Statsvetaren Johan Wennström har i flera sammanhang varnat för att medlemskapet i Nato tycks trumfa försvaret av vårt eget territorium. Ett misstag som kan bli ödesdigert, menar han.
Mycket tänkvärda tankar i en komplicerad fråga. Genom NATO kan vi, med USAs ledning och stöd, begränsa kommunismens utbredning, nazismens framfart och islamismens terror men i första hand är vårt försvar till för att skydda våra egna gränser. Det är också ett faktum att vårt massiva militära stöd till Ukraina förminskar vår egen förmåga till försvar av våra geografiska gränser och kan givetvis betraktas som att vi redan indirekt är i krig mot Ryssland.
Men visst är det så typiskt för svenskar, som Johan Hakelius på Fokus skrev för ett tag sedan, att debattera ett beslut efter det är taget snarare än före. Men det är ju lättare att gå efter och kritisera än att gå före. Det är tröttsamt att läsa eller lyssna på detta gnäll. Nu, när det inte kan skada karriären längre. Precis som under migrationkrisen. Snart kommer väl kappan att vändas när det gäller det pågående folkmordet (obs FN-rapport idag!) på oalestinier i Gaza. Det måste ske först och sedan kommer ursäkterna. Såväl journalister som vetenskapare fegar som vanligt. Om ni inte vågar diskutera innan kan ni lika gärna hålla tyst efter, tycker jag.
Jag syftar på journalister och vetenskapare generellt och du och Wennström är alltså inga undantag. Ranstorp som är i ropet nu var ganska tyst medan Norell var modig och fick klä skott. Norell är alltså ett undantag. Göran Rosenberg är också ett undantag. Insiktsfulla och modiga i sina professioner. Trots de risker det inneburit i ett trångt debattklimat med dubbla måttstockar.
Jag tycker att Johan Wennström bidrar med ett viktigt perspektiv: vi får inte ersätta FN-idealism med Nato-idealism, utan måste behålla ett fokus på försvaret av Sverige.
Jag har skrivit om behovet av det så länge jag har varit offentlig skribent.
En fågel 2013 gör ingen sommar, särskilt som tajmingen är illa vald . De här synpunkterna hade ni hela två år på er att lufta. Synpunkterna i sak har jag inget att erinra mot, tvärtom pekar de helt rätt mot den svenska självgoda självbilden som jag tycker så illa om. Och att det aldrig finns något lagom i landet lagom, något rimligt förhållningssätt. Den förment kylige svensken är alltigenom känslomässigt uppfylld av sin egen förträfflighet -som att vi är NATO…..
Mycket tänkvärda tankar i en komplicerad fråga. Genom NATO kan vi, med USAs ledning och stöd, begränsa kommunismens utbredning, nazismens framfart och islamismens terror men i första hand är vårt försvar till för att skydda våra egna gränser. Det är också ett faktum att vårt massiva militära stöd till Ukraina förminskar vår egen förmåga till försvar av våra geografiska gränser och kan givetvis betraktas som att vi redan indirekt är i krig mot Ryssland.
Men visst är det så typiskt för svenskar, som Johan Hakelius på Fokus skrev för ett tag sedan, att debattera ett beslut efter det är taget snarare än före. Men det är ju lättare att gå efter och kritisera än att gå före. Det är tröttsamt att läsa eller lyssna på detta gnäll. Nu, när det inte kan skada karriären längre. Precis som under migrationkrisen. Snart kommer väl kappan att vändas när det gäller det pågående folkmordet (obs FN-rapport idag!) på oalestinier i Gaza. Det måste ske först och sedan kommer ursäkterna. Såväl journalister som vetenskapare fegar som vanligt. Om ni inte vågar diskutera innan kan ni lika gärna hålla tyst efter, tycker jag.
Syftar du på Johan Wennström och mig?
Jag syftar på journalister och vetenskapare generellt och du och Wennström är alltså inga undantag. Ranstorp som är i ropet nu var ganska tyst medan Norell var modig och fick klä skott. Norell är alltså ett undantag. Göran Rosenberg är också ett undantag. Insiktsfulla och modiga i sina professioner. Trots de risker det inneburit i ett trångt debattklimat med dubbla måttstockar.
Jag tycker att Johan Wennström bidrar med ett viktigt perspektiv: vi får inte ersätta FN-idealism med Nato-idealism, utan måste behålla ett fokus på försvaret av Sverige.
Jag har skrivit om behovet av det så länge jag har varit offentlig skribent.
Detta skrev jag 2013: https://www.svd.se/a/4601c4b9-e852-3ed8-89cc-b6935344302c/hjalp-garna-mali-men-forsvara-sverige-ocksa
Samma år: https://www.svd.se/a/f95b7746-8363-3357-9fcd-39683f395101/sverige-ligger-inte-i-idevarlden
En fågel 2013 gör ingen sommar, särskilt som tajmingen är illa vald . De här synpunkterna hade ni hela två år på er att lufta. Synpunkterna i sak har jag inget att erinra mot, tvärtom pekar de helt rätt mot den svenska självgoda självbilden som jag tycker så illa om. Och att det aldrig finns något lagom i landet lagom, något rimligt förhållningssätt. Den förment kylige svensken är alltigenom känslomässigt uppfylld av sin egen förträfflighet -som att vi är NATO…..