William Heimdal vill återuppliva klassiskt måleri, men möts av en samtid som ofta förkastar traditionella uttryck. Varför väcker strävan efter det vackra så starkt motstånd?
Ett av era bättre avsnitt! Ni har helt rätt i det mesta! Själv gått på Konstfack och slutat! Konst är i grunden ett hantverk som kan ta sig olika uttryck! Heimdal är epigon! Impressionismen växte ur en revolt och är ännu inte överträffad! Utbildning krävs i teknik! Sedan så kan man sluta utbilda sig och gå sin egen väg!För Heimdal är allt teknik! Akademiseringen av konst har havererat konstlivet till en medioker självbespegling!
Jag är inte konstnärligt begåvad på något sätt men jag har en passion för ett ämne som man inte kan försörja sig på, annat än i mycket sällsynta fall. Jag valde att inte följa min passion utan i stället välja ett yrke som egentligen intresserade mig måttligt. Men ligger man i, och lär sig mera, så blir även ointressanta ämnen mer intressanta. Jag klarade mig igenom mitt yrkesliv ganska bra. Parallellt följde jag utvecklingen på det område som intresserade mig. Jag stör mig på att så många med större, eller oftare mindre, begåvning väljer att utbilda sig inom olika konstarter, framför allt bildkonst och scenkonst och sedan kallt förutsätta att bli försörjda hela livet genom det allmänna. Så anser jag inte att det skall fungera. Liksom författarskap är det något som primärt skall betraktas som hobby och betalas av utövaren. Om man sedan utvecklar en ovanligt god förmåga så kan man sedan helt eller delvis bli professionell inom området. Mina skattepengar skall inte gå till försörjning av andras hobbyverksamhet.
Jag var en av de få som faktiskt gav Konstfack fingret! Blev läkare men målat hela mitt liv helt kompromisslöst! Konstnär är min identitet trots akademiska examina och forsk (docent)Trots det så ska man inte överskatta akademiseringen enligt levd erfarenhet! Utbildning krävs men inte nödvändigtvis institutionaliserad på det sätt som nu sker!
Bra att ni tar upp filmer och böcker till analys. Det finns fortfarande en andemening som kan härledas till Platons idévärld där diktare och konstnärer skulle vara upphöjda och på något sätt stå över vanligt folk. Detta skulle då legalisera konstnärlig forskning, en disciplin som försöker försvara sitt existensberättigande som en vetenskap som utökar vårt vetande genom forskning. Konstnärlig forskning liksom flera andra idag uppfunna discipliner har inget med vetenskap att göra utan tillhör mer något man kan ägna sig åt i en förening. Däremot ska inte utbildning nedvärderas. Utbildning kan vara mycket intressant för många men är framför allt nödvändigt för ett fungerande samhälle. Einstein gav vid ett tillfälle rådet, till en student som ville ägna sitt liv åt relativitetsteori, att skaffa sig ett respektabelt arbete så att man kan försörja sig hederligt för att sedan studera relativitetsteori så mycket man vill på fritiden. Anna-Karins kloka slutord kan direkt kopplas till Tjuren Ferdinands förstående mor. Tack för en mycket lärorik podd.
Vad gäller konstnärliga utbildningar så blev mitt skrivande tekniskt bättre, helt klart. Men samtidigt kan man inte lära ut hur man får en bra idé. Man kan lära ut metoder för att söka inspiration, men man kan inte lära ut vad betraktaren ser. Men ytterst bor konst där den vill, den struntar i diplom.
Institutionerna, vad gäller konst, är jag rädd fyller en politisk funktion. Man kan faktiskt tolka Marx som att han ville ha bättre betalt, för vem annan än författaren tycker att arbetaren producerar allt värde och att produktionsmedlen (pappret och kanske förläggaren?) gör noll? Vem annan än en medioker författare vill ta bort subjektiva bedömningar och istället få betald för nedlagd tid? Men vad är konst om den inte kan bedömas subjektivt? Det avgör staten genom institutionerna. Och därför älskar kulturvänstern Marx och bespottar konst som är mainstream eftersom den försörjer sig själv.
