Vänstern skriver gärna om hur migrationen förändrar demografin. Så länge man välkomnar detta är man anständig. Men beskriver man samma utveckling mer kritiskt kallas man högerextremist.
Äntligen några sanna ord! Vänstern lider av en ideologisk oförmåga att se verkligheten. De saknar helt insikt om att människor är olika, att de kan ha helt skilda kulturer och skilda åsikter om hur man ska leva. Vänstern försöker enfaldigt blanda helt olika och väsensskilda kulturer utan minsta förståelse varför det blir kaos!
Vänsterns enda riktiga mål är hard core socialismen, allt annat sekundärt eller oviktigt egentligen, möjliga hinder eller verktyg, för att nå slutmålet. Man använder då invandring, feminism, klimat etc etc som argument för mer socialism. I socialismen ingår att förlöjliga människor, begå karaktärsmord, på dom som står i vägen mot mer socialism så att dom kan oskadliggöras. Är man för mer socialism är man vän, annars fiende. Det är med dom glasögonen vår public service också agerar. Man skämtar eller förlöjligar aldrig vänstermänniskor, bara höger.
Utan invandring krymper befolkningen i västvärlden. Detta pga att vårt feministiska samhälle föder för få barn vilket inte är s k hållbart. Istället för att ändra feminismen så ser man invandringen som lösningen på det problemet. Detta förklarar sen varför man säger sånt som att vi saknar egen kultur så att alla som invandrar ska känna att dom passar in från dag ett. Douglas Murray från UK har länge kritiserat detta och ser problem med kulturkrockar, nu kanske kulturfriktion är ett mer tillåtet ord om ens det. Han är även kritisk till att islam får allt större inflytande, han är homosexuell vilket säkert ökar hans oro. Han skrev en bok kallad "the strange death of europe" för några år sedan. Samtidigt har det vuxit en politisk rörelse och uppvaknande hos ursprungsbefolkningen i Europa som då alltid kallas höger i nån form. Vi såg det i svenska valet nyligen, vi såg det i Italien.
Det är bara att se på USA som brottats med stora problem pga multikultur, segregation och etniska motsättningar så länga man kan minnas. Jag försökte varna politiker redan på 80-talet för att inte låta Sverige bli en ”Melting pot” som man kallade det för i USA, då jag under min uppväxt i landet såg med egna ögon att det inte funkar särskilt bra.
Men svenska politiker lider av ett stort mått hybris och tror att de klarar av det bättre. Nu är vi snart i samma sitts som stora landet i väst och kommer nog aldrig bli ett bättre exemplar än de är, där det t.om numera går åt helt fel riktning med alla motsättningar. Vissa städer vågar man inte ens besöka längre.
Sorgligt att Sverige också går mer förlorad för varje år som går.
Med nuvarande migrationspolitik ser vi sedan 1989 ett oåterkalleligt experiment i stora delar av västvärlden. Detta sätter delar av demokratin på prov. Har politikerna frågat väljarna om de vill delta i detta och har de informerat om svårigheterna. Svaret är nej. Det har tagit 30 år för Europas väljare att upptäcka vad som redan har inträffat. Väldigt stora sociala, kulturella och strukturella förändringar i bland annat Sverige. Så länge någon säger ja detta är bra så är det tyst. Tvärtom blir det aggressivt bemötande vid minsta ifrågasättande. Så har vi kommit fram till att det som återstår inom demokratiska gränser är att rösta på partier som beskriver världen så som man upplever den i sin vardag. Socialdemokraterna försökte hänga på detta med Ygemans och Anderssons utspel i slutet av valdebatten men utan trovärdighet och förlorade röster till SD. Sverige, Italien, Polen, Frankrike, Storbritannien, Ungern, Schweiz, Danmark är bara början på länder där den demokratiska viljan hos befolkningen avspeglar hur väljarna upplever sin vardag med behovet av fler poliser, väktare och övervakningskameror. Fler fängelsen och ungdomsanstalter. Överbelastad barn och ungdomspsykiatri, överbelastad socialtjänst, sjukvård och skola.
Vi använder helt nya uttryck sedan 20 år som avspeglar baksidan av okontrollerad migration: klansamhälle, utanförskapsområde, hedersmord, tvångsäktenskap, könsstympning, utomeuropeiska (Ygeman) Somalitown (Andersson) barnrån, våldtäkt utförd av minderårig, mord utförd av minderårig. åldersbestämning, papperslösa, tiggare, etc.
Vårt språk säger mer om samhällsutvecklingen än något annat.
Språket talarom i vilken verklighet vi lever i. Inte politikerna.
