Mikael Ribbenvik: "Vi tog inte del av någon planerad omläggning"

Omläggningen av migrationspolitiken som påbörjades 2015 skedde mot den dåvarande regeringens vilja. Jag intervjuar Mikael Ribbenvik, GD för Migrationsverket, om skillnader mellan då och nu.

Mikael Ribbenvik, generaldirektör på Migrationsverket. Foto: SVT

Ett paradigmskifte är “en tid då det vanliga och accepterade sättet att tänka på eller göra något förändras totalt”. Enligt regeringen och Jimmie Åkesson är det detta vi nu ser inom migrationspolitiken – men stämmer det?

Senast definitionen av ordet paradigm var så här viktig var när jag läste grundkursen i teoretisk filosofi i Lund för 20 år sedan. Jag fick underkänt på tentan i vetenskapsteori för att jag hade så ful handstil att examinatorn hade behövt en rosettasten för att förstå vad jag ville ha sagt. Därför tvingades jag läsa om all kurslitteratur igen inför omtentan, och verkligen lära mig, inte bara vad paradigm betydde, utan även att skriva som en normalbegåvad människa. Men det gällde ju bara mig. Nu är det den nuvarande och den senaste statsministern som duellerar om vad ett paradigm är och när det skedde ett skifte. 

Ulf Kristersson har kallat allt det som ska ske i svensk politik för ett paradigmskifte. Jimmie Åkesson har å sin sida varit mer specifik: det är Tidöavtalets skrivningar om migrationen som innebär ett paradigmskifte. Men Magdalena Andersson håller inte med. “Paradigmskiftet ägde rum 2015 och det genomförde vi”, säger hon i en intervju i Expressen. Kanske har hon läst Daniel Färm på socialdemokratiska Aktuellt i politiken, som länge förespråkat en stramare syn på migrationspolitiken:

Vissa av Sverigedemokraternas migrationsförslag slår in öppna dörrar eller är i praktiken en fortsättning på den politik som Socialdemokraterna har fört i många år nu.

Vem kan man fråga om hur det verkligen förhåller sig? 

Jag hörde av mig till Migrationsverket för att prata med generaldirektör Mikael Ribbenvik, som också tidigare varit central på myndigheten i en rad olika roller. Han är kanske den personen som har varit med vid flest formativa tillfällen i svensk migrationspolitik – ofta med en central roll, men som utförare av politiken snarare än som utformare av den. 

Skedde paradigmskiftet redan då eller är det nu det sker?