Drag queens hör inte hemma i barnkulturen
Varför ska drag queens läsa sagor för barn? Bakom finns en ideologi som går ut på att alla normer ska upplösas och alla gränser överskridas. Och effektiv indoktrinering börjar alltid med barnen.
Det har länge funnits en tyst överenskommelse – om högern då och då får sänka skatten på något och driva sina företag, så får vänstern resten. Det var ungefär så det var under tiden med Alliansens åtta år i regeringsställning. Man införde fem jobbskatteavdrag, fortsatte privatiseringarna av det offentliga, men accepterade och fortsatte med vänsterns identitetspolitik. Man försökte undvika att vara det slags “elaka höger” som bar pärlhalsband, tyckte att invandringen var för stor och inte gick i Pridetåget. Högern var så upptagen med hur den uppfattades, att man inte ville se vad som skedde på andra sidan. På det stora hela lyckades man rätt väl, men till ett högt pris.
Samma tysta överenskommelse har funnits inom hela västvärlden, med lokala variationer. Det som nu har skett är att det som på engelska kallas woke, och i Sverige oftare identitetspolitik eller politisk korrekthet, har vunnit tolkningsföreträdet även inom företagsvärlden. Åtminstone inom den anglosaxiska världen har företagsjättarna anammat wokevänsterns synsätt på bred front, helt enkelt för att man tror sig ha identifierat var makten finns – hos woke-vänstern. Samtidigt har en ny höger gjort klart att man inte längre är med i överenskommelsen. I dag förstår de flesta att man inte är rasist för att man kritiserar migrationspolitiken, inte är kvinnohatare för att man inte tycker att genusvetenskap ska ha en särställning inom akademin och myndighetsvärlden, eller homofob och transfob för att man inte vill att små barn ska konfronteras med sexuella uttryck – som att bjuda in drag queens med artistnamn som “Lady Busty” och “Miss Shameless Winehore” att läsa sagor för dem på bibliotek.
Drag queens är i regel homosexuella män som iklär sig en kvinnas attribut, oftast förvrängda och överdrivna för komisk effekt. Så gott som alltid förekommer – inte bara vad gäller könsuttryck – en lek med det vulgära, sexuella och gränsöverskridande med artistnamn som just Lady Busty, Miss Shameless Winewhore, eller ESC-vinnaren Conchita Wurst (Conchita betyder “liten snäcka” men är också slang på sydamerikansk spanska för “liten fitta”, och Wurst är tyska för korv, även om artisten hävdar att namnet refererar till det tyska uttryck för att man inte bryr sig (“Das ist mir Wurst”). De ekivoka namnvalen är en del av drag kulturen, och söker man lite finner man snabbt varianter som är ganska obscena (exempelvis “Malestia Child”). Men det är helt i sin ordning att vuxna människor ägnar sig åt att klä ut sig på olika sätt, om de vill. Att klä ut sig till det kön man inte själv är född med, åtminstone när män gör det, har en längre historia än drag och kommer förmodligen finnas kvar länge än.
Men frågan är varför man plötsligt har en önskan att rikta vuxenkultur, som har sexuella övertoner, mot barn? De två drag queens som blivit föremål för debatt den senaste tiden är Lady Busty och Miss Shameless, eller Miss Shameless Winewhore som han kallar sig när han inte läser sagor. Går man in på deras Instagramsidor så blir det glasklart att karaktärernas livsluft är sex, vilket de av allt att döma också tjänar pengar på. Det är manliga fantasier om ohämmad feminin sexualitet som får fritt spelrum där. Jag sätter mig inte till doms över vad de gör i sina kanaler – ingen tvingas följa dem.
Men varför ska de läsa sagor för små barn på våra gemensamma bibliotek?
En del säger att drag kan jämföras med andra typer av utklädnader, som prinsessa, trollkarl, lejon, Bamse eller sjöjungfru. Men medan dessa gestalter hör hemma i barns fantasi– och sagovärldar, kommer drag från sexualitetens fantasivärld. Det är som att jämställa fäders tomtedräkter med när utklädnaden man har när man går på “Pimps and hoes”-fest hos Bingo Rimér och Katrin Zytomierska. På den festen klädde de för övrigt ut sina barn i enlighet med temat, apropå gränsupplösning…
Barnen har förstås ingen aning om vad det är för uppenbarelse de möter i en drag queen. Eftersom deras föräldrar tagit med dem, och scenen är ett välbekant bibliotek, känner de sig trygga. Vuxenvärlden vill att jag ska ta till mig något här. Men vad? Varför har mannen där tagit på sig peruk, enorma mängder smink och lösbröst? Vad har detta med sagor att göra? “Står drag queen för dragon queen?” undrar ett barn i ett klipp på instagram. Svaret är förstås att det står för en viss sorts ideologi, och barnen är medtagna för att formas till önskad form så tidigt som möjligt. Självklart förstår barnen instinktivt att de måste vara gillande, när föräldrarna så tydligt förväntar sig det.
