Etablissemanget har drabbats av demokratipanik. Folk är inte tillräckligt rationella och deras inflytande måste begränsas, är en vanlig uppfattning, visar Frank Furedi i en ny bok.
Vår äldsta har nu börjat skolan, första klass, och jag noterade att man på schemat istället för 20 minuter introduktion till latinets grammatik eller grundläggande schackregler -- som kunde ha varit lämpligt -- istället har en lektion som heter "Värdegrund". Jag har svårt att se detta som något annat än ett underkännande av oss föräldrars förmåga att fostra våra barn, samt ett avsteg från skolans undervisande uppdrag.
Kärnan i Frank Furedis kritik (som slår brett, särskilt emot borgerlighet) är ju att varje folk måste ges möjlighet att bestämma sitt eget öde. Demokratin är ett styrelseskick; en metod för beslutsfattande. Lägg undan alla prefix.
Detta intressanta samtal stärker den bild som många inklusive mig sett sedan en längre tid. En självutnämnd elit som anser sig veta bäst och som ser sig som skyldiga att fostra det "vanliga folket". Jag brukar sammanfatta det så här.
De intellektuella är inte så smarta som de själva tror. De icke-intellektulla är betydligt smartare än vad de intellektuella tror.
Trots att du i de flesta avseenden är en vanlig borgerlig dussinliberal med positioner som får mig att trött himla med ögonen och tänka att det där borde tyckonomerna sagt 1990 till allra senast år 2000, när andra generationens seriösa invandringskritiker, ofta med akademisk bakgrund, höjde rösten och blev som tack bespottade av en enad elit, så verkar det som att du någonstans inom dig bär den mest normala mänskliga känsla som finns: Du vill inte se ditt folk dö ut. Jag kan ha fel, men det verkar som att det har dagens liberaler inte lyckats få dig att tycka är något gott, eller till och med det högsta goda till vilken varje rättänkande och moralisk människa fullt ut ansluter sig.
Det är kanske det finaste omdöme man kan avge om en europeisk kulturkristen människa.
Som omdöme om människor tillhöriga alla andra folk säger det dock ingenting då det hos andra folk inte är ett tecken på att någon stått emot kärnan i en svekfull och fientlig elits oerhöärt sofistikerade propaganda.
(Jens Orback talade redan på 90-talet i sin roll som integrationsminister i en radiointervju som då vållade viss uppståndelse om att svenskarna skulle vara "snälla mot invandrarna" så att invandrarna skulle vara snälla mot svenskarna när svenskarna "blev i minoritet" och Mona Sahlin sa något årtionde senare att hon var likgiltig inför om svenskarna (Och självklart de som andra européer ljushyade esterna, får man förmoda) dog ut - så elitens mål är ganska uppenbart och har varit så länge).
Vår äldsta har nu börjat skolan, första klass, och jag noterade att man på schemat istället för 20 minuter introduktion till latinets grammatik eller grundläggande schackregler -- som kunde ha varit lämpligt -- istället har en lektion som heter "Värdegrund". Jag har svårt att se detta som något annat än ett underkännande av oss föräldrars förmåga att fostra våra barn, samt ett avsteg från skolans undervisande uppdrag.
Kärnan i Frank Furedis kritik (som slår brett, särskilt emot borgerlighet) är ju att varje folk måste ges möjlighet att bestämma sitt eget öde. Demokratin är ett styrelseskick; en metod för beslutsfattande. Lägg undan alla prefix.
Detta intressanta samtal stärker den bild som många inklusive mig sett sedan en längre tid. En självutnämnd elit som anser sig veta bäst och som ser sig som skyldiga att fostra det "vanliga folket". Jag brukar sammanfatta det så här.
De intellektuella är inte så smarta som de själva tror. De icke-intellektulla är betydligt smartare än vad de intellektuella tror.
Trots att du i de flesta avseenden är en vanlig borgerlig dussinliberal med positioner som får mig att trött himla med ögonen och tänka att det där borde tyckonomerna sagt 1990 till allra senast år 2000, när andra generationens seriösa invandringskritiker, ofta med akademisk bakgrund, höjde rösten och blev som tack bespottade av en enad elit, så verkar det som att du någonstans inom dig bär den mest normala mänskliga känsla som finns: Du vill inte se ditt folk dö ut. Jag kan ha fel, men det verkar som att det har dagens liberaler inte lyckats få dig att tycka är något gott, eller till och med det högsta goda till vilken varje rättänkande och moralisk människa fullt ut ansluter sig.
Det är kanske det finaste omdöme man kan avge om en europeisk kulturkristen människa.
Som omdöme om människor tillhöriga alla andra folk säger det dock ingenting då det hos andra folk inte är ett tecken på att någon stått emot kärnan i en svekfull och fientlig elits oerhöärt sofistikerade propaganda.
(Jens Orback talade redan på 90-talet i sin roll som integrationsminister i en radiointervju som då vållade viss uppståndelse om att svenskarna skulle vara "snälla mot invandrarna" så att invandrarna skulle vara snälla mot svenskarna när svenskarna "blev i minoritet" och Mona Sahlin sa något årtionde senare att hon var likgiltig inför om svenskarna (Och självklart de som andra européer ljushyade esterna, får man förmoda) dog ut - så elitens mål är ganska uppenbart och har varit så länge).