Kriminella ska aldrig få dominera polisen
Kriminella ska aldrig kunna köra med polisen. Samhället måste ha bättre regler och lagar som skyddar ordningsmakten, så att ordningsmakten kan skydda samhället.
En bekants pappa har jobbat som polis i många år. Vid ett tillfälle var han ensam i radiobilen och ryckte ut på ett larm om att två personer gick mitt på en väg och hindrade trafiken. När han kom fram visade det sig att det var ett par killar som nog inte hade klarat sig bra i ett dopingtest. Så fort han konfronterade dem blev de hotfulla, varpå han lade handen på tjänstevapnet och skarpt meddelade att ”det här är inte nåt tornerspel, jag är utrustad för att vinna”. Allt löste sig på bästa sätt efter det.
Jag hittar ingen bra översättning av ”armchair expert”. Fåtöljexpert låter dock som något jag faktiskt är, med tanke på att mitt arbete går ut på att vila rumpan på mjuka stolar och uttala mig om ditten och datten. Jag halvlåg på en röd fåtölj när jag fick två filmklipp skickade till mig i går. Innehållet satte emellertid igång adrenalinet rejält.
I det ena kan man se hur en aggressiv ung man med vit tröja hetsar mot en ung polisaspirant. I början av klippet signalerar han åt killen som håller i kameran att börja filma, sedan sätter han igång showen. ”Vet du vem jag är? Varför rör du mig?” Han skriker sedan åt aspirantens äldre poliskollegor, och sedan åter åt aspiranten: ”Din fucking aspirant! Tagga härifrån eller kom och brottas med mig!” Men jag står och pratar med dig, får den arge mannen som lågmält svar. ”Håll käften, din jävla fitta! Din pissluffare!”, skriker vita tröjan, som sedan beordrar aspiranten att gå och ställa sig på ett annat ställe. ”Jalla! Ställ dig vid bilen! Såja!” Här börjar kamerakillen hånskratta.
Klippet är ett halvår gammalt och utspelar sig i det utsatta området Vivalla i Örebro. Den hotfulle är tungt kriminell, med många tidigare domar, bland annat våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman.
I det andra klippet rör det sig om ett solklart hot. En arg man kallar polismannen han står ansikte mot ansikte med för fitta och fortsätter sedan i samma stil: ”Jag pepprar ditt hem mannen! Din lilla horunge!” Polismannen håller handen på tjänstevapnet under “samtalet” och säger åt honom att lugna sig. I slutet föses den arge mannen bort av vad som verkar vara en vän till honom.
Om allt man har att gå på är de här filmsnuttarna, så ser våldsmonopolet mer ut som ett ideal än en realitet. Hur kan en polis lyda en ortengangster som ger honom order? Och varför kommer en annan undan med att hota en polis? Och båda tycks helt riskfritt kunna förolämpa poliserna. Det fick mig att koka i stunden. Men eftersom jag inte var på plats, och bedömer det hela bakom en skärm, kanske jag missar något. Jag frågade ett antal poliser om hur de bedömde situationerna.
En sak som de flesta återkom till var att vi som ser ett kort förlopp inte vet allt som föregått och inte heller det som sker efter man slutat filma. Även om situationen är svår menar flera att man borde ha markerat tydligare. Andreas Lekare är fil kand i polisiärt arbete och arbetar som polis.
– Jag bedömer både fallen som ”skådespeleri” där poliserna främst är statister och polarna runt om är den primära publiken. Dessa utgör vad vi inom polisen beskriver som normförskjutande beteenden. Det är svåra att hantera men strategiskt viktigt att sätta gränser mot. Det kan inte tillåtas befästas, särskilt inte i “utsatta områden”.
När en situation gått överstyr, som i filmerna, blir de möjliga strategierna begränsade, en strid kan eskalera situationen, en flykt ge legitimitet till beteendet och en förhandling ge legitimitet till personerna.
Även Jale Poljarevius, polischef i Uppsala, poängterar det orimliga i att det inte leder till konsekvenser att bete sig som i det första klippet.
