Tycker det är märkligt hur lite många stadsbor känner sina grannar. Vi har ju massvis med personer runtomkring oss.Handlar det om att vi väljer det här livet för att vi vill vara anonyma eller handlar det om att stadsbor flyttar runt i högre utsträckning än människor på landet? Brukar hälsa på en äldre man som är ute och går med hunden när jag går till jobbet. Han började hälsa på mig och jag tänkte att han kanske känner sig ensam och började hälsa tillbaka. Numera lyser han han upp när jag hälsar och det känns i alla fall som han känner igen mig. Den här typen av beteende kommer inte naturligt för mig som introvert så vi får se om relationen växer med tiden.
Tycker det är märkligt hur lite många stadsbor känner sina grannar. Vi har ju massvis med personer runtomkring oss.Handlar det om att vi väljer det här livet för att vi vill vara anonyma eller handlar det om att stadsbor flyttar runt i högre utsträckning än människor på landet? Brukar hälsa på en äldre man som är ute och går med hunden när jag går till jobbet. Han började hälsa på mig och jag tänkte att han kanske känner sig ensam och började hälsa tillbaka. Numera lyser han han upp när jag hälsar och det känns i alla fall som han känner igen mig. Den här typen av beteende kommer inte naturligt för mig som introvert så vi får se om relationen växer med tiden.
Fint skrivet. Tack!
Haha trevlig bonde som "erkände" säg åt flickan att berätta nästa gång...fatta 😅😄
Fin historia som jag har liknande minnen från min barndom om somrarna i Stockholms skärgård hos mormor och morfar.
50-tal när allt var så oskuldsfullt, åtminstone för en liten grabb.