Israel drabbas av ren ondska
Det krävs ren och skär ondska för att jubla och fira de mest bestialiska dåd man kan hitta på. Men det är just vad vi bevittnar nu när Hamas utför ett massivt terrordåd mot civila israeler.
(Den som föredrar det kan lyssna på texten ovan.)
Allahu akbar! Allahu akbar! En ung, blodig kvinna trycks in i en skåpbil av män beväpnade med automatkarbiner. Någon ser ut att rikta ett slag mot henne inne i bilen, men då syns hon inte längre. Allahu akbar! En äldre kvinna paraderas runt i en upphetsad folkmassa. En man med vapen gör V-tecknet över en annan äldre kvinnas huvud, där hon sitter i sin rullstol. En festival i gryningen, unga människor som skulle dansa hela natten, får i stället fly i panik medan skotten smattrar. Allahu akbar! En ung kvinna slängs upp på en motorcykel av euforiska män och körs iväg. En naken kvinnokropp körs runt och vanhelgas av beväpnade män, när folkmassan ser kroppen ansluter de sig för att spotta och förnedra, till synes spontant. Allahu akbar! Gråtande barn som i desperation klänger sig fast vid sina mammors ben men likt förbannat kidnappas. Bilder och filmer på familjer som massakreras, lemlästas, mördas. Beväpnade män som skjuter urskillningslöst på civila. Allahu akbar!
Ständigt detta rop av triumf som ackompanjerar de allra grymmaste dåd. “Allahu akbar!”
De beväpnade männen tillhör islamistsekten Hamas, offren är vanliga israeler. Det är inget krig vi bevittnar utan ett massivt terrordåd, på en skala som är svår att ta in. Siffror, ord, jämförelser, lugna nyhetsröster. Detta är verktygen jag själv arbetar med, men de har en förmåga att söva oss. Få oss att tänka att detta är ännu en dag som alla andra, trots allt. Verkligheten blir statistik, så mycket lättare att hantera. Men bilderna från Israel talar ett annat språk, rakt in i hjärtat. Det hade kunnat vara min egen familj. Nej, detta är inte en kamp mellan två parter, inte mellan två kålsupare, inte ens mellan två civilisationer eller två kulturer, utan mellan civilisation och barbari. Ondskan som nu visar sig i Israel, som i dag bär Hamas ansikte, är samma som Islamiska staten stod för i Syrien och Irak. Det är samma ondska som mördar oss här i Sverige, i Frankrike och Storbritannien, i hela världen. Samma jubelrop som hörs från bödlarna i Israel, på Gaza, hörs även här. Allahu akbar, allahu akbar. Skalan i Israel är det som gör situationen unik. Att de står så ensamma mot denna ondska, som vägrar alla fredsförhandlingar, som vill utplåna dem från jordens yta.
Vad säger det om ens tro när man anropar sin gud när man begår de mest bestialiska dåd? Inte för att be om förlåtelse, utan för att skryta om sitt människooffer. Detta är något som utmärker Hamas, ihop med andra islamska terrorgrupper. Ondska finns inom oss alla, i alla länder, i alla kulturer. Men varför är den spontana reaktionen att bli glad när den utförs? Många av bilderna och filmerna från Israel och Gaza där de bestialiska dåden dokumenteras är tagna av Hamas själva. Det är inte något de vill gömma undan, utan något de stolt visar upp. Man har så till den grad avhumaniserat israelerna att även de grymmaste dåden firas. Man ser euforiska scener på Gaza. Hamas och deras tillskyndare befolkar ett helt annat moraliskt universum, där ren ondska ses som det högsta goda. Det är samma ideologi som driver Islamiska staten, al-Qaida, Irans regim, Hizbollah och även islamisterna på svenskt territorium.
Genast när israeler attackeras och mördas börjar relativiseringarna. Så även den här gången. Man ser kommentarer om att palestinier har rätt att försvara sig själva, men på vilket sätt är det självförsvar att mörda barn och kvinnor? Att kidnappa gamla kvinnor och barn, att lemlästa, tortera och lustmörda, att vanhelga kropparna av döda civila? Allt under jubelrop om ”Allahu Akbar”. Hur är detta självförsvar?