Ett av era bättre avsnitt! Ni har helt rätt i det mesta! Själv gått på Konstfack och slutat! Konst är i grunden ett hantverk som kan ta sig olika uttryck! Heimdal är epigon! Impressionismen växte ur en revolt och är ännu inte överträffad! Utbildning krävs i teknik! Sedan så kan man sluta utbilda sig och gå sin egen väg!För Heimdal är allt teknik! Akademiseringen av konst har havererat konstlivet till en medioker självbespegling!
Jag är inte konstnärligt begåvad på något sätt men jag har en passion för ett ämne som man inte kan försörja sig på, annat än i mycket sällsynta fall. Jag valde att inte följa min passion utan i stället välja ett yrke som egentligen intresserade mig måttligt. Men ligger man i, och lär sig mera, så blir även ointressanta ämnen mer intressanta. Jag klarade mig igenom mitt yrkesliv ganska bra. Parallellt följde jag utvecklingen på det område som intresserade mig. Jag stör mig på att så många med större, eller oftare mindre, begåvning väljer att utbilda sig inom olika konstarter, framför allt bildkonst och scenkonst och sedan kallt förutsätta att bli försörjda hela livet genom det allmänna. Så anser jag inte att det skall fungera. Liksom författarskap är det något som primärt skall betraktas som hobby och betalas av utövaren. Om man sedan utvecklar en ovanligt god förmåga så kan man sedan helt eller delvis bli professionell inom området. Mina skattepengar skall inte gå till försörjning av andras hobbyverksamhet.
Jag var en av de få som faktiskt gav Konstfack fingret! Blev läkare men målat hela mitt liv helt kompromisslöst! Konstnär är min identitet trots akademiska examina och forsk (docent)Trots det så ska man inte överskatta akademiseringen enligt levd erfarenhet! Utbildning krävs men inte nödvändigtvis institutionaliserad på det sätt som nu sker!
Bra att ni tar upp filmer och böcker till analys. Det finns fortfarande en andemening som kan härledas till Platons idévärld där diktare och konstnärer skulle vara upphöjda och på något sätt stå över vanligt folk. Detta skulle då legalisera konstnärlig forskning, en disciplin som försöker försvara sitt existensberättigande som en vetenskap som utökar vårt vetande genom forskning. Konstnärlig forskning liksom flera andra idag uppfunna discipliner har inget med vetenskap att göra utan tillhör mer något man kan ägna sig åt i en förening. Däremot ska inte utbildning nedvärderas. Utbildning kan vara mycket intressant för många men är framför allt nödvändigt för ett fungerande samhälle. Einstein gav vid ett tillfälle rådet, till en student som ville ägna sitt liv åt relativitetsteori, att skaffa sig ett respektabelt arbete så att man kan försörja sig hederligt för att sedan studera relativitetsteori så mycket man vill på fritiden. Anna-Karins kloka slutord kan direkt kopplas till Tjuren Ferdinands förstående mor. Tack för en mycket lärorik podd.
Vad gäller konstnärliga utbildningar så blev mitt skrivande tekniskt bättre, helt klart. Men samtidigt kan man inte lära ut hur man får en bra idé. Man kan lära ut metoder för att söka inspiration, men man kan inte lära ut vad betraktaren ser. Men ytterst bor konst där den vill, den struntar i diplom.
Institutionerna, vad gäller konst, är jag rädd fyller en politisk funktion. Man kan faktiskt tolka Marx som att han ville ha bättre betalt, för vem annan än författaren tycker att arbetaren producerar allt värde och att produktionsmedlen (pappret och kanske förläggaren?) gör noll? Vem annan än en medioker författare vill ta bort subjektiva bedömningar och istället få betald för nedlagd tid? Men vad är konst om den inte kan bedömas subjektivt? Det avgör staten genom institutionerna. Och därför älskar kulturvänstern Marx och bespottar konst som är mainstream eftersom den försörjer sig själv.