Anna-Karin och Ivar har kastat sig in i filmens värld för att utforska avindustrialiseringen och rostiga stålbälten. Hur har film egentligen speglat arbetarklassens förändringar genom åren? På 90-talet, när Brassed Off och The Full Monty rullade på bioduken, fanns trots allt en känsla av hopp i berättelserna – även när fabrikerna stängde och ekonomin krisade. Människor höll ihop, gemenskapen i kollektivet gav kraft, och kanske låg fortfarande framstegstron och bubblade under ytan, med löften om massutbildning och en växande tjänstesektor.
Men spolar vi fram till 2020-talet är känslan en annan. I filmer som Hillbilly Elegy och svenska Goliat står individen i centrum, inte kollektivet. Samhällena är bortom räddning, och det bästa man kan göra är att försöka rädda sig själv. Hillbilly Elegy ger en strimma hopp om individens väg framåt, medan Goliat tar oss djupare ner i mörkret. Där möter vi Kimmie, som står inför ett ödesdigert val: följa sin far in i kriminaliteten där pengar finns men drömmar saknas, eller lämna byn för att börja om, och kanske förlora familjen på vägen.
Samma fråga ekar i dessa filmer, trots olika tider och platser. Gruvan, fabriken, bruket – de var mer än arbetsplatser. De var gemenskapens nav, och när de försvinner går även tilliten till samhället förlorad.
Bli prenumerant på Rak höger: www.enrakhoger.se/subscribe
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Från kollektiv till ensamhet - arbetarklassen på film