Långt framskriden cancer i samhällskroppen

Kriminaliteten är en elakartad cancersvulst som har tillåts sprida sig från organ till organ. Klaner och gäng infiltrerar allt större delar av samhället. Förstår politikerna allvaret?

Ulf Kristersson håller tal till nationen. Foto: Jonathan Nackstrand/Getty

Nu ska vi inte gräla, hörni! Inte träta om vem som “såg det komma” respektive vem som “inte såg det komma”! Hallå, nu tycker jag att vi gemensamt i detta land sjunger “We shall overcome”!

Den uppmaningen kommer från flera håll just nu, i lite olika ordskrudar, i takt med att allt fler inser att landet är illa ute. Ingen vill kännas vid vilken roll man har spelat i att det gått så långt. Många önskar nog nu att det gick att radera deras framfart i spalterna, i tv- och radiosändningar. 

Jag minns ett samtal med en politisk chefredaktör, som ställde frågan vad jag trodde skulle bli nästa migrationsfråga. Det var i slutet av augusti 2015 men det var sedan länge tydligt att det skulle bli den tilltagande kriminaliteten och utvecklingen med parallellsamhällen. Parallella rättsordningar där svenska lagar inte gäller, annat än på pappret. Som jag skrev då: staten måste återta delvis förlorade områden. När jag som ledarskribent skrev om hur utländska stöldligor plundrar lätta offer på landsbygden, fick jag stryka ordet “utländska” i rubriken eftersom det ansågs för provokativt.