– Utmanar man polisen på det sättet ska konsekvensutsättning ske. Det kan ibland innebära våldsanvändning. Men om våldsanvändningen har stöd i lagen och är genomförbar taktiskt, bör den genomföras i ett sådant läge.
Han påtalar också språkbruket som männen har mot polisen. Har vi blivit avtrubbade som inte reagerar skarpare?
– Oaktat vad som hänt före och efter. Lyssna på vad som sägs. Orden är ofredande i sig. Lek med tanken att poliser skulle använda det här språkbruket mot folk. Hur skulle man reagerat då? Och att den yngre kollegan plockas bort av en äldre kollega för att en tungt kriminell beordrar det. Aspiranten som utsätts för detta kanske kommer tänka över varför han ska utsätta sig för det där.
Men ska inte poliser behöva stå ut med lite mer än andra? På ett sätt är de ju utsedda för just det ändamålet. De är samhällets sköld (och batong) och visst vill man att de som patrullerar våra gator ska vara tåligare än vi andra. Men det är skillnad på att utbilda tåliga poliser, och att se mildare på trakasserier, hot och attacker mot poliser.
Har ni hört om missfirmelse av tjänsteman? Det hade inte jag gjort innan ett par av poliserna jag pratade med upplyste mig. I mitten av 1970-talet avskaffades det som särskilt straffbud. Inte behöver tjänstemän ett särskilt skydd, tänkte man. Det skulle falla inom den vanliga lagen om förolämpning. Men en konsekvens tycks ha blivit att det blivit mer fritt fram att smäda poliser. I andra länder anses det som något allvarligt att förolämpa poliser, men inte i Sverige.
– Om det inte definieras som olaga hot, då är det bara förolämpning. Och det är relativt höga krav för att en förolämpning ska bli straffbar, vilket då bara handlar om fjuttiga böter. Upprättar poliserna en anmälan tar ärendet ofta månader, med stor risk för att det blir nedlagt. Enligt praxis är skällsord mot poliser vid ingripande inte straffbara, med ett snårigt resonemang om att skällsorden är ett uttryck för ilska snarare än att de uttalas för att kränka, säger Fredrik Kärrholm som arbetat tolv år i polisen och är författare till Polishandboken (Liber) och Gangstervåld: den nya brottsligheten (Fri tanke).
Men om de stör polisens arbete med sitt agerande?
– Polisen har befogenheter att ingripa vad gäller ordningsstörande. Men bara om det stör allmänheten, inte om det stör polisen. Förra året trädde lagen om blåljussabotage i kraft, men provocerande eller aggressivt beteende räknas inte till det. Utan att du begår blåljussabotage eller olaga hot kan du uppträda väldigt dominerande och faktiskt hotfullt mot polisen. Och busar vet precis var gränsen går. Vissa poliser tar därför in folk för ringa narkotikabrott i stället, som ett sätt att ändå komma åt störande element. Men det är att använda lagen på ett felaktigt sätt.
Jag når den före detta polisen Mustafa Panshiri när han cyklar hemåt genom Stockholm. Vid ett tillfälle, när han var ute i fält, blev han misshandlad under ett ingripande.
– Det var en rejäl smäll jag fick. Jag tappade en tand och fick sys ihop under hakan. Skadeståndet jag fick var lågt, på 5000 kronor. Man resonerade att jag inte skulle få samma skadestånd eftersom jag var polis och skulle tåla lite mer. Som att det gör mindre ont om man är polis. Vi som poliser ska tåla ”fitta”, ”hora”, ”gris” och ”polissvin”.
Mustafa Panshiri tycker sig också se något annat i de två filmklippen, som går igen i vad han har sett under sin tid som polis.
– Medan majoritetskulturen blir mer feminin och ska prata om allt, så blir ortenkulturen ännu mer macho. Det blir en oerhörd krock. Och är du en ung medelklasskille som växt upp i tryggt område med en närvarande majoritetskultur och med begränsad erfarenhet av "orten", så tar det inte långt tid innan killarna i orten luktar till sig din osäkerhet.
Jale Poljarevius tror också att det ligger något i det. Äldre poliser som lärt sig vad som funkar måste lära upp nya poliser snabbt. När man är i utsatta områden måste man lära sig hur man ska prata, och vilken attityd man kan ha.
