När vänstern pratar om ett folkutbyte
Vänstern skriver gärna om hur migrationen förändrar demografin. Så länge man välkomnar detta är man anständig. Men beskriver man samma utveckling mer kritiskt kallas man högerextremist.
Jag ser att det upprepas ett felaktigt påstående om mig på flera håll just nu. Med snarlika formuleringar skriver flera debattörer att jag “sedan länge spridit tanken om avsiktligt folkutbyte”, som Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis uttryckte det. I DN skriver Mikael Nilsson att jag är en “förespråkare av den högerextrema konspirationsteorin om ”folkutbytet”.” I GP upprepar Hynek Pallas anklagelsen. Och Morgan Finnsiö på Expo vill, om jag förstår det rätt, ge uttryck för samma tanke på Twitter.
Det stämmer inte att jag skulle ha torgfört en teori om “folkutbyte” – med vilken brukar avses en konspirationsteori om att det pågår ett avsiktligt projekt att förändra demografin i väst, utifrån en essentialistisk syn på folkgrupper.
Det blir inte sant för att det upprepas på flera av våra stora tidningar, och jag undrar över utgivaransvaret hos de tidningar som publicerar dessa påståenden utan belägg.
Däremot har jag ägnat en stor del av mitt skrivande åt immigration och integration, inklusive hur den demografiska förändringen i Sverige det senaste halvseklet påverkar förutsättningarna för integration. Det är en diskussion som förs, och behöver föras, både till höger och vänster i Sverige. När Anders Ygeman exempelvis föreslog att utsatta bostadsområden borde ha ett tak på 50 procent med utomnordisk bakgrund, var det ett inlägg i samma integrationsdebatt. Likadant när Magdalena Andersson i valrörelsen slog fast att hon inte ville ha några “Somalitowns” i Sverige.
Det är nytt att höra socialdemokrater tala på det viset. Men att kommentera den demografiska förändringen har tidigare inte heller varit tabubelagt – på villkoret att man välkomnar den. Efter valet skrev Jason “Timbuktu” Diakité på instagram att han förstod att “svarta och bruna” människor som var rädda nu. Var vaksamma, uppmanade han dem. Men så kom slutmeningen riktad till “bruna och svarta” att “tiden, godheten och demografin är på vår sida”.
Det är en beskrivning som återkommer i olika varianter från vänstern, vilket jag skrivit om tidigare. Men det är värt att ta upp igen.
Så här sade till exempel Joe Biden, när han fortfarande var Barack Obamas vicepresident:
Folks like me who are Caucasian of European descent – for the first time in 2017 we’ll be an absolute minority in the United States of America. Absolutely minority … That’s not a bad thing. That’s a source of our strength.
Och så här sade Jorge Ramos, grundaren till det spanskspråkiga tv-bolaget Univision:
There’s nothing really [the Republicans] can do against this incredible demographic revolution.
James Carville, en mångårig maktfaktor inom Demokraterna, konstaterade:
The Republican majority has always been based upon whites and, in particular, white males … The bulwark of Republican electoral strength is disappearing.
De är inte ensamma om sina uttalanden. Denna demografiska omvandling är något vänstern inte bara beskrivit i åratal, utan också välkomnat med öppna armar. Det har funnits något skadeglatt i tonen hos många. Äntligen! Amerikanska vänsterskribenter säger sig längta efter denna icke-vita majoritet. När en folkräkning visade att antalet vita minskade i USA utbrast filmskaparen Michael Moore: “Best day ever in U.S. history.”
En framträdande politisk kommentator på vänsterlutande MSNBC reagerade likadant: “a more diverse, more inclusive society. this is fabulous news. now we need to prevent minority White rule.”
Utöver Jason “Timbuktu” Diakité har många andra i Sverige skrivit om demografin. Dagen före Nationaldagen skrev Jens Liljestrand, då kulturredaktör på Expressen, för att få svenska folket i rätt stämning, om hur han åkt runt i Sverige på en föredragsturné och bevittnat en i grunden förändrad landsbygd. Han ropade ”Jalla! Jalla!” till en taxichaufför som inte talade svenska, och gjorde reflektionen att det är han själv, Jens, som är gäst här, inte tvärtom:
Jag sätter mig tillrätta på mitt förstaklassäte i X2000 klockan 21.57 och tänker att det borde finnas en fråga att ställa här. Om att det är på väg att skapas ett nytt Sverige, en landsbygd där de infödda svenskarna drar sig tillbaka till villorna och centrum blir en plats för de nya, att landsbygden, sedan länge ett långsamt slocknande och avfolkat ålderdomshem, nu också har blivit en flyktingförläggning, ett asylboende, ett nybyggarland, för vissa en återvändsgränd, för andra platsen där människor börjar om.