Vad har man för moralisk kompass om man inte ser detta? Karin Rågsjö, riksdagsledamot som sitter i Vänsterpartiets partistyrelse, reagerade på terrorn som drabbade Sderot i södra Israel med att skriva såhär på X: “De Hamas nu gör kommer kraftigt att påverka alla Palestinier. Ökat förtryck. Repression o vedergällningar. Palestinier är inte Hamas. Detta är förödande.”
Inte ett ord om israeliska offer.
Sverige har mer än sin beskärda del av sympatisörer till Hamas, till och med i vår riksdag. Jamal El-Haj, socialdemokratisk riksdagsledamot, som deltog på en konferens där arrangören av allt att döma var en ledare för Hamas. Han tvingades inte avgå, han uteslöts inte ur partiet, utan fick lite politikersemester i stället. Han sitter kvar i riksdagen, med Magdalena Anderssons goda minne.
Listan på svenska politiker och företrädare som gullat med Hamas kan göras lång (för ett axplock se denna tråd av Per Gudmundson). Men det här är inte rätt tillfälle. Jag tar upp det för att vi måste ha klart för oss att det finns vissa som inte kan upptäcka ren ondska ens när den stirrar dem rätt i ögonen. Det är sådana människor som gjort att israeler, och judarna som skapade Israel, vet att de inte kan lita till andra än sig själva.
Flera tusen raketer sköts mot Israel från Gaza under lördagsmorgonen. Förra året gick 453 miljoner av svenskt bistånd till Palestina. Hur många raketer får man för det, tror ni? Det är en skandal om Sverige fortsätter med detta.
Faktum är att Sverige är och länge har varit en sponsor av Israelhat och antisemitism, om än indirekt. Vi skänker årligen en halv miljard till FN:s organisation för palestinska flyktingar, UNRWA, som aktivt sponsrar antisemitism och Israelhat, bland annat genom skolor där barnen indoktrineras i Hamaspropaganda från tidig ålder. Detta gigantiska stöd beror på att socialdemokrater som exempelvis Margot Wallström och Peter Hultqvist är så propalestinska att det övergår i något annat.
Det kommer rapporter från Malmö och andra delar av Sverige, och från europeiska städer, att angreppet firas. I Sverige firas alltså tortyr, kidnappning och mord på barn, kvinnor och äldre. Vad gör dessa människor i vårt land? De är ondskans hantlangare, och de känner inte ens att de behöver dölja det. De skäms inte, eftersom antisemitismen bland deras landsmän är helt normal. Närvaron av dessa människor, som jublar åt terror, innebär att det bara är en tidsfråga innan det som sker i Israel även sker här. Igen. Och igen. Det som sker i Israel nu angår oss i allra högsta grad, av flera skäl. När vi mördas är det också till ropen av allahu akbar, precis som israelerna. Det är samma ondska. Samma besinningslösa hat. Samma terrorister.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Du är en klar och tydlig röst i mörkret, Ivar. Tack för alla kloka texter.
Israels politik har på grund av krigshoten från sina muslimska grannar och terroristorganisationer under de senaste 40 åren vandrat alltmer högerut. Deras egna judiska fundamentalister har fått större och större utrymme i israelisk politik. Nu har man kanske nått vägs ände. Netanyahu har begått det misstag - fokus på sitt egenintresse i stället för på befolkningens säkerhet - som ingen ansvarsfull politiker får göra, nämligen att INTE skydda den egna befolkningen. Nu får han troligen gå från makten.
Det finns en parallell i svensk politik. "Sjuklövern" har släppt in 1,5 miljoner av Israels fiender i landet och fullständigt försummat statens huvuduppgifter, det inre och yttre försvaret. Allt i syfte att hålla Sverigedemokraterna utanför maktens centrum.