Helt säkert kan en del av de skarpa reaktionerna här i Sverige förklaras av att många har följt vad som har skett i USA. Rörelsen har marknadsfört sig som barnvänlig: “In spaces like this kids are able to see people who defy rigid gender restrictions and imagine a world where everyone can be their authentic selves.”
Där uppträder drag queens även med erotiska danser för barn, där det sexuella explicit är i fokus. En trend handlar också om att små barn uppmuntras att själva bli “drag kids”, med exempel på när de uppträtt för vuxna och fått sedlar kastade på sig.
Självklart drar den här sortens spektakel till sig pedofiler. För ett par år sedan twittrade Storbritanniens lokala Drag Queen Story Hour (DQSH) ut pedofilmottot: “Love has no age”. Året innan dömdes en domare som arbetade i en barndomstol, som sponsrat DQSH, för innehav av barnpornografi. Förra året dömdes en sponsor till DQSH för innehav av barnpornografi, och i år dömdes en draq queen, Brice Patric Ryschon Williams, som dansat erotiskt för barn, för 25 åtalspunkter vad gäller barnpornografi.
Med detta sagt så drar alla verksamheter för barn till sig pedofiler. Kanske utmärker sig inte drag queen story hour i detta avseende. Viktigare att granska är den ideologi som man torgför. På vissa sätt liknar den 1960- och 70-talets sexuella revolution, där den gemensamma fienden var, som man då såg det, den småborgerliga prydheten och sexualmoralen. I det sammanhanget kunde pedofiler helt öppet, i tidningar och böcker, propagera för att sex mellan barn och vuxna skulle bli lagligt. RFSL skickade 1983 ett uttalande till justitiedepartementet som ordföranden Kjell Rindar skrivit under, där man relativiserade pedofili: ”Vem är förbrytaren? Pedofilen skänker ömhet och kärlek … Pedofilen är inte sjuk …”. Rindar invigningstalade på Pride så sent som 2011. År 1991 diskuterade RFSL:s förbundskongress om man skulle ha en underavdelning för pedofiler, men det avslogs. Dock avslöjades samma år att Pedofila arbetsgruppen hade en postbox som gick till RFSL:s adress. Det var andra tider, helt klart. Men tydligen behöver några av oss påminnas om varför vi lämnade den bakom oss.
När en ideologi går ut på att upplösa normer, tycks många helt enkelt tappa sin moraliska kompass.
Om någon för tio år sedan hade varnat för att det 2022 skulle anses vara höjden av upplysning och tolerans att låta drag queens läsa sagor för barn på skattefinansierade bibliotek, skulle den personen ha avfärdats som något slags högerextrem konspirationsteoretiker. Sluta överdriva! Självklart kommer inte queervänstern få för sig något sånt, skärp dig! Men där är vi nu. Och om man, som jag, i dag kritiserar detta anses det reaktionärt, högerextremt och homofobt. En tweet jag skrivit om det leder till terrorism mot hbtq-personer, menar ETC:s chefredaktör. Kritiserar man drag queen storyhour är man alltså medskyldig till terrorattacker. Vilken sansad debatt vi har.
En fråga som har försvunnit lite i bakgrunden är hur biblioteken och de andra aktörerna motiverar att de plockar in drag queens för att läsa för barn. Vad är det för norm man utmanar? På vilket sätt främjar det kärlek och tolerans att Shameless winehore läser en sagobok? Det är så det motiveras, men följdfrågorna tycks utebli. Tolerans för vad? Kärlek mellan vilka?
Givetvis handlar anklagelserna mot kritiker om att skrämmas. Samtidigt som man själv trappar upp kulturkriget, flyttar fram positionerna och tar över mer mark, beskyller man alla som inte är med på tåget för att vara destruktiva, farliga och odemokratiska. Det är, som Anna Björklund skrev häromdagen, en dominansuppvisning. Man ville få en reaktion, och till slut fick man det. Att Sverigedemokraterna är det enda parti, vad jag har sett, som har sagt ifrån visar också att det främst är de som har lämnat överenskommelsen, som nämndes i inledningen, om att vänstern och allsköns radikaler ska få dominera kulturen. Dock tror jag mer på opinionsbildning och organisering än förbud, av flera skäl. I USA har föräldrar organiserat sig över hela landet för att protestera mot att deras barns skolor ägnar sig åt raspolitisk indoktrinering, queer antivetenskaplighet, erotiska danser med drag queens riktade till barn, och så vidare. Det är något svenska föräldrar borde ta efter.