Han fick ingen kritik från vänster för den beskrivningen då. Lika lite som Jason Diakité fick det när han skrev till “bruna och svarta” att “demografin är på vår sida”. Nej, Liljestrand fick beröm. Vilken härlig nationaldagsfeeling! Och Diakités instragramsida översköljdes med hjärtan.
Men när jag beskrev samma förändring, som förklaring till ökat invandringsmotstånd och att migrationsfrågan klättrat till toppen över väljarnas viktigaste politiska frågor, tog det hus i helvete. Per Svensson, som då var politisk chefredaktör på DN, skrev att jag “passerat en gräns”. “Den brukar kallas anständighet,” avslutade den evigt grötmyndige Svensson. Om det var sant eller inte, verkade han inte bry sig om.
Det pågår en demografisk förändring. Sveriges utrikesfödda befolkning har nästan dubblerats på 20 år, och få saker är så angelägna att diskutera och utforska som effekterna av denna stora samhällsförändring.
Som jag skrev i min replik till Mikael Nilsson är det inte jag, utan Statistiska centralbyrån (SCB) som ligger bakom den statistiken. Jag är inte säker på att de är högerextremister.
Och nej, det ligger inte någon konspiration bakom denna förändring. Förklaringen till den förda migrationspolitiken, som alltid varit impopulär, ligger på annat håll. From tro, att integrationen löser sig med tiden oavsett hur många som kommer. Feghet, att man mot bättre vetande fortsatt på inslagen väg. Rädsla, att man inte vågat säga och göra det som behövs eftersom kostnaden för enskilda varit hög under lång tid.
Jag har i olika sammanhang kallat det ett experiment, eftersom det vi ser aldrig har skett förr i vårt samhälle. Det är ett experiment även i bemärkelsen att vi inte vet hur det kommer gå, att det inte går att överblicka. Och jag är inte optimistisk, om det fortsätter såhär.
Otillräcklig optimism är något slags kardinalsynd i den berättelse av Sverige som mina belackare så gärna vill att alla sluter upp bakom. Man ska gilla läget, säga till varandra “inte sämre, bara annorlunda”, upprepa att inget var bättre förr och för guds skull inte oroa sig för brottsutvecklingen. Detta är vad som kallas “anständigt”.
Men det är inte främlingsfientligt att lyfta fram konsekvenserna av den invandring som inte har integrerats. Inte rasistiskt, fascistiskt, nazistiskt eller satanistiskt att beskriva verkligheten som den är. Jag skulle vilja påstå att det är detta som är det anständiga, inte att försköna och stoppa huvudet i sanden. Man behöver inte gilla läget.
Detta är del 1 av mitt svar till de olika texterna som publicerats de senaste dagarna, och som är länkade i artikeln ovan. I morgon eller på måndag kommer del 2.
…lite skryt och tacksamhet
Under dagen passerade Rak höger 14 000 prenumeranter. När jag startade här på Substack visste jag inte hur många som skulle vara intresserade. Men det har ni besvarat nu. Tack till er som är med på resan!
Och ett särskilt stort tack till er som dessutom stöttar mig som betalprenumeranter. Utan er skulle det inte vara möjligt att jobba med detta på heltid. Det är ni som gör att jag kan vara en självständig röst oberoende från särintressen.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Äntligen några sanna ord! Vänstern lider av en ideologisk oförmåga att se verkligheten. De saknar helt insikt om att människor är olika, att de kan ha helt skilda kulturer och skilda åsikter om hur man ska leva. Vänstern försöker enfaldigt blanda helt olika och väsensskilda kulturer utan minsta förståelse varför det blir kaos!
Utan invandring krymper befolkningen i västvärlden. Detta pga att vårt feministiska samhälle föder för få barn vilket inte är s k hållbart. Istället för att ändra feminismen så ser man invandringen som lösningen på det problemet. Detta förklarar sen varför man säger sånt som att vi saknar egen kultur så att alla som invandrar ska känna att dom passar in från dag ett. Douglas Murray från UK har länge kritiserat detta och ser problem med kulturkrockar, nu kanske kulturfriktion är ett mer tillåtet ord om ens det. Han är även kritisk till att islam får allt större inflytande, han är homosexuell vilket säkert ökar hans oro. Han skrev en bok kallad "the strange death of europe" för några år sedan. Samtidigt har det vuxit en politisk rörelse och uppvaknande hos ursprungsbefolkningen i Europa som då alltid kallas höger i nån form. Vi såg det i svenska valet nyligen, vi såg det i Italien.