När slutar Sverige att vara Sverige?
Vi har inte barbarer utanför porten längre, vi har släppt in dem. Om Sverige ska fortsätta vara Sverige måste vi återigen lära oss se skillnad på meningsmotståndare och fiender.
Som ett mejl i skräpposten dyker anklagelsen upp, varje gång någon från höger kritiserar ett yttrande, demonstration eller manifestation får man höra det: Högern hycklar om yttrandefrihet! Ni försvarar bara yttrandefriheten när det passar era syften! Ni är inte konsekventa!
Nu är vi där igen. Men det är knappast högern som utmärker sig vad gäller hyckleri. Samma människor som byggt sina karriärer för att varna för att 30-talet är här igen, har antingen varit tysta när den värsta massmordet på judar sedan Förintelsen ägt rum, eller så har de valt just det tillfället för att uttala stöd till “den palestinska kampen”.
I en lång rad europeiska städer breder antisemitismen ut sig. Demonstranterna gör ingenting för att hålla sitt judehat dolt. Den som lyssnar hör mobben skandera sina ramsor om att Israel ska utplånas, vilket vi såg en föraning om hur det är tänkt att gå till den 7 oktober. Vi ser folkmassor som vanhelgar historiska monument, som öppet stöttar islamistiska terrororganisationer, som ropar samma “allahu akbar” som terroristerna gör när de mördar oss otrogna. Vi ser upprop på universitet, som i likhet med kändisarnas upprop, inte ens nämner Hamas, massakern eller den gisslan som fortfarande hålls på Gaza.
Vi ser hur “palestinavänner” anklagar israeler och judar för att vara nazister. Det är värt att stanna upp vid. De anklagar alltså förintelseöverlevare och deras barn och barnbarn för att vara bödlarna som nästan utrotade dem. Allt detta sker efter att Hamas utfört den mest utstuderat sadistiska massakern av civila jag läst eller hört om. Och då följde jag ändå IS framfart i Syrien och Irak noggrant. Men palestinier och muslimer i västvärlden är inte rädda för repressalier, de uppmuntras inte gömma undan yttre kännetecken på vilka de är. Nej, det är den judiska diasporan som direkt efter massakern av civila israeler blev uppmanade att gömma sina judiska symboler. Det är synagogor och judar som utsätts. Det är den öppna och aggressiva antisemitismen som ökar.
Hur är det ens möjligt?
När Einsatzgruppen SS och deras hantlangare utförde massmorden under andra världskriget tvingades de ofta ta droger eller dricka skallen av sig för att klara av det. Ja, nazisterna försökte gömma undan sitt folkmord, vilket de också lyckades med under en period. Hamas och deras allierade är tvärtom stolta över sina bedrifter. De vill visa upp vad de gör. I videorna de själva publicerat råder en euforisk stämning när de utför de mest bestialiska dåd man kan tänka sig. Att mörda, lemlästa, tortera, våldta och kidnappa är något de är stolta över! I en video ringer en Hamasterrorist hem till sina föräldrar för att skryta om att han har dödat tio judar med sina egna händer. I vilken annan religion skulle en mördare få för sig att det naturliga är att ringa hem och skryta för sina föräldrar? Men den skrämmande sanningen är att detta är något det finns stöd för inom islam. Detta är den etablerade tolkningen av jihad, av vad heligt krig mot otrogna innebär. Man minskar, enligt skriftlärda islamister, inte sina chanser att nå paradiset genom att utföra vad Hamas gjort – tvärtom.
Detta är ett problem inom islam, som muslimer måste hantera. Det är upp till dem att ta avstånd från detta våld och omtolka innebörden av jihad, om det låter sig göras. Det är inte upp till oss icke-muslimer att hitta på ursäkter å deras vägnar, men bisarrt nog är det där vi har hamnat.
Det är inte bara judar som är rädda. De senaste decennierna har vi alla fått lära oss att vi är legitima måltavlor för jihadister. Det senaste exemplet är terrorattacken i Bryssel, där två svenskar blev mördade och en skadad i egenskap av att de var svenskar, har redan blivit glömt. Även svenskar som reser utomlands ska numera vara diskret med vår nationalitet, eftersom vi är prioriterade måltavlor. Många har reagerat med att vi ska ändra oss, ändra våra lagar och vårt sätt att vara på, i något slags missriktat hopp om att undvika islams vrede. Men feghet belönas sällan med annat än mer av det onda.
Nej, vi kan inte skydda svenska judar. Vi kan inte skydda några svenskar. Vi saknar inte bara kapaciteten, utan även viljan. Vi är räddare för att rucka på någon princip från idévärlden, än för det reella hot vi lever med här och nu.
