Facebook stängde av mig för hatretorik
"Män är djur, men alla är inte svin." Så löd rubriken till min intervju med evolutionspsykologen David Buss. När jag delade den blev jag avstängd för hatretorik. Kanske kan kallas poetisk (o)rättvisa.
Tänk er en framtid där samhället successivt blir alltmer komplext, alltmer informationstätt. Om man skruvar lite på en ratt här kan det få ödesdigra konsekvenser där. Det är så många saker som sker, så många beslut som måste fattas, att mer och mer läggs i händerna på självlärande algoritmer. Ingen människa kan ändå ha den överblick som krävs, och den mänskliga faktorn gör att vi är mer opålitliga, korrumperbara och godtyckliga än algoritmerna.
På många sätt är vi redan där. När vi ska försöka ta ett banklån bedöms vi efter en mall, och banktjänstemannen som vi tilldelas är bedömningsmallens ansikte utåt. Människan i kostymen är endast algoritmens buktalardocka, utan tillstånd att fatta egna beslut. Detta är inget nytt, som sagt. Det är en fortsättning på det Max Weber kallade rationalitetens järnbur, där människor reduceras till enheter, i exemplet ovan gäller det både bankmannen och kunden. De kan vara bästa vänner, men något lån kan det ändå inte bli fråga om. Vi får vårt värde genom systemet. Siffrorna i vårt personnummer är knutna till alla andra siffror.
Internets expansion, de lärande algoritmerna och de stora techbolagens allt större dominans innebär också att fler avgörande beslut om våra liv sker utan att vi ens vet om det. Utan att vi har möjlighet att få reda på hur beslutet är fattat. Den klaustrofobiska värld Franz Kafka beskrev i Processen visade hur utlämnad en individ är i förhållande till den mäktiga byråkratin. Men då handlade det om staten. Det nya i dag är att techmonopolens gigantiska proportioner och centrala roll i våra dagliga liv gjort att byråkratilogiken styr även där. Samma kafkaliknande system, utan insyn och transparens.
Jag är sedan några månader begränsad på Facebook, vilket gör att jag når långt färre av mina följare än jag gjorde innan. Facebook har även förbjudit mig att annonsera, vilket ytterligare försvårar för mig att nå ut till fler. Det ironiska är att det inte handlar om något av ämnena som ansetts kontroversiella av mina belackare. Ännu mer ironiskt är att det inte var något kontroversiellt som ledde till min partiella avstängning.
I maj placerade Dagens Nyheter en artikel högt på sin sajt med rubriken: "Psykologiprofessor: Så kan män bli bättre på att ragga" (22/5). Professorn i fråga är evolutionspsykologen David Buss som 2021 kom ut med boken When Men Behave Badly: The Hidden Roots of Sexual Deception, Harassment, and Assault (Little Brown Spark 2021). Aktualitetskroken för DN var att den just översatts till svenska med titeln Toxisk maskulinitet: varför män beter sig illa (Fri tanke).
Jag intervjuade David Buss i min podd för två år sedan, med anledning av att han då gav ut sin bok på engelska. Eftersom David Buss är evolutionspsykolog, som sagt, letar han förklaringar till mäns och kvinnors beteenden i människans evolutionära historia. Exempelvis letar han en förklaring till mäns relationsvåld mot kvinnor i att det ligger i mannens evolutionära intresse att kontrollera kvinnans sexualitet, och att våldet därför ofta uppstår när kvinnan försöker lämna relationen. Han har även förklaringar på varför kvinnor som gifter sig unga först senare inser att de har ett högre “mate value” än sin partner, och att det skulle kunna förklara varför sådana äktenskap inte håller lika ofta. Han visar även hur män konsekvent överskattar sitt eget “mate value”, vilket skulle kunna förklara saker som opåkallade “dick pics” och en viss typ av sexuella trakasserier. Det är intressanta perspektiv, som här underbyggs vetenskapligt, även om det sista ordet givetvis inte är sagt.
Med anledning av att Dagens Nyheters skrev om honom passade jag därför på att dela min egen intervju med honom. Som man gör. Min rubrik utgår från hans bok, men jag försökte tillföra lite humor: “Män är djur, men alla är inte svin”.
Påståendet att "män är djur" är alltså det David Buss gör i sin bok, eftersom han söker förklaringar på destruktiva beteenden i den mänskliga biologin. Kvinnor är också djur, men eftersom han främst utforskar det som kallas toxisk maskulinitet ligger hans fokus på män. Han vill förklara varför vissa män beter sig illa och under vilka omständigheter det sker. Därför lade jag till "men alla är inte svin". Rubriken är spetsig, men grundar sig alltså i boken.