Budskapet i drag shows är att det är önskvärt att upplösa könets kategorier, att visa hur porösa könsidentiteterna är. Man vill uppvärdera det som man anser hamnat utanför hetero-, par- och könsnormer. Detta går i linje med transrörelsen, som genom att införa 71 kön och ännu fler pronomen, vill spränga könets fängelse och frigöra den fritt svävande essens som är individen. Det som kan se konstlat och tillgjort ut är med detta synsätt egentligen det mest autentiska. Att rikta sig till barn handlar om att göra barn mer queer, vilket är att frigöra dem från det rådande, föråldrade tvåkönssystemet. Man påstår sig tillföra lekfullhet i barns liv, men det är den vuxnes lek, och det är den vuxne som här styr barnet. Det står frigörelse och tolerans på plakaten, men det är bara vanligt gammal indoktrinering som man slängt in i micron och värmt upp.
Drag queens får gärna leka sina lekar med likasinnade vuxna, men låt våra barn vara ifred.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Hela identitetspolitiken är ju i grunden helt vansinnig. Möjligen drivna av en önskan att få känna sig "normala" ska barriär efter barriär rivas. Fundera ett ögonblick över hur vänstern skulle reagera, exempelvis allas vår Linda Snecker (kommunist i riksdagen), om ett antal heterosexuella män med tagna namn som "Sprängfyllda Pungen", "Skamlöse Påsättaren" eller vad jag nu ska hitta på, skulle sätta igång med sagostunder för barn? Ramaskri från vänstern givetvis och det självfallet då med rätta. Det är lika galet som med rasismen där endast "vita" kan vara rasister trots att de flesta sunt uppfattande människor vet att avoghet mot från den egna gruppen avvikande förekommer i samtliga etniska grupper. Normalt heter det att samhället är "översexualiserat" med klagomål på sexiga annonser med mera. Däremot hyllas alla företeelser som kan klämmas in under rubriken "hbtqi (kanske har ännu fler bokstäver tillkommit?)". I amerikanska Marinkåren övervägs nu att avskaffa tilltalen "Ma'am" respektive "Sir" till överordnade. Något befäl som identifierar sig som något annat än vad aningslösa underlydande kan förledas att uppfatta på grund av kropp och utseende skulle ju kunna bli kränkt. På allvar alltså. Andelen av befolkningen som har en egen identitetsuppfattning som på det här sättet avviker från vad som kan uppfattas på grund av exteriör, multiplicerat med den andel av dessa personer som arbetar som befäl. Denna produkt multiplicerat med den andel av dem som saknar förståelse för att underlydande kan uppfatta dem som varande av ett visst kön på grund av att de ser ut som det kön de uppfattas som. Denna slutprodukt utgör en sannolikt tämligen liten population och rent hypotetiskt antagen "hänsyn" till dessa ska vända upp och ner på ett helt lands tilltalskultur. Tänk se'n då om det finns en transsexuell låt oss säga sergeant som under stor vedermöda genomgått könsbyte till man. Inkluderande en vilja att verkligen bli betraktad som man, tilltalas som man. Det ska alltså berövas den personen nu. Blir inte en sådan person kränkt då, jag menar i alla fall kanske? Ska det lösas med att just transsexuella som kan påvisa ett uttalat önskemål om detta får utgöra undantag?
Dårskapen har ingen gräns och det är dags att alla som av konflikträdsla alltför länge bara sett allt detta breda ut sig börjar säga ifrån. På riktigt. Nästa steg kan väl annars bli att det ska vara förbjudet för barn att ha typiska flick- eller pojkkläder på sig i förskolan. Eller kanske senare i skolan också. Jag menar så ingen blir kränkt. Eller att nå'n ställföreträdande kränkt oroar sig för att någon KUNDE ha blivit kränkt, typ.
Tack Ivar för att du inte räddhågset står och tittar på. Uppskattar ditt mod och att du använder din plattform till ett sådant här viktigt ämne.
Bevara barnen för detta spektakel till sagostunder och all annan sexuell normlöshet. Låt barn få vara barn.
Fortsätt på inslagen väg.
Gott nytt 2023.
Pernilla