Ett anspråkslöst förslag för en barnfri värld
Det är dags att vi slutar hylla barn. De är kostsamma, ineffektiva och klimatfarliga – som små stadsjeepar på tomgång. Vi behöver vara förnuftiga och göra framtiden barnfri.
Många är oroliga. Regeringar världen över slår knut på sig själva för att få sina medborgare att skaffa fler barn. Man erbjuder dyra bidrag, skattelättnader och till och med “babybonusar”, som om pengar kunde övertala människor att frivilligt återgå till en livsstil som blivit hopplöst omodern. Befolkningsminskningen betraktas som en kris, och man sörjer en värld där leksaksaffärer och skolor riskerar att stå tomma. Ja, hur ska vi klara oss utan överflödet av förskoleköer, trängsel vid luciatåg och ändlösa föräldramöten?
På ett plan är denna oro fullt förståelig. Människan har alltid haft en förmåga att backa in i framtiden – nostalgisk över det som varit och rädd för allt som väntar. Att våra födelsetal nu är de lägsta sedan mätningarna började på 1700-talet borde dock inte ses som ett problem, utan som en möjlighet. En chans att omfamna en värld där vi inte längre släpar runt på dessa små ineffektiva människor som aldrig levererar vad de lovar.
Det är hög tid att vi tar oss an detta problem med samma rationalitet som vi applicerar på andra frågor i vår ekonomi. Jag föreslår därför, i all ödmjukhet, att vi omfamnar en framtid utan barn. En framtid där produktivitet, klimatmål och teknologiska framsteg står i centrum – obehindrade av framtidens sentimentala kvarlevor.
”När jag var yngre trodde jag att barn skulle vara en naturlig del av livet, men det suget har aldrig kommit,” berättar Daniel, 31, som nyligen steriliserade sig. ”Jag känner inte att jag vill ge upp en så stor del av mitt liv för någon annan. Det finns så mycket jag vill göra som inte går ihop med att vara förälder.” (DN -22)
Daniel är en förebild som allt fler tar efter. Antalet män som steriliserar sig fördubblades mellan 2015 och 2022, och orsakerna är lika rationella som inspirerande. Det handlar om att ta kontroll över sitt liv, slippa oroa sig för oönskade graviditeter och fokusera på vad som verkligen betyder något – sig själv.
Faktum är att barn bara inkräktar på våra liv, där vi knappast behöver fler störande moment i jakten på större sinnesfrid, Att balansera en hektisk karriär med föräldraskapets krav är inte för alla. Som många med barn säger: när den lilla kommer är du inte längre i centrum. För vissa är valet enkelt: att prioritera sitt eget välmående och sina drömmar.
Låt oss först konstatera det uppenbara: barn är kostsamma. De suger upp resurser från både föräldrar och samhälle utan att ge något tillbaka. Från förskola till vuxendagiset vi kallar högskola investerar vi miljontals kronor i varje individ, bara för att dessa sedan ska klaga på sina arbetsvillkor och bostadspriser när de äntligen når vuxenlivet.
Samhället har till och med strukturerat sin vardag för att minimera kontakten mellan barn och vuxna. Om vi nu ändå ska ha kvar barn som koncept, låt oss åtminstone optimera systemet. Förskolan är den perfekta lösningen – en plats där barn kan frigöras från sina föräldrar och utveckla den identitet som samhället faktiskt behöver. Här lär de sig redan i tidig ålder att anpassa sig till framtidens arbetsmarknad. Det är också en fråga om rättvisa: alla barn, oavsett bakgrund, ska erbjudas samma möjligheter. Förskolan fungerar inte bara som en motor för integration och jämställdhet, utan även som ett fabriksband där varje barn formas till en flexibel, nätverkande individ – redo att bidra till BNP.
Men vad händer om vi outsourcar barndomen helt? Går barnen miste om något? Tvärtom. Förskolan ger barn en möjlighet att möta världen på sina egna villkor – utan att begränsas av föräldrars ibland föråldrade värderingar. I förskolan kan vi istället erbjuda evidensbaserad uppfostran, ledd av professionell personal och understödd av AI. Med en AI-driven uppfostran kan vi till och med identifiera barnens framtida yrkesroller innan de ens fyllt fem. Varför slösa tid på att låta dem leka när vi kan börja optimera deras karriärval redan i förskolan?
Men kostnaden för barn är inte bara ekonomisk. Deras blotta existens är en ständig påminnelse om hur vi underminerar våra klimatmål. ”Det finns ett stort mått av egoism i att skaffa barn. Man får barnet man säger sig ska älska över allt, men som ska tvingas leva i den värld vi lämnar efter oss. Den paradoxen är svårsmält”, säger Mian Lodalen, som är tacksam att hon inte fått några biologiska barn. Särskilt med tanke på klimatet “men också kriget i Ukraina och spänningarna i världen”. Att inte existera är att undvika lidande, medan existerande innebär att utsättas för det, som den store tänkaren David Benatar sagt.