Jag skrev även en tweet med exakt samma innehåll:
Döm av min förvåning när jag meddelades att mitt konto begränsats till följd av att jag delade min Substack-podd. Jag kan bara spekulera i varför algoritmen valde ut just mig, men gissar att den menar att “män” är en folkgrupp och att det blir hets att kalla dem för “svin”. Jag har i alla fall brutit mot Facebooks “Hatretorikspolicy”, enligt beslutet. Att det är skämtsamt skrivet spelade ingen roll. Om det finns en smart AI i bakgrunden är den inte tillräckligt smart för att snappa upp språkets nyanser. Nåja, jag tänkte att det här nog kommer ordna sig. Jag har debatterat folkmord, terrorism, jämställdhet, transfrågor och många fler, mer kontroversiella frågor på Facebook utan att bli avstängd. Så jag överklagade till Tillsynsrådet.
Vad är då detta tillsynsråd? Det inrättades 2019 och består av 40 personer, som oberoende av företaget ska fatta beslut om Facebook har gjort rätt när de stängt av personer eller tagit bort innehåll. Man har bland annat gett Facebook rätt i att stänga av Donald Trump, även om rådet kom med kritik mot hur man hanterat ärendet. Det är dock rådet som själva väljer vilka ärenden de tar upp, och beslut kan inte överklagas.
Två månader senare, i juli, fick jag beslutet att Tillsynsrådet inte kommer behandla mitt ärende. Bedömningen att jag har begått ett hatbrott ligger fast.
Expressen kultur satte för övrigt en snarlik rubrik när de skrev sin recension av den svenska utgåvan: “Män kan verkligen vara riktiga djur”. Vad jag kan se blev inte Expressens konto begränsat på Facebook på grund av det. Inlägget med deras artikel ligger kvar och har lett till stort engagemang. Vilket är som det borde vara, eftersom varken rubrik eller innehåll är särskilt provokativt.
Detta får väl sägas vara en poetisk (o)rättvisa, eftersom jag ägnat så många år åt att argumentera mot just den manshatande retorik jag nu själv fällts för av Facebooks ansiktslösa robotdomstol. Det är inte ens kafkaartat, eftersom det inte finns någon tanke bakom, bara en allsmäktig zombiealgoritm. Enligt Facebook uppmanar jag till hat mot män, och den bedömningen kan jag inte överklaga.
En algoritm har berövat mig möjligheten att nå ut till de över 50 000 följare jag har på mina Facebookkonton. Som jämförelsen med Expressens rubriksättning visar tycks beslutet helt godtyckligt. Eller det finns ingen möjlighet att ta reda på hur godtyckligt det är, eftersom det inte finns någon transparens i beslutsprocessen. Det går att överklaga, men det finns ingen garanti att just du får audiens hos de 40 vise männen i Tillsynsrådet. Jag är inte någon gigant, men jag har samlat på mig fler följare än de flesta, som den offentliga person jag är. Så om inte jag kan få en andra bedömning, vilken chans har då andra?
Såhär skrev jag när jag startade Rak höger här på Substack:
Det är ingen hemlighet att Twitter, Facebook, Youtube och även Patreon har utvecklats i en mer repressiv riktning. I synnerhet har profiler på högerkanten blivit deplattformerade och avmonetariserade. Att en liten klick techföretag i dag kan bestämma över vem som får säga vad, utan nämnvärd möjlighet för berörda att överklaga, är inte riktigt vad många hoppades på med internet. Deras plattformar, deras regler, säger en del. Jag köper inte det argumentet, av samma skäl som man inte kan säga åt någon att starta ett eget tågbolag om man har invändningar mot att tåget är försenat. Många av oss är helt beroende av dessa plattformar för att kunna delta i det offentliga samtalet, men också för att hålla kontakten med nära och kära. En (tillfällig) lösning är att helt enkelt kringgå censuren på Twitter, Facebook och Youtube. Att vända sig direkt till läsarna, vilket Substack gör möjligt, är ett sätt att göra just det.
Såhär i efterhand är jag fortfarande glad att jag valde Substack, och att snart 18 000 av er prenumererar. Det gör att Facebooks beslut inte blir lika drabbande, även om jag märkt skillnaden i trafik därifrån. Men det mest störande i allt detta är hur utlämnad man är till en ansiktslös algoritm. När som helst kan ens inkomst äventyras, och det kan ske utan att någon människa är involverad i beslutet. Kanske ska man vara tacksam för att det ens finns ett tillsynsråd på Facebook, befolkat av 40 personer av kött och blod, men det känns som ett fikonlöv som ska maskera den underliggande verkligheten. Vi är alla små enheter i ett system som ingen har överblick över, ingen har kontroll över och allt färre ens kan påverka. Det kan inte hjälpas, men min teknikskepsis tilltar bara. Därför avslutar jag den här texten med en mening som kanske kan få mig avstängd när AI:n blivit smart nog att förstå vad jag faktiskt säger:
Inga algoritmer är djur, men alla är svin.
Den hatiska intervjun med David Buss
En sista sak…
Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.
Låt sommaren ge dig en rak höger!
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Fruktansvärt med denna censur som tyvärr sker i tysthet för dom som enbart följer SVT och de stora tidningarna.
Också Iain McGilchrist ("The master and his emmisary",på svenska i november på Fri tanke) kan lära oss vad det här ÄR och vad vi blir om vi låter det ta över. Om humor och annat mänskligt som vi behöver och hjärnans förmåga/oförmåga att ge oss det.