Hittills har den här artikeln följt den vanliga dramaturgin. Det krävs hårdare tag, polisen måste få fler befogenheter, strängare straff, och så vidare. Jag tror verkligen att allt det behövs, och helst för tjugo år sedan. Men parallellt finns en debatt om övervåld från polisens sida. För två veckor sedan spreds ett klipp från Rinkeby på två poliser som slår en liggande man med sina batonger. Det skrevs om det i alla stora dagstidningar, poliserna ifråga omplacerades och förundersökning inleddes. Deras chefer uttalade sig på ett sätt så att man kunde tolka händelsen som att våldet var helt obefogat.
Läser man Tills alla dör (Mondial 2021) av Diamant Salihu, som jag intervjuade i podden för ett par veckor sedan, framkommer att många av de kriminella känner sig orättvist behandlade och trakasserade av polisen. ACAB – all cops are bastards – är en vanlig akronym i olika sammanhang. Att någon blir misshandlad av två poliser ser ut som övervåld. Här är vi i ytterligare en situation där vi utifrån klippet inte kan avgöra vad som skett innan det vi ser. Har man sina referenser från amerikansk popkultur ligger det säkert närmast till hands att tänka sig att det är såhär även svensk polisen agerar egentligen. Och det är därför folk alltid ser till att filma polisen. För att bevaka sina rättigheter och minska risken för maktkmissbruk. Mannen med vit tröja, som förolämpar polisaspiranten, säger att han vill att hans bröder ska vara vittnen. Han är offret här!
Men jag har fått tag på flera poliser som vet vad som faktiskt skedde innan batongslagen utdelades. Eftersom förundersökningssekretess råder vill ingen framträda med namn, men de berättar att mannen som ligger på marken i klippet strax innan sträckt sig efter ett tillhygge. I hans bil fanns även en kniv som patrullen kände till. Frågar man de poliser jag pratat med var det tack vare det offensiva agerandet som personen hindrades från att använda något av vapnen. I den mediala rapporteringen framgår inte något av detta, och inte heller av chefernas yttranden. Det kan förstås ändå röra sig om övervåld, men det påminner om att man inte kan lita på att man får hela bilden av filmklipp som cirkulerar.
Kanske kan konsekvensen för de två poliserna – att de lyfts ur tjänst – ge en förklaring till varför andra poliser ibland tvekar inför ingripanden? Om poliser upplever att de straffas för dådkraftiga ingripanden kanske de blir mer passiva. Man måste ha uppbackning av ledning och befäl. Och något Jale Poljarevius tror behövs är mer av den tidigare så kritiserade kårandan.
– Man måste bygga effektiva grupper där man vet exakt var man har varandra. Om gemenskapen och tilliten till den egna organisationen saknas, då kan tvekan och osäkerhet uppstå i svåra lägen, där man förväntas ingripa konsekvent och bestämt. Om du går över gränsen mot polisen måste det få konsekvenser direkt. Detta är en polisiär kulturfråga som vi måste jobba med och där något kanske gått förlorat.
Som vanlig medborgare är det stötande att se kriminella till synes sätta sig på polisen. Det ska inte få gå till på det sättet. Men det är värt att komma ihåg att dessa filmklipp valts ut av de kriminella själva, och inte är representativa för hur svensk polis arbetar. Samtidigt framkommer att det behövs förändringar som drastiskt höjer insatsen för att bete sig som gaphalsarna i klippen. Samhället måste ha bättre regler och lagar som skyddar ordningsmaktens män och kvinnor, så att ordningsmakten bättre kan skydda samhället.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Jag anser att i bägge de här klippen skulle bråkstakarna åkt i backen, för om inte polisen börjar markera, så har snart de kriminella tagit över varje del av samhället. För det är väl inte meningen av RPC att vi medborgare ska börja ta lagen i egna händer.
Polisens ledning får först ge sina anställda lov att ta tillbaka kontrollen. Sen får man ta tillbaka allt man har förlorat, gata för gata. Dvs det finns inga lösningar i dagsläget så länge sossarna har makten.