Islamister kräver att vi helgar koranen, att vi internaliserar deras tabun, att vi gör hädelse av islam olagligt, att vi knäböjer. Det handlar inte bara om koranbränningar, om någon nu på allvar trott det, vilket Salman Rushdie, Lars Vilks, Kurt Westergaard, Theo van Gogh, Charlie Hebdo, Samuel Paty och andra öden visar. Det finns alltid ett hot om våld, som återkommande realiseras, när islam är inblandat. Det är unikt för just islam.
Att döma av den rundringning som Doku gjorde till moskéer runtom i Sverige vill alla utom en att alla kränkningar av islam ska förbjudas. Här råder något slags missförstånd som dessa imamer fått för sig: Det är inte Sverige som ska förändras i enlighet med islam, utan islam som måste ändras om muslimer ska kunna stanna i Sverige.
Yttrande-, åsikts-, mötes- eller religionsfrihet har en specifik historia, som tog form under européers långa erfarenhet av krig, förföljelse och repression. Vi tröttnade på att försöka tvinga varandra till underkastelse. Det är också friheter sprungna ur kristendomens unika tonvikt på att varje individ har ett eget samvete, att alla människor föds med lika värdighet. Men – och detta är viktigt – dessa friheter var aldrig tänkta att användas för att skydda våra fiender.
Fiender, ja. Av någon anledning har vi förlorat den grundläggande förmågan att känna igen skillnaden mellan en meningsmotståndare och en fiende. En meningsmotståndare är en legitim motpart, en fiende är ett existentiellt hot.
Friheterna gäller inom en gemenskap. Ett samhälle måste kunna härbärgera olikheter, men där alla respekterar de grundläggande spelreglerna och visar en god vilja att ingå i gemenskapen. Men islamisterna som nu marscherar på våra gator är inte meningsmotståndare. De avskyr oss, de föraktar vårt land, de föraktar västvärlden och de vill tvinga oss alla till underkastelse under deras sjuka ideologi. De tar gladeligen våra skattepengar i bidrag, och använder dem för att undergräva landet som erbjudit dem eller deras föräldrar skydd. Ofta behöver de inte ens dölja det, eftersom vi inte kan känna igen en fiende såvida han inte har en SS-uniform av tyskt snitt. De som marscherar nu har ofta bakgrund i muslimska länder, men det som verkligen förenar folkmassorna är deras hat mot väst. Och i det hatet ryms många nyttiga idioter från vänster också. Demokratins dödgrävare uppträder inte i samma kostym i dag som den gjorde historiskt.
I grunden möter vi samma hot som Israel, även om läget där givetvis är avsevärt värre. Vi har inte barbarer utanför porten längre, vi har släppt in dem. Att försöka debattera med en hord som bränner allt i sin framfart är inte liberalt, det är destruktivt – ja, självutplånande i bokstavlig mening. Vi måste inse att vi har gjort historiska misstag som låtit detta ske, låtit denna extrema ideologi få fotfäste här.
Vi måste återigen lära oss se skillnad på meningsmotståndare och fiender. Innan det är försent.
Svenska judar förtjänar att öppet kunna bära sina symboler med stolthet. Och jag är mer rädd för att judar utsätts för attacker, än för att någon liberal princip kränks i skyddet av dem. Jag är inte intresserad av att vara den mest tillåtande liberalen, jag vill att Sverige ska fortsätta vara Sverige. Det är och har alltid varit min vägledande princip. Allt annat är sekundärt.
En sista sak…
Rak höger mottar inget presstöd, jag tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter som jag – och de andra här – kan fortsätta vara en självständig röst i en konform samtid. Men för att det ska fungera behöver en del av er som inte redan är det bli betalande prenumeranter.
Som betalande prenumerant får du även möjlighet att ställa frågor till gäster, kommentera artiklar och poddar, samt även läsa texter som ligger bakom betalväggen. Dessutom ingår podden Under all kritik, som jag har ihop med Anna-Karin Wyndhamn.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Bra rutit Ivar! Jag instämmer till fullo i din beskrivning. Men vad kan vi göra? En sak är att kräva att riksdagen ogiltigförklarar den olyckliga propositionen 1975:26, och att alla riksdagspartier och även enskilda ledamöter tar avstånd från den. Det kan och bör vi göra!
Tack! Det kan inte uttryckas bättre! I århundranden har vi arbetat för att få bort ondska i Sverige och nu exploderar ondskan inte bara som importerad ondska utan även kunskapsföraktande ondska bland vänstern och en naivitet hos vänstern som har fått näring i massmedia och lärosäten under flera decennier.