M och L driver igenom könstillhörighetslagen – mot bättre vetande
Väljarna vill inte ha den, Tidöpartiernas fotfolk ännu mindre, medicinsk expertis varnar, all form av evidens saknas – men den 17 april ska den nya könstillhörighetslagen ändå klubbas igenom.
Väljarna vill inte ha den, Tidöpartiernas fotfolk ännu mindre, medicinsk expertis varnar, all form av evidens saknas – men den 17 april ska den nya könstillhörighetslagen ändå klubbas igenom. Hädanefter ska 16-åringar få byta kön. Det ska inte behövas någon könsdysforidiagnos längre. Eftersom SD och KD är kritiska, har Ulf Kristersson och M ihop med L, bestämt sig för att kringgå dem och lägga fram det till riksdagen istället. För högdjuren inom M och L är det så angeläget att 16-åringar ska få ändra kön och därmed få ett snabbspår till medicinsk behandling, att de nu kör över majoriteten inom Tidösamarbetet.
I decennier har högern, inräknat liberaler, skrämt upp sig själva om att de kanske står på “fel sida av historien”. I stället för att stå för vad man tror på och säga vad man ser med sina egna ögon, har man jamsat med – mot bättre vetande. Det var vad som skedde med migrationspolitiken. Redan 2008 lade Elisabeth Svantesson, Ulf Kristersson och Tobias Billström fram förslag på en moderat och strikt migrationspolitik, sedan gjorde partiet tvärtom ihop med Miljöpartiet. Fast alla visste att det var galet. Alla visste, men de flesta väntade med att säga något innan katastrofen var ett faktum. Man ville inte ses som det elaka partiet. Titta hit, vänstern, vi är riktigt progressiva! Man hoppades att detta var att hamna på rätt sida av historien. Mot bättre vetande.
Nu är Moderaterna där igen. Den här gången vill de lyfta upp könsideologin till sanning.
”Detta är seklets största skandal.” Mikael Landén, professor och överläkare i psykiatri vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, skräder inte orden i podden Ledarredaktionen (SvD 19/3). Landén arbetar med den här patientgruppen, och vet vad han talar om. Men hans motdebattör Jakob Olofsgård, folkhälsopolitisk talesperson för Liberalerna, skrattar bort all fakta, all bristfällig evidens och varningar. Så nedlåtande kan bara någon skratta som är fast övertygad om att han är på rätt sida av historien. Va, vill du bakåt? Vi måste ju framåt!
Lagförslaget genomförs ovanifrån, utan att det egentligen efterfrågas av vare sig medicinsk expertis, gemene man eller någon gräsrotsrörelse. Det är en del av en större könsideologi, menar Mikael Landén, som endast omfattas av ett litet fåtal, men de har etablissemangets öra (i ett fast grepp, tycks det). Kort kan man säga att könsideologin definierar kön som en individuell upplevelse, och inte ett biologiskt faktum. Könet är ett spektrum, inte dikotomt, påstås det.
De som står bakom förslaget motiverar det med att det är en modernisering. Ett naturligt nästa steg. “Sverige ligger efter. Det är direkt pinsamt. Vi ska vara ett föregångsland,” som jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) motiverade beslutet att bryta ut frågan från regeringssamarbetet. Modernisering. Det har alltid en positiv klang i Sverige. Vem vill inte vara modern? Men stämmer det?
Det är precis tvärtom. Bakom förslaget på könstillhörighetslagen gömmer sig en konserverande syn på könsrollerna.