Du kan lägga till: straffbestämmelsen om sabotage mot blåljusverksamhet som trädde ikraft 1 jan 2020… att Sverige sett ett behov en sådan lag, ja vad kan man säga, mångkulturen manifesteras på flera sätt
Ser med stort intresse fram emot din nästa artikel. Jag har hittills inte varit särskilt välinformerad om dessa saker men höjde på ögonbrynen när jag läste Timbuktus text och fick en otrevlig känsla i magen. F. ö. blev jag förvånad över att Ygemans uttalande inte renderade stark kritik. Än mer förvånad blev jag över att Magdalena Andersson nästan inte alls kritiserades för uttalandet om Somalitown. Det borde väl kunna kvalificera sig som rasism.
Känner mig mer och mer som en främling i Sverige. Saker förändras med en sådan fart att förändringarna blir påtagliga för varje dag som går. Inte längre självklart att prata svenska exempelvis på min arbetsplats. Stadsbilden förändras. Populärkulturen likaså. Upplever det som att förändringarna accelererade i samband med flyktingvågen 2015. Visst samhället är inte statiskt men tidigare har man i alla fall hunnit landa i förändringarna som skedde då.
I Sverige är det bara ok att var kurdisk eller palestinsk nationalist, typ. Svensk? Not so much. Det har länge fascinerat mig att vänstern inte kan räkna. Att de inte tycks fatta svensken är i minoritet i världen, att vi enbart är en liten majoritetsspillra i det som varit vårt land, Sverige. Att hålla på och öra om minoriteten ditten och datten i Sverige är rena tramset. Så otroligt trött på detta.
Bland det mest skrämmande är hur islamismen bjudits in och finansierats av ’världens mest feministiska regeringar’ (dvs av svenska skattebetalare) läs på Ledarsidorna.se:
”Det finns troligtvis ingen islamistisk grupp, förening eller verksamhet som inte fått ta del av svenska skattebetalares medel. Trots kända problem med antisemitism, homofobi, religiös extremism, hederskultur eller kopplingar till kända islamistiska nätverk. Att vara en islamistisk organisation som är förbjuden i muslimska länder har inte varit ett hinder för att få en generös tilldelning bidrag i Sverige. Utan krav på motprestation eller kontroll.
Svenska skattebetalare har genom det offentligt finansierade föreningslivet fått delta i att bygga upp organisationer åt islamister. Det gäller till och med medlemmar och sympatisörer till islamistiska terrororganisationer. ”
Med risk för att bli utnämnd till del av din "hatsvans": Det här med dubbla måttstockar har, så länge jag kan minnas, varit vänsterns signum. Månntro att det lärs ut på Bommersvik och Journalisthögskolan (eller vad man i 1984-anda har döpt om skolan till).
Det senaste tillskottet till högerextremistiska politiker kan man lyssna på i bifogad video. Håll till godo.
Därför att politiken ansetts stå över lagen, till skillnad från tex USA har vi ingen högsta domstol (=den tredje statsmakten och där pressen således kallas den fjärde diton) som kan upphäva politiska beslut, Lagrådet tex körs ju regelbundet över av regeringen se tex den olagliga ”gymnasielagen” som drevs igenom mot lagrådets utlåtande.
Citat nedan från Blåslampa för fjärde statsmakten
Av Elsie Claeson - Finanstidningen - 7 juni 2001
”Uttrycket "fjärde statsmakten" lär ha myntats av den brittiske politikern Edmund Burke när han i underhuset pekade på pressläktaren och sade:
"Yonder sits the Fourth estate, and they are more import ant than them all."
Då utgick han ifrån att den första statsmakten är den lagstiftande, den andra är den verkställande och den tredje är den dömande. Allt enligt Montesquieus maktdelningslära.
Den fria pressen i en demokratisk rättsstat bildar en tydlig fjärde makt. Utom i Sverige. Den svenska tredje statsmakten är nämligen oklar.
I Krister Thelins bok Sverige som rättsstat får vi veta varför. Citatet ovan är hämtat ur hans bok.
Titeln antyder att Sveriges status som rättsstat kan diskuteras. Det är just vad lagmannen vid Skånska hovrätten gör. Trots att svenska domare är skygga och ovilliga att delta i den offentliga debatten, har han valt att ta bladet från munnen.
Han har mycket att säga oss. Thelin är nämligen en ovanlig svensk jurist. Han har vågat ta steget in i politiken. Det har få svenska jurister gjort. 1991-94 var Thelin statssekreterare i justitiedepartementet.
Han känner väl till politikens makt över rättsväsendet.
