När Elon Musk lyfte armen tog debatten fart. Var det en medveten gest eller en slump? Spelar det någon roll vad han faktiskt menade, eller är det tolkningen som avgör?
Helt igenom en mycket bra analys. Vi har inte det folkstyre i Sverige som är eftersträvansvärt, vi har inte den tydliga vision som Trump visar upp och vänstern har nu visat sin intellektuella begränsning när nu kroppsspråket tycks viktigare än saklig argumentation. Med närmast religiös fanatism predikas postkoloniala teorier, kvotering och intersektionella perspektiv av en vänster med förvriden verklighetsuppfattning och den akademiska friheten tycks alltmer vara en utopi. Paulina Brandberg välsignar DEI samtidigt som Johan Pehrson idag säger att regeringen ska stärka den akademiska friheten.
För ca trettio år sedan var det oroligt i min sons grundskola, och det blev stormöte mellan skolledningen och föräldrarna. Jag var upprörd över att skolledningen inte gjorde något åt förhållandena. Jag inser idag att samhällets process att förvandla skolan till en ren anarki redan då hade påbörjats, men det visste jag inte då. Min referensram var en skola, där skolaga utdelats bara ett par år innan jag började första klass. I min upprördhet refererade jag till de småbusar som levde rövare och sade till rektorn "släng ut dom djävlarna". Rektorn bemötte mitt uttalande med en föraktfull hänvisning till mitt dåliga språk och struntade fullkomligt i substansen i vad jag sade. Jag fick lära mig den hårda vägen att för att få verkan måste det vara rätt person som säger det, på rätt sätt, med rätt ord, annars kan mottagaren alltid komma undan genom att hänvisa till egentligen helt ovidkommande faktorer.
Skönt att höra ert förnuft. När man tittat på klippet med Musk är det alldeles självklart att det inte är någon Hitler-hälsning. När man sedan hör alla dessa debattörer som påstår att det är så, ja vad ska man säga. Det verkar som politiska diskussionen är någon slags masspsykos, bland en del i alla fall. Alternativt befinner dessa personer i ett panikläge.
Jag håller helt med dig. Det där är ingen Hitler-hälsning. Som en annan kommentator sade; fortsättningsvis får man se till att använda båda händerna när man skall plocka ett äpple, så att ingen fotograferar en med bara en hand i luften.
Jag håller helt med dig. Det där är ingen Hitler-hälsning. Som en annan kommentator sade; fortsättningsvis får man se till att använda båda händerna när man skall plocka ett äpple, så att ingen fotograferar en med bara en hand i luften.
Vad man kunde önska sig av Tidöregeringen är några procent av den handlingskraft och politiska stringens som Trump uppvisar (vare sig man gillar hans riktning eller ej). Det svenska sättet vi har fått, att dra allt i långbänk så länge det går, att fråga alla, vare sig de är direkt berörda eller bara brukar att tycka till i allt som inte angår dem, och till slut justera så lite som möjligt, är så oerhört bedrövligt.
Jag tycker att ni alltför lite tog upp vad Trump verkligen sa: Han vill ha eller ta Grönland. Han kommer att ta Panamakanalen.
Om detta skriver Peter Kadhammar mycket intressant i Aftonbladet, där han menar att många missar vad det är som sker, vilken makt orden har. Alla missar det uppenbara:
"Yrvaket ser sig politiska ledare om. De säger: Vi ska ha is i magen. Vi får vänta och se.
Yrvaket ser sig kommentatorer och reportrar om, de rapporterar och analyserar. Menar Trump vad han säger? Kommer han att omsätta hotet om ekonomiska sanktioner och militära aktioner i handling?
Alla missar det självklara.
Att ord är handling.
När Donald Trump säger att han vill ha Grönland begår han redan sin viktigaste handling, att slå split och förvirring. Han skjuter ett skott mot Europa och demokratiernas samarbete, aktivt förstör han lag och ordning.
Det är märkligt att se vår tid missförstå ordens sprängkraft. Att vi väntar på ”handling” när handlingen redan sker framför oss.
Den mänskliga gemenskapen bygger på språket, det är ingen tillfällighet att Bibelns utgångspunkt är: ”I begynnelsen fanns Ordet… Allt blev till genom det…” Så börjar Johannesevangeliet.
De mäktiga har alltid fruktat och hatat ordet därför de förstår dess styrka. Ordet är verkligen mäktigare än svärdet.
Därför utnämner Donald Trump fria medier till ”folkets fiender”. "
Jag såg en intervju med den judiske finansmannen Robert Weil i tidningen ETC under rubriken Den anti-fascistiske miljardären. ETC skriver:
"När Liberalerna började samarbeta med Sverigedemokraterna 2022, lämnade han partiet efter att ha röstat på dem i 54 år. Återigen genom att skriva en debattartikel i Dagens Nyheter.
Och när han nu ser hur de makthungriga tech-kapitalisterna med Elon Musk i spetsen lierar sig med Donald Trump har han återigen påmints om den historia han lärde sig hemma vid köksbordet.
Robert Weil insisterar på att jag ska läsa den franske journalisten Eric Vuillards Goncourt-prisade roman ”Dagordningen”, där ett avgörande ögonblick i nazismens historia skildras.
– Det var ett möte med de stora kapitalisterna i Tyskland där industrifolket sa till Hitler: Du behöver inte oroa dig, vi stöder dig. Och när jag ser de här personerna samlas kring Trump… det är ju inte för att de har ett intresse av att rätta till polariseringen och bygga upp demokratin. Det är en helt obegriplig likhet med vad som hände på 30-talet. "
Helt igenom en mycket bra analys. Vi har inte det folkstyre i Sverige som är eftersträvansvärt, vi har inte den tydliga vision som Trump visar upp och vänstern har nu visat sin intellektuella begränsning när nu kroppsspråket tycks viktigare än saklig argumentation. Med närmast religiös fanatism predikas postkoloniala teorier, kvotering och intersektionella perspektiv av en vänster med förvriden verklighetsuppfattning och den akademiska friheten tycks alltmer vara en utopi. Paulina Brandberg välsignar DEI samtidigt som Johan Pehrson idag säger att regeringen ska stärka den akademiska friheten.