Att skaffa barn är dessutom många flygresor värre för klimatet än de flesta andra beslut vi fattar. Som Gabriella, då 20 år, motiverade sitt beslut att inte skaffa barn 2018: “Tänk om vi vore färre? Vad vore fördelarna med det?”. Många, menar Gurgîn Bakircioglu, som steriliserat sig för klimatets skull: “Barn är otroligt söta men absolut inte miljövänliga.”
Kanske är det dags att vi börjar se barnafödande inte bara som en privat handling, utan som en kollektiv fråga – en som vi måste omvärdera i ljuset av vår planets framtid. Deras fotavtryck växer med varje leksak, varje måltid och varje transport. Moder jord klarar inte fler. Varje nytt barn är ännu ett steg bort från Parisavtalet – en skadlig lyx vi inte längre har råd med. Ett barn är en stadsjeep som går på tomgång hela livet, fullkomligt oförmögna att någonsin klimatkompensera sin existens. Och de förbrukar resurser snabbare än naturen kan återhämta sig – som om mördarsniglar, signalkräftor och lupiner slog sig samman för att sabotera jorden.
Det är dags att vi ser barnafödande för vad det är: en klimatskadlig aktivitet värre än alla andra, som bör regleras hårt, och absolut inte uppmuntras.
Vi har hittills pratat om hur vi ska hantera barnen som trots allt blir födda, men egentligen behövs mer genomgripande reformer. Hur kan man lösa detta? Ett av våra största misstag är att vi inte fullt ut har omfamnat abortens potential som en lösning på våra demografiska och ekonomiska problem. Många kvinnor behåller foster av irrationella, sentimentala skäl när de istället kunde bidra till BNP och sin egen frihet. Vi borde betrakta abort som en rationell och jämställdhetsfrämjande handling – en investering i individens autonomi och samhällets produktivitet. Vi borde ha högre ambitioner för antalet aborter. Även om vi inte kan nå en nollvision av levande barn på kort sikt, måste vi våga vara ambitiösa.
Tiden är mogen för en statligt subventionerad abortbonus. Belöna kvinnor som prioriterar sitt arbetsliv framför att skapa fler nettokostnader! Detta skulle inte bara frigöra kvinnor från onödig börda, utan också signalera att Sverige som så många gånger förr är redo att gå i bräschen för en rationell demografisk politik. Den humanitära stormakten kan och måste visa vägen för den övriga världen. Och på individuell nivå kan vi agera redan nu. och ta efter föredömen som Daniel, Gabriella, Gûrgin Bakircioglu och Mian Lodalen.
Precis som vi har eliminerat sjukdomar med vaccin, kan vi eliminera barndomen med en effektiv sterilisering. Och som ekonomen Richard Thaler visat kan man med hjälp av smart puffning få fler att välja rätt: I stället för att sterilisering är något man behöver välja till, kan det vara något man aktivt måste välja bort.
Det verkliga svaret på våra behov är inte fler barn, utan fler robotar. Tänk om vi kunde utveckla små AI-assistenter som erbjuder allt vi älskar med barn – utan sömnlösa nätter eller skrikande trots. Robotar och AI har redan revolutionerat våra arbetsplatser. Kan de också ersätta de funktioner vi en gång såg som oumbärliga hos barn? Jag har stort förtroende för att de duktiga ingenjörerna i Silicon Valley även kan lösa detta.
Det är klart att vi kommer sakna vissa aspekter av barndomen. Vem kommer inte att sakna de kladdiga teckningarna på kylskåpet, eller Luciatåget en tidig vintermorgon? Men kladdiga teckningar kan en AI göra. Och för de som ändå saknar värmen av en liten hand i sin egen, kunde vi ge robotarna små händer som alltid är varma. Små röster som alltid säger rätt saker. Kanske till och med behöver vår tröst ibland? Så att det blir äkta.
Med hjälp av AI kan vi återskapa barndomsscener som aldrig funnits, men alltid dröms om. Teknologin gör det möjligt att inte bara minnas barndomen, även om den aldrig har funnits. Eller varför inte förbättra den? I en framtid fri från barn kan vi konsumera barndomens bästa delar, befriade från dess oförutsägbara kaos.
Det moderna samhället har befriat oss från kärlekens och familjens ok. Självförverkligande och frihet har äntligen ersatt koliknätter och föräldramöten. I denna värld finns tack och lov ingen plats för barn – dessa sentimentala kvarlevor av vårt kaotiska förflutna. Barn må ha varit viktiga en gång, men i dag vet vi bättre. Låt oss därför släppa taget om våra nostalgiska illusioner och omfamna en framtid där livet är fritt från störningsmoment och klimatsabotage – och fullt ut fokusera på det verkligt viktiga: oss själva.
Ivar Arpi
Prenumerera på eller stötta Rak höger
I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.
Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.
Swishnummer: 123-027 60 89
Plusgiro: 198 08 62-5
Bankgiro: 5808-1837
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Underbart ironisk text! Skicka den till lämplig politiker i MP eller till någon radikal miljörörelse så kanske de kan använda den i sitt handlingsprogram
Heder åt Ivar!!!! Årets artikel!! Fångar verkligen tidsandan! Säkert kommer någon inom proffstyckareliten inte att förstå ironin utan ta den bokstavligt.