En svensk både tiger och niger
Realpolitik, kompromisser och diplomati. Fina ord hålls upp som fikonlöv framför det egentliga skälet till att vissa vill gå muslimska länder till mötes: rädsla. Men fruktan är en dålig ledstjärna.
När man lyssnar på “Den ökända hästen från Troja” låter inte Karl Gerhard särskilt farlig. Men kupletten var så fräck att han blev uppringd av Per Albin Hansson två veckor efter premiären av revyn Gullregn där den ingick. “Dom” uppskattar inte texten, lät Hansson honom veta, och bad Gerhard att ta bort sången ur revyn Gullregn. Karl Gerhard vägrade. Han vägrade även när utrikesministern framförde samma krav. Men dagen efter överräcktes ett formellt förbud av två polismän. En gång vågade han trotsa förbudet, men sedan inte mer.
Året var förstås 1940 och Nazityskland stod på toppen av sin makt. “Dom” som Per Albin Hansson refererade till var förstås tyskarna. Hitler hade fått texten översatt och blivit rasande. Sången satiriserade tyskvänliga svenskar och nazister. Den svenska undfallenheten blev grundligt förlöjligad:
Under Gustaf Adolfs och Kung Karols dagar stredo svenskarna i eld och köld. Svea Rike styrdes efter egna lagar och ett lejon bar det i sin sköld. En igelkott bli´t symbol för vårt lann´- men jag vet en som är mer aktuell och sann.
Det är den ökända hästen från Troja, fortsätter texten. Nej, kupletten fick inte framföras mer, förrän efter kriget. En svensk tiger, som bekant. Men den trojanska hästen kördes ändå ut på scenen under revyn, målad i klara dalafärger och iförd munkorg, även om själva sången uteblev. Den fick stå där som påminnelse om det som inte kunde sägas högt längre.
Det var min parhäst, eller om det är jag som är hennes, Anna-Karin Wyndhamn som i förra veckans avsnitt av Under all kritik gjorde kopplingen till dagens situation. Särskilt som regeringen Kristersson menar att vi befinner oss i det “allvarligaste läget sedan andra världskriget”. Det finns inget skäl att betvivla det, och jag tillhör skaran som åtminstone sedan invasionen av Georgien 2008 varnat för Rysslands ambitioner. Jag vet inte hur många texter jag har skrivit om att vi borde gå med i Nato, innan det kokta fläsket måste stekas. Som alla vet blockerade Socialdemokraterna processen så länge att vi nu har en svår förhandlingsposition gentemot Turkiet, som gör allt de kan för att få ut så mycket som möjligt ur vårt prekära läge. Just snygga allianskamrater, för övrigt.
Jag tror att vissa inom borgerligheten drabbats av tunnelseende vad gäller Nato. Man tycks inte längre kunna urskilja något annat, eftersom man velat gå med så länge. Ett exempel är Gunnar Hökmark som på samma dag skrev en gästkolumn på Svenska Dagbladets ledarsida där han gisslar den svenska alliansfriheten under efterkrigstiden:
Vi stod inte upp för friheten. Vi stod vid sidan om konflikten mellan demokrati och diktatur. Ett moraliserande utan moral.
Jag vill applådera!
Men så läser jag en debattext i Expressen från samma dag och från samma Hökmark, där han argumenterar för att ordningslagen borde ändras så att polisen kan begränsa vad som sägs, var och när det sägs och av vem. Man ska väga in både den lokala och hela rikets säkerhet, samt ta hänsyn till allmän ordning. Även “syftet och sammanhanget är betydelsefullt”, skriver Hökmark. Alla dessa inskränkningar innebär ingalunda att yttrandefriheten begränsas, påstår han vidare.
Det tycks finnas två Gunnar Hökmark. En som vill ta strid för friheten, för demokratin mot diktaturen, och en annan som vill anpassa våra friheter i enlighet med diktaturers krav. May the real Gunnar Hökmark please stand up?
Eller så är det som med Karl Gerhards kuplett, att det är lättare att ta ställning i efterhand. Kalla kriget är ju över, hotet från 57 muslimska stater och allsköns terrororganisationer är nu. Vi var alla med i franska motståndsrörelsen under ockupationen, eller hur?
Jag vill inte vara orättvis, och Gunnar Hökmark är faktiskt inte ensam. Även Carl Bildt vill att polisen ska kunna stoppa koranbränningar av ovan sagda skäl. Många andra håller med. Många som annars är kloka verkar ha drabbats av Natotunnelseendet.
Peter Wennblad på Svenska Dagbladets ledarsida är en av dem. Jag hann sluta innan han började där, men jag läser honom alltid med stort intresse. Den här gången blev jag dock förvånad över att han tog eftergiftspolitiken i försvar.
I en debatt i SVT Morgonstudion började Lina Stenberg, ledarskribent på Aftonbladet, direkt prata om eftergifter till diktaturer, mullor och teokratier som en första reaktion på deras krav på Sverige efter en av de senaste koranbränningarna. Hon påstod att det var så diplomati bedrevs. Min omedelbara kritik var att utländska aktörer inte ska få diktera våra lagar, våra fri- och rättigheter. Om vi börjar ge efter för påtryckningar av det slaget skickar vi signalen att vi inte klarar av att stå upp för vilka vi är.