Det är problemet med rättsstaten Sverige. Den dömande makten är ganska maktlös.
Politikerna i riksdag och regering har inte gett den dömande makten full möjlighet att lagpröva politiska beslut. I Sverige har under efterkrigstiden rått en samsyn kring politikens överhöghet över lagen. Välfärdsstaten har symboliserat rättvisan - inte lagen. Det är ett socialistiskt synsätt, som står i bjärt kontrast till den anglosaxiska, liberala traditionen, där lagen skyddar individen gentemot staten
Sverige har hittills valt den socialistiska vägen, enligt Thelin "ett slags folkhemsk lättvariant av folkdemokratin Östtyskland: Die Partei hat immer recht".
Men en ändring är på gång, hävdar han. När Sverige gick med i EU 1995 blev EU-rätten en del av svensk lag. Utan att våra politiker riktigt förstod det, blev Sverige över en natt en liberal rättsstat. Inom EU-rätten gäller lagens överhöghet.
Tehlin hävdar att EU-medlemskapet har tvingat fram en debatt om en konstitutionell demokrati där majoritetsbeslut inte är demokratins enda uttrycksform. Domstolsbeslut ska kunna användas för att sätta gränser för politisk makt.”
Äntligen några sanna ord! Vänstern lider av en ideologisk oförmåga att se verkligheten. De saknar helt insikt om att människor är olika, att de kan ha helt skilda kulturer och skilda åsikter om hur man ska leva. Vänstern försöker enfaldigt blanda helt olika och väsensskilda kulturer utan minsta förståelse varför det blir kaos!
Vänsterns enda riktiga mål är hard core socialismen, allt annat sekundärt eller oviktigt egentligen, möjliga hinder eller verktyg, för att nå slutmålet. Man använder då invandring, feminism, klimat etc etc som argument för mer socialism. I socialismen ingår att förlöjliga människor, begå karaktärsmord, på dom som står i vägen mot mer socialism så att dom kan oskadliggöras. Är man för mer socialism är man vän, annars fiende. Det är med dom glasögonen vår public service också agerar. Man skämtar eller förlöjligar aldrig vänstermänniskor, bara höger.
Utan invandring krymper befolkningen i västvärlden. Detta pga att vårt feministiska samhälle föder för få barn vilket inte är s k hållbart. Istället för att ändra feminismen så ser man invandringen som lösningen på det problemet. Detta förklarar sen varför man säger sånt som att vi saknar egen kultur så att alla som invandrar ska känna att dom passar in från dag ett. Douglas Murray från UK har länge kritiserat detta och ser problem med kulturkrockar, nu kanske kulturfriktion är ett mer tillåtet ord om ens det. Han är även kritisk till att islam får allt större inflytande, han är homosexuell vilket säkert ökar hans oro. Han skrev en bok kallad "the strange death of europe" för några år sedan. Samtidigt har det vuxit en politisk rörelse och uppvaknande hos ursprungsbefolkningen i Europa som då alltid kallas höger i nån form. Vi såg det i svenska valet nyligen, vi såg det i Italien.
Det är bara att se på USA som brottats med stora problem pga multikultur, segregation och etniska motsättningar så länga man kan minnas. Jag försökte varna politiker redan på 80-talet för att inte låta Sverige bli en ”Melting pot” som man kallade det för i USA, då jag under min uppväxt i landet såg med egna ögon att det inte funkar särskilt bra.
Men svenska politiker lider av ett stort mått hybris och tror att de klarar av det bättre. Nu är vi snart i samma sitts som stora landet i väst och kommer nog aldrig bli ett bättre exemplar än de är, där det t.om numera går åt helt fel riktning med alla motsättningar. Vissa städer vågar man inte ens besöka längre.
Sorgligt att Sverige också går mer förlorad för varje år som går.
Med nuvarande migrationspolitik ser vi sedan 1989 ett oåterkalleligt experiment i stora delar av västvärlden. Detta sätter delar av demokratin på prov. Har politikerna frågat väljarna om de vill delta i detta och har de informerat om svårigheterna. Svaret är nej. Det har tagit 30 år för Europas väljare att upptäcka vad som redan har inträffat. Väldigt stora sociala, kulturella och strukturella förändringar i bland annat Sverige. Så länge någon säger ja detta är bra så är det tyst. Tvärtom blir det aggressivt bemötande vid minsta ifrågasättande. Så har vi kommit fram till att det som återstår inom demokratiska gränser är att rösta på partier som beskriver världen så som man upplever den i sin vardag. Socialdemokraterna försökte hänga på detta med Ygemans och Anderssons utspel i slutet av valdebatten men utan trovärdighet och förlorade röster till SD. Sverige, Italien, Polen, Frankrike, Storbritannien, Ungern, Schweiz, Danmark är bara början på länder där den demokratiska viljan hos befolkningen avspeglar hur väljarna upplever sin vardag med behovet av fler poliser, väktare och övervakningskameror. Fler fängelsen och ungdomsanstalter. Överbelastad barn och ungdomspsykiatri, överbelastad socialtjänst, sjukvård och skola.