Det brukade vara så att vi delade upp människan i två kön, för övrigt ihop med växter och alla andra organismer, med utgångspunkt i vilken sorts könsceller de har. Jämställdhetssträvanden har tidigare inte handlat om att bekämpa denna verklighet, utan om att vidga könsrollerna, eller upplösa dem helt. Då var det könsnormerna som skulle anpassa sig, i dag är det snarare individens kropp. Det skruvar oss tillbaka till den tid då beteende och preferenser följde snäva ramar för hur en traditionell pojke eller flicka ser ut och beter sig. Barn som experimenterar med olika uttryck uppfattas inte längre lekfullt tänja på gränserna, utan uttrycka en annan, mer äkta könsidentitet. Den kräver administrativa och kanske medicinska åtgärder. Någon måste bedöma, sätta etikett och bokföra. Men givetvis kan en individs upplevelser och identitet respekteras utan att man för den sakens skull gör det till lag att alla måste förneka grundläggande biologiska fakta. Det finns något obehagligt auktoritärt i att påstå att man kan ändra kön, som funnits i naturen i mer än en miljard år, med ett streck på ett formulär.
Men okej, låt oss säga att kritikerna är ett gäng faktaresistenta reaktionärer. Då borde det vara den enklaste sak i världen att vinna debatter mot dem, eller hur? Pinsamma bakåtsträvare är knappast en match för framstegets förtrupper! I offentlighetens ljus skulle Moderaterna och Liberalerna lätt kunna övertyga väljare och medlemmar som ännu tvekar. Troll spricker ju i solen.
Häromdagen (17/3) försökte P1 Morgon ordna debatt mellan de regeringsföreträdare som är för förslaget, respektive de som är emot. Men ingen från Moderaterna eller Liberalerna ville ställa upp, så någon debatt blev det inte. I onsdags (20/3) var det SVT Aktuellt som försökte: man frågade jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) om hon ville komma till studion för att diskutera lagförslaget. Nej, det ville hon verkligen inte.
Pinsamt, för att citera jämställdhetsministern själv.
Inte heller socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) ville komma för att möta socialutskottets ordförande Christian Carlsson (KD). I tre dagar försökte Fokus få någon enda moderat riksdagsledamot att yttra sig, men nej. Knapptryckarkompaniet tycks marschera i takt – mot bättre vetande. Det är bara off the record som den interna kritiken pyser fram. För intern kritik finns. Både inom M och L.
På flera håll inom Liberalerna och inte minst Liberala Kvinnor gror missnöjet. En källa berättar att man inte förankrat internt. Många medlemmar har därför efterfrågat en möjlighetatt ställa frågor till jämställdhetsministern. Lagförslaget har nämligen aldrig diskuterats, inte ordentligt. Ändå förs det fram som om hela partiet står bakom. Ledningen anser av allt att döma att frågan är “känslig”, att diskussion eller debatt måste förhindras. I Göteborg har lagförslaget lyfts till regionstyrelsen, som skickade vidare frågor till riksdagsgruppen.Svaret uppifrån blev ett “informationsmöte” för medlemmar, som leddes av Jakob Olofsgård, den skrattande liberalen som debatterade med Mikael Landén, och Cecilia Rönn som sitter i skatteutskottet(!). Ingen diskussion, inga frågor fick ställas. Vad är det man är rädd för? Att medlemmarna är på fel sida av historien?
En gång till: svenska folket vill inte ha den här lagen – 53 procent är emot, bara 24 procent är för (Kvartal/Demoskop 11/3). Tidöpartiernas väljare är tydligare emot: av dem som som anser sig stå klart till höger är bara 5 procent för. Av moderata väljare är endast 9 procent för.
Nyligen gavs boken Ånger: ett reportage inifrån transvården av de granskande journalisterna Carolina Jemsby och Karin Mattisson (Mondial 2024). Det Jemsby och Mattisson avtäcker i svensk transvård är en pågående vårdskandal, där unga friska kroppar ges permanenta skador av läkare, utan att det finns evidens för att behandlingen kommer hjälpa. I åtminstone ett fall ljuger en endokrinolog, som arbetar med att hormonbehandla patienter, för Socialstyrelsens expertgrupp i det sista mötet de har inför en uppdatering av deras riktlinjer. En sista fråga ställs: känner någon till om några vårdskador av stopphormoner uppstått? Nej, inga skador har uppstått, svarar läkaren. Inte hos hennes patienter. Trots att hon just då vårdar en flicka som drabbats av osteopeni på grund av stopphormoner. Trots att hon känner till flera andra skador på barn som uppstått just så.
I utkastet som Socialstyrelsen stod i begrepp att klubba stod det att “nyttan överväger riskerna” med hormonbehandlingar för minderåriga. Efter att lögnen avslöjats, och vårdskadorna uppmärksammats, ändrade man till att “Den samlade slutsatsen är att riskerna med pubertetshämmande och könsbekräftande hormonbehandling för dem under 18 år i nuläget överväger den möjliga nyttan.”
Jemsby och Mattisson är inte den enda journalistiska granskningen som visar att transvården inte håller måttet.
Men det som lagts i dagen tycks inte spela någon roll för Moderaterna eller Liberalerna. De tvingar lagförslaget vidare, trots alla varningar och avslöjanden.
Till och med Annika Strandhäll (S) har omvärderat. I rollen som socialminister utgjorde hon avantgardet inom könsideologin, tillsammans med dåvarande demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP). Åldersgränsen skulle ännu längre ner – till tolv år – kniven skulle fram ännu tidigare. Så löd lagförslaget då. Remissinstanserna sågade det till strimlor.
Men Strandhäll ändrade sig. “I Sverige brukar vi normalt sett när vi beslutar om lagstiftning som kan påverka barn och unga ha både hängslen och livrem. Det är en försiktighetsprincip som ska råda,” säger hon i dag. Det som oroar är att vi inte förstår varför könsdysforin ökat med 1500 procent bland flickor och tjejer sedan 2013. Det finns en stor samsjuklighet med neuropsykiatriska diagnoser, i synnerhet autismspektrumtillstånd. Att man hjälper bäst genom att bekräfta just könsdysforin, genom att göra en köntransition lättare, snabbare, mindre friktionsfri, saknas det evidens för. Strandhäll har rätt om beslutet att skynda igenom könstillhörighetslagen: “Det är tokigt, ärligt talat.”
Ja, det bär emot att säga det, men Annika Strandhäll har rätt. Hon har läst på och omvärderat, precis som man ska. Så varför klarar inte topparna inom M och L av det?
Om de hade ställt upp på en debatt hade man kunnat säga: Ni går emot den allmänna opinionen, era väljare, era medlemmar och era samarbetspartier. Men värst av allt är att ni vet att ni har fel. Annars hade ni inte duckat alla debatter.
Ni hoppas att ni ska kunna komma undan, utan att svara på frågor. Att alla ska glömma bort det hela lagom till nästa valrörelse. Det är en vågad chansning.
Ställ er gärna frågan: Hur gick det senast ni – mot bättre vetande – ville sjunga med änglarna?
Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn
Prenumerera på andra sätt
I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.
Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumerationer får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox. (Vill ni starta en prenumeration skriv den mejl som är aktuell i meddelanderutan.)
Swishnummer: 123-027 60 89
Plusgiro: 198 08 62-5
Bankgiro: 5808-1837
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Utmärkt att ni tar upp det här. Jag är läkare och har även arbetat några år som barnkirurg. Aldrig hade jag kunna drömma om att mitt parti Moderaterna skulle bli ondskans parti.
Av någon sorts politiskt taktiska skäl driver man igenom en lag som kommer att göra så många olyckliga. Jag är glad att jag är pensionär så jag slipper uppleva skandalen på nära håll - men ledsen över att man med berått mod kan göra så här. Kommer naturligtvis att lämna partiet om detta blir verklighet.
Politikerna på den nivån har möjlighet att kalla in polischef och ÖB på möte på direkten. Samma med alla andra myndighetschefer eller vilka experter de vill. Ändå lägger man ner försvaret, förstör energisystemet, skolan, vården och nu detta... Jag förstår inte hur dessa politiker resonerar. Förstår heller inte hur de kan få komma undan med det.
Jag förstår ingenting. Inte ens era förklaringar hjälper:(