Malin Ekman: Vance har temperamentet som Trump saknar
Debatten mellan vicepresidentkandidaterna JD Vance (R) och Tim Walz (D), gav en idé om vad amerikansk politik skulle kunna bli i en postTrumpsk era.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Malin Ekmans Substack – Stockholm Report. Om ni inte redan följer hennes USA-rapportering så borde ni helt klart börja med det. “Fair and balanced” har blivit något man säger ironiskt, eftersom särskilt amerikanska medier så sällan lever upp till det. Men det skulle faktiskt vara ett passande motto för Malin Ekmans journalistik.
Så följ Malin Ekman på Substack här. Det är värt att stötta henne, och verkligt fri journalistik, bortom de stora presstödsdopade mediehusen och gökungen Public Service.
NEW YORK. Efterdebatten sedan Harris och Trumps sammandrabbning i Pennsylvania verkade inte ha nått CBS programledare.
Inledningen liknade en parodi i särbehandling av deltagare. Tim Walz fick mesiga, öppna frågor (med undantag den om hans felaktiga beskrivning av sin tid i Hongkong), JD Vance fick hårda, riktade.
Så långt påminde debatten mellan vicepresidentkandidaterna om den mellan Harris och Trump.
Ändå var det en helt annan sak att följa den här.
Vance lyckades nämligen med det Trump misslyckades med (då och generellt). Han behöll fattningen, och lät sig inte rubbas. I stället för att skandalisera motståndarna pekade han på deras tillkortakommanden, förklarade sambanden mellan förd politik och utfallet av densamma, och målade upp en vision om ett åter välmående USA.
Samtidigt som Vance pekade på skillnaden mellan en potentiell Trump- eller Harrisadminsitration, var han snabb att meddela varje gång han höll med sin motståndare.
En ovanlig syn på amerikansk TV.
Vance och Walz var överens om barnomsorgen men hade också liknande resonemang kring vapen (!) och abort (!). Vance försökte ge det Magarepublikanska partiet ett vänligare ansikte. Pratade om hur det känns att skicka iväg sitt barn till skolan med vetskapen att en skolskjutning statistiskt sett kan inträffa, och efterlyste samarbete med demokraterna för att öka skolsäkerheten utan att inkräkta på det för republikaner heliga andra tillägget i konstitutionen. Nämnde barndomsvännen som blev gravid och sa att aborten räddade hennes liv, och förklarade att man kan respektera hennes beslut och på samma gång värna liv.
En mer resonlig retorik än Trumps “avrättning vid födseln”-referenser. Även om Vance, väl medveten om att allt han säger faktagranskas, nämnde lagen som ligger till grund för Trumps påstående så uppehöll sig vid den sortens iögonfallande anekdoter. Pratade hellre om det som många känner igen och kan relatera till. Istället för att upprepa Trumps påstående om husdjursätande haitier.
Och framför allt erkände han sina och partiets svagheter. Vad gäller abort sa han att “vi måste göra ett så mycket bättre jobb för att vinna tillbaka det amerikanska folkets förtroende på den här frågan där de, för att vara rak, inte litar på oss".
Den sortens ledarskap är ovanligt både hos Trump, Harris och Walz.
I stället dominerar, framför allt från vänster, en ovilja att erkänna det väljarna upplever varje dag. Som Vance sa, Harris byter kurs utan att erkänna att den tidigare ledde fel. Så agerar bara en svag ledare, enligt utmanaren.
Debatten gav en idé om vad amerikansk politik skulle kunna bli i en postTrumpsk era. En arena där sakfrågor trumfar person. Där nyhetsmedierna blir mer upptagna av vad som sägs än av att förklara hur tittaren borde tänka - och lägga sin röst.
Vance har det temperament som Trump saknar. Det hjälper inte bara honom själv utan rörelsen han företräder. Först när nidbilden av den försvinner kan dess röster höras.
Debatten var, till skillnad från den tidigare, klargörande.
Det blev tydligt vad som står på spel och varför demokratin framstår hotad - också ur ett republikanskt perspektiv. Hur yttrandefriheten de senaste fyra åren inskränkts. Hur vanliga amerikaner censurerats när de uttryckt sina politiska (konservativa) åsikter. Av techbolagen - efter påtryckningar av myndigheter och administrationen.
Vance bröt mot reglerna när han fortsatte prata, men det var symptomatiskt att hans mikrofon stängdes av när han bemötte programledarnas faktagranskande om migrationen (Walz mikrofon stängdes av samtidigt).
Det var som att CBS föll på eget grepp under debatten. När Vance höll sig lugn blev metoderna synliga.
Malin Ekman
Följ Malin Ekman på Substack
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Malin Ekmans Substack – Stockholm Report. Om ni inte redan följer hennes USA-rapportering så borde ni helt klart börja med det. Fair and balanced har blivit något man säger ironiskt, eftersom särskilt amerikanska medier så sällan lever upp till det. Men det skulle faktiskt vara ett passande motto för Malin Ekmans journalistik.
Så följ Malin Ekman på Substack här. Det är värt att stötta henne, och verkligt fri journalistik, bortom de stora presstödsdopade mediehusen och gökungen Public Service.
Hennes bok – Skymning i Amerika – hittar du på Volante här. Som sagt, jag rekommenderar den varmt. Använd koden “Substack” för 15% rabatt!
En intervju med Malin Ekman från juli
Prenumerera på eller stötta Rak höger
I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.
Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.
Swishnummer: 123-027 60 89
Plusgiro: 198 08 62-5
Bankgiro: 5808-1837
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
 | A guest post by
|
Underbart att få läsa journalistik. Känns ovant, nostalgiskt men också hoppfullt. Heja malin!
Intressant med en för ovanligheternas skull balanserad analys av presidentvalet där kandidaternas personligheter diskuteras. Sen kan man fråga sig om ändå inte en oborstad men rak och ärlig och omedelbar beskrivning av verkligheten är att föredra i stället för publikfriande och insmickrande omskrivningar av verkligheten. Då beskrives en verklighet som skapar känslor istället för vänstern som använder känslor för att skapa en verklighet.