Vi använder helt nya uttryck sedan 20 år som avspeglar baksidan av okontrollerad migration: klansamhälle, utanförskapsområde, hedersmord, tvångsäktenskap, könsstympning, utomeuropeiska (Ygeman) Somalitown (Andersson) barnrån, våldtäkt utförd av minderårig, mord utförd av minderårig. åldersbestämning, papperslösa, tiggare, etc.
Vårt språk säger mer om samhällsutvecklingen än något annat.
Språket talarom i vilken verklighet vi lever i. Inte politikerna.
Du kan lägga till: straffbestämmelsen om sabotage mot blåljusverksamhet som trädde ikraft 1 jan 2020… att Sverige sett ett behov en sådan lag, ja vad kan man säga, mångkulturen manifesteras på flera sätt
Ser med stort intresse fram emot din nästa artikel. Jag har hittills inte varit särskilt välinformerad om dessa saker men höjde på ögonbrynen när jag läste Timbuktus text och fick en otrevlig känsla i magen. F. ö. blev jag förvånad över att Ygemans uttalande inte renderade stark kritik. Än mer förvånad blev jag över att Magdalena Andersson nästan inte alls kritiserades för uttalandet om Somalitown. Det borde väl kunna kvalificera sig som rasism.
Känner mig mer och mer som en främling i Sverige. Saker förändras med en sådan fart att förändringarna blir påtagliga för varje dag som går. Inte längre självklart att prata svenska exempelvis på min arbetsplats. Stadsbilden förändras. Populärkulturen likaså. Upplever det som att förändringarna accelererade i samband med flyktingvågen 2015. Visst samhället är inte statiskt men tidigare har man i alla fall hunnit landa i förändringarna som skedde då.
I Sverige är det bara ok att var kurdisk eller palestinsk nationalist, typ. Svensk? Not so much. Det har länge fascinerat mig att vänstern inte kan räkna. Att de inte tycks fatta svensken är i minoritet i världen, att vi enbart är en liten majoritetsspillra i det som varit vårt land, Sverige. Att hålla på och öra om minoriteten ditten och datten i Sverige är rena tramset. Så otroligt trött på detta.
Bra som vanligt.
Stå på dig.
Jättebra skrivet, det är helt sant.
Bland det mest skrämmande är hur islamismen bjudits in och finansierats av ’världens mest feministiska regeringar’ (dvs av svenska skattebetalare) läs på Ledarsidorna.se:
”Det finns troligtvis ingen islamistisk grupp, förening eller verksamhet som inte fått ta del av svenska skattebetalares medel. Trots kända problem med antisemitism, homofobi, religiös extremism, hederskultur eller kopplingar till kända islamistiska nätverk. Att vara en islamistisk organisation som är förbjuden i muslimska länder har inte varit ett hinder för att få en generös tilldelning bidrag i Sverige. Utan krav på motprestation eller kontroll.
Svenska skattebetalare har genom det offentligt finansierade föreningslivet fått delta i att bygga upp organisationer åt islamister. Det gäller till och med medlemmar och sympatisörer till islamistiska terrororganisationer. ”
https://ledarsidorna.se/2022/10/de-som-fornekat-problemen-med-islamism-kan-aldrig-vara-en-del-av-losningarna/
Med risk för att bli utnämnd till del av din "hatsvans": Det här med dubbla måttstockar har, så länge jag kan minnas, varit vänsterns signum. Månntro att det lärs ut på Bommersvik och Journalisthögskolan (eller vad man i 1984-anda har döpt om skolan till).
Det senaste tillskottet till högerextremistiska politiker kan man lyssna på i bifogad video. Håll till godo.
https://www.youtube.com/watch?v=o-3-lN3bA9w
Därför att politiken ansetts stå över lagen, till skillnad från tex USA har vi ingen högsta domstol (=den tredje statsmakten och där pressen således kallas den fjärde diton) som kan upphäva politiska beslut, Lagrådet tex körs ju regelbundet över av regeringen se tex den olagliga ”gymnasielagen” som drevs igenom mot lagrådets utlåtande.
Citat nedan från Blåslampa för fjärde statsmakten
Av Elsie Claeson - Finