From atheist to environmental activist, on to zenbuddhism and then into a witch coven. But soon after that writer Paul Kingsnorth found his home in orthodox Christianity. How did that happen?
Mycket bra samtal om att närma sig Kristus! Mer sånt! Jag tror det finns ett stort behov i samhället av att vi åter igen finner tron på Kristus men nu engagerar oss i den ortodoxa kyrkan snarare än den sönderreformerade som helt har tappat bort gud
Tycker den personliga resan är det som är intressant när man får ta del av den här typen av berättelser. I annat fall så blir åtminstone inte jag fängslad.
Very interesting discussion. Buddhist practitioner since 1988. Raised as a Christian. Buddhism helped deepen my understanding of Christianity.
Much of the problem lies in our language. For Buddhists, we don't deny "God". We just don't see it as a person or a noun. God in buddhism is a "verb", i.e. the reality of the universe that is in constant change. It's like looking at light as either a particle (noun) or a wave (verb).
Buddhism is about understanding the perfect yet changing nature of the universe and how our attempts to stop or avoid the truth of change through our own judgments creates struggle in our life (i.e. our "hell").
For Buddhists, "heaven" is available right now, if we give up our attempts to be separate from the changing nature of the universe (God). Each time we understand that our idea of a "self" is actually a mental construction that occurs moment by moment, we become literally "born again".
Love this, yes a verb. Eliminates so many false constructs. Nature as part of ongoing creation is a path in as we are immersed each moment in the ongoing changes, reflecting the Isness of being and the vast everything. Feel fortunate to get these reminders of no separation 🌝
Paul says (29:10) "that the essence of Buddhism is to dissolve," and later "I didn't believe that we all dissolve into nothingness in the end." Can you also speak to that?
Enormt tack för den här podden! Har av hälsoskäl jobbat mycket med meditation på senare år men känner mer och mer hur självcentrerad jag blivit och hur tom tillvaron blivit. Var är alla känslor och var finns Gud som du uttrycker det? Ska absolut börja följa Kingsworth. Känns som jag fått en ny favorit att följa tillsammans med dig själv och Matt Goodwin. Ska fundera på vilken bok av jag först ska läsa.
Off topic - kan Du intervjua den svenske filosofen Martin Hägglund som numer bor i USA? Hans 2019-bok This Life om sekulär andlighet har tydligen varit en storsäljare och fått priser utomlands.
Jag har läst några av hans texter och hört ett par intervjuer, men förstår inte varför han är så högt aktad. Han verkar bara kunna prata om sig själv, om hur han var tidigare, och vilka hållningar han har i väldigt abstrakta frågor. Har han någon substans? Det känns som att jag missar något, vad?
Jag uppfattar det som att han gör vad skribenter gjort i alla tider: låter läsare följa med i tankar och upplevelser. Jag får ut mycket av att följa honom, men om man stör sig på personen ifråga blir det förstås fort outhärdligt.
Tack för ett väldigt bra och intressant program! Hans beskrivning av hur han, väldigt motvilligt, kom till tro på Jesus, var gripande.
Keep going! Snart är det nog din tur...
Mycket bra samtal om att närma sig Kristus! Mer sånt! Jag tror det finns ett stort behov i samhället av att vi åter igen finner tron på Kristus men nu engagerar oss i den ortodoxa kyrkan snarare än den sönderreformerade som helt har tappat bort gud
Tycker den personliga resan är det som är intressant när man får ta del av den här typen av berättelser. I annat fall så blir åtminstone inte jag fängslad.
Ska bli oerhört intressant att lyssna på!
Very interesting discussion. Buddhist practitioner since 1988. Raised as a Christian. Buddhism helped deepen my understanding of Christianity.
Much of the problem lies in our language. For Buddhists, we don't deny "God". We just don't see it as a person or a noun. God in buddhism is a "verb", i.e. the reality of the universe that is in constant change. It's like looking at light as either a particle (noun) or a wave (verb).
Buddhism is about understanding the perfect yet changing nature of the universe and how our attempts to stop or avoid the truth of change through our own judgments creates struggle in our life (i.e. our "hell").
For Buddhists, "heaven" is available right now, if we give up our attempts to be separate from the changing nature of the universe (God). Each time we understand that our idea of a "self" is actually a mental construction that occurs moment by moment, we become literally "born again".
Love this, yes a verb. Eliminates so many false constructs. Nature as part of ongoing creation is a path in as we are immersed each moment in the ongoing changes, reflecting the Isness of being and the vast everything. Feel fortunate to get these reminders of no separation 🌝
I like your definition of Buddhism.
Paul says (29:10) "that the essence of Buddhism is to dissolve," and later "I didn't believe that we all dissolve into nothingness in the end." Can you also speak to that?
Enormt tack för den här podden! Har av hälsoskäl jobbat mycket med meditation på senare år men känner mer och mer hur självcentrerad jag blivit och hur tom tillvaron blivit. Var är alla känslor och var finns Gud som du uttrycker det? Ska absolut börja följa Kingsworth. Känns som jag fått en ny favorit att följa tillsammans med dig själv och Matt Goodwin. Ska fundera på vilken bok av jag först ska läsa.
Stort tack! Har följt dig sedan starten. Det här den mest tankeväckande podden hitintills.
Någon som vet hur man kommer i kontakt med ortodox tro i Sverige?
Off topic - kan Du intervjua den svenske filosofen Martin Hägglund som numer bor i USA? Hans 2019-bok This Life om sekulär andlighet har tydligen varit en storsäljare och fått priser utomlands.
Jag har läst några av hans texter och hört ett par intervjuer, men förstår inte varför han är så högt aktad. Han verkar bara kunna prata om sig själv, om hur han var tidigare, och vilka hållningar han har i väldigt abstrakta frågor. Har han någon substans? Det känns som att jag missar något, vad?
Jag uppfattar det som att han gör vad skribenter gjort i alla tider: låter läsare följa med i tankar och upplevelser. Jag får ut mycket av att följa honom, men om man stör sig på personen ifråga blir det förstås fort outhärdligt.