Detta menade Peter Wennblad var en naiv idealism som inte förmådde ta realpolitisk hänsyn. Han jämförde med när Margot Wallström 2015, under sin tid som utrikesminister, kallade Saudiarabiens rättssystemet för medeltida efter att de utdömt offentlig prygel med tusen piskrapp åt en saudisk bloggare. Hon hade förstås helt rätt, slår Wennblad helt korrekt fast, men det var realpolitiskt dumt. Kanske. Men skillnaden är att Wallström lade sig i ett annat lands interna angelägenheter, vilket alltså är motsatsen till vad som sker nu. Vi har 57 länder i Islamiska konferensorganisationen (OIC) som fördömer Sverige och Danmark för att vi tillåter vad de uppfattar som kränkningar av islam. Vi har Margot Wallström multiplicerat med 57, men den här gången med saudiska åsikter.
Realpolitik är att se till det egna landets intressen, även på sikt. Om Nato är det enda målet är allt på vägen dit spelpjäser som kan offras, men jag tror det är ett stort misstag att bli så monoman. Vi kan samarbeta internationellt med länder vars statsskick vi inte gillar, om vi delar strategiska intressen. Man måste hålla för näsan i internationell politik, särskilt när man är ett litet land. Men det är väsensskilt att se att vi delar intresse med Filippinerna, Malaysia och Indonesien vad gäller Kinas allt aggressivare utrikespolitik, och att låta den muslimska världen mobba oss till att införa hädelselagar vi inte vill ha. Då har realpolitiken övergått i ren feghet. Då är man inte pragmatisk, utan ryggradslös. Det finns saker som är värda att dö för. Som att kunna se sig själv i spegeln. Se sina barn i ögonen. Vi kan inte offra vilka vi är bara för att komma med i Nato snabbare. Och ärligt talat, vem i Nato vill ha en harig strykpojke som vapenbroder?
Att vara rädd är okej, inte att låta sig styras av rädslan, som jag brukar säga till mina barn. Då ger man upp för mycket av sig själv. Vi kommer att drabbas av fler terrordåd oavsett hur vi agerar. Lars Vilks brände ingen koran. Salman Rushdie vanhelgade inte islams symboler. Inte Samuel Paty heller. De muslimer som mördas av islamister för att de tolkar koranen annorlunda är knappast provokatörer de heller. Så sluta fråga er varför mobbaren slår just er och lär dig hur man slår tillbaka. Se där, något som både kan sägas till barn och vissa politiker!
Och visst är det ironiskt att samma vänsterdebattörer som varnat i åratal, vissa i årtionden, för att 30-talet är tillbaka, nu skriver upprop där de efterlyser att vi ska visa förståelse för kränkta islamister. Det står uttryckligen i ett antal verser av koranen att otrogna ska halshuggas och dödas varhelst de/vi påträffas. Och den som inte ställer upp på påbuden? ”För den som förnekar Honom skall kläder av eld skäras till och skållhett vatten ösas över deras huvuden, vatten som skall fräta söder deras inälvor och hud. Och de skall hållas i schack med krokar av järn.”
Eftergiftsförespråkarnas logik är ärligt talat lite svår att hänga med i: I en helig bok står det att vi otrogna ska dödas, men innan dess måste vi visa vördnad för boken där det rättfärdigas att vi ska dödas!
Det kallar de för tolerans.
Vi har gått bortom självcensur när vi börjar ändra våra lagar. Vi har börjat gå terroristers och diktaturers ärenden för att vi är så rädda att vi står näst på tur. Genom att göra oss själva harmlösa och fogliga hoppas vi undkomma vreden. Den metoden fungerar inte och innerst inne vet alla det.
Kanske kunde riksdagspolitiker som vill försvara våra fri- och rättigheter börja ta med sig en koran till talarstolen, och bara ställa upp bredvid? Mer behövs inte. Alla förstår ändå. Den ökända hästen från Troja tycks ha fått en annan form i dag. Men munkorgen finns kvar.
Och på tal om Karl Gerhard inspirerades jag själv till ett litet rim på samma tema, men kanske lite mer aktuell för rådande förhållanden. Numera är det ju inte bara så att en svensk tiger, nu gäller även att en svensk niger:
Vi är de vuxna i rummet, våra fina principer är odiskutabla.
Men det finns gränser, vi måste faktiskt vara resonabla
Man måste vara pragmatisk och ansvarsfull
Seså, gemene svensk, var diplomatisk och respektfull
Och så blir även gudlösa ateister religiöst observanta
Men vi är inte rädda alls, nej vi är bara toleranta!
Bakom gardinen i Rosenbad sticker fram en elefantsnabel
När regeringen ändrar grundlagen under skuggan av en sabel.
Men vi är inte rädda alls, vi vill bara gå med i Nato
Då får man göra eftergifter, åt både Tengil, Sauron och Riddar Kato
Vi har goda värderingar, men att yttra dem är numera hets
Och ditt huvud sitter löst, om det nu måste dras till sin spets
Inte rädda, inte rädda alls, vi tror på vår demokrati
Men att tala är brottsligt, för att inte provocera nån teokratiLänk till poddavsnitt
Tidigare text på temat
En sista sak…
Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.
Låt sommaren ge dig en rak höger!
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Visst vill jag att Sverige går med i NATO men inte till vilket pris som helst. Mycket viktigare att inte göra några eftergifter till islamister. Tror Sverige klarar sig långt på de garantier man redan har och låt NATO sköta diskussionerna med Turkiet och Ungern.
Utmärkt text. Varför förstår inte majoriteten att tolerans är utmärkt men att detta förutsätter att motparten också är tolerant. Om man inte tar seden dit man kommer så är man inte välkommen. Idag finns det alldeles för många i Sverige som bär på en intolerant kultur och religion dessa måste anpassas. Inte svenska lagar och normer!