Ännu ett avsnitt där förnuftets röster klingar klockrent!
Bra avsnitt hälsar en med oanständiga åsikter!
För ca trettio år sedan var det oroligt i min sons grundskola, och det blev stormöte mellan skolledningen och föräldrarna. Jag var upprörd över att skolledningen inte gjorde något åt förhållandena. Jag inser idag att samhällets process att förvandla skolan till en ren anarki redan då hade påbörjats, men det visste jag inte då. Min referensram var en skola, där skolaga utdelats bara ett par år innan jag började första klass. I min upprördhet refererade jag till de småbusar som levde rövare och sade till rektorn "släng ut dom djävlarna". Rektorn bemötte mitt uttalande med en föraktfull hänvisning till mitt dåliga språk och struntade fullkomligt i substansen i vad jag sade. Jag fick lära mig den hårda vägen att för att få verkan måste det vara rätt person som säger det, på rätt sätt, med rätt ord, annars kan mottagaren alltid komma undan genom att hänvisa till egentligen helt ovidkommande faktorer.
Skönt att höra ert förnuft. När man tittat på klippet med Musk är det alldeles självklart att det inte är någon Hitler-hälsning. När man sedan hör alla dessa debattörer som påstår att det är så, ja vad ska man säga. Det verkar som politiska diskussionen är någon slags masspsykos, bland en del i alla fall. Alternativt befinner dessa personer i ett panikläge.
Jag håller helt med dig. Det där är ingen Hitler-hälsning. Som en annan kommentator sade; fortsättningsvis får man se till att använda båda händerna när man skall plocka ett äpple, så att ingen fotograferar en med bara en hand i luften.
Jag håller helt med dig. Det där är ingen Hitler-hälsning. Som en annan kommentator sade; fortsättningsvis får man se till att använda båda händerna när man skall plocka ett äpple, så att ingen fotograferar en med bara en hand i luften.
Vad man kunde önska sig av Tidöregeringen är några procent av den handlingskraft och politiska stringens som Trump uppvisar (vare sig man gillar hans riktning eller ej). Det svenska sättet vi har fått, att dra allt i långbänk så länge det går, att fråga alla, vare sig de är direkt berörda eller bara brukar att tycka till i allt som inte angår dem, och till slut justera så lite som möjligt, är så oerhört bedrövligt.
Som ni vet är det många som undviker att gå på fotbollsmatcher. Det heilas stup i kvarten ute på planen… Det vill man inte vara med om.
Jag tycker att ni alltför lite tog upp vad Trump verkligen sa: Han vill ha eller ta Grönland. Han kommer att ta Panamakanalen.
Om detta skriver Peter Kadhammar mycket intressant i Aftonbladet, där han menar att många missar vad det är som sker, vilken makt orden har. Alla missar det uppenbara:
"Yrvaket ser sig politiska ledare om. De säger: Vi ska ha is i magen. Vi får vänta och se.
Yrvaket ser sig kommentatorer och reportrar om, de rapporterar och analyserar. Menar Trump vad han säger? Kommer han att omsätta hotet om ekonomiska sanktioner och militära aktioner i handling?
Alla missar det självklara.
Att ord är handling.
När Donald Trump säger att han vill ha Grönland begår han redan sin viktigaste handling, att slå split och förvirring. Han skjuter ett skott mot Europa och demokratiernas samarbete, aktivt förstör han lag och ordning.
Det är märkligt att se vår tid missförstå ordens sprängkraft. Att vi väntar på ”handling” när handlingen redan sker framför oss.
Den mänskliga gemenskapen bygger på språket, det är ingen tillfällighet att Bibelns utgångspunkt är: ”I begynnelsen fanns Ordet… Allt blev till genom det…” Så börjar Johannesevangeliet.
De mäktiga har alltid fruktat och hatat ordet därför de förstår dess styrka. Ordet är verkligen mäktigare än svärdet.
Därför utnämner Donald Trump fria medier till ”folkets fiender”. "
Se:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/nyb5VQ/donald-trumps-krav-pa-gronland-ar-ett-skott-mot-europas-demokratier
Jag såg en intervju med den judiske finansmannen Robert Weil i tidningen ETC under rubriken Den anti-fascistiske miljardären. ETC skriver:
"När Liberalerna började samarbeta med Sverigedemokraterna 2022, lämnade han partiet efter att ha röstat på dem i 54 år. Återigen genom att skriva en debattartikel i Dagens Nyheter.
Och när han nu ser hur de makthungriga tech-kapitalisterna med Elon Musk i spetsen lierar sig med Donald Trump har han återigen påmints om den historia han lärde sig hemma vid köksbordet.
Robert Weil insisterar på att jag ska läsa den franske journalisten Eric Vuillards Goncourt-prisade roman ”Dagordningen”, där ett avgörande ögonblick i nazismens historia skildras.
– Det var ett möte med de stora kapitalisterna i Tyskland där industrifolket sa till Hitler: Du behöver inte oroa dig, vi stöder dig. Och när jag ser de här personerna samlas kring Trump… det är ju inte för att de har ett intresse av att rätta till polariseringen och bygga upp demokratin. Det är en helt obegriplig likhet med vad som hände på 30-talet. "
Se:
https://www.etc.se/story/den-antifascistiske-miljardaeren