ryssland, Venezuela, Nordkorea och Kuba.
Så mycket för att försvara muslimer, alltså. De vill inte ens få reda på vad deras trosbröder och systrar genomlider i Kinas läger, vilket visar hur beroende man är av Kinas pengar. De vänder bort blicken och tar snällt emot allmosorna.
Förresten, av de 22 ambassadörer som skrev under uppmaningen om att sluta förfölja och förtrycka uigurer och andra muslimska minoriteter, var alla västerländska. Inte ett enda land med muslimsk majoritet skrev under, men det gjorde däremot Sveriges representant.
Dessa högljudda regimer ger hyckleriet ett ansikte.
Senaste poddavsnittet
En sista sak…
Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.
Låt sommaren ge dig en rak höger!
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Bra rutet Ivar! Tycker faktiskt att Sverige ska sikta på att handla med andra länder och varför ger vi bistånd till Irak? Känns helt orimligt!
Klargörande och föredömligt skrivet Ivar. Vänligen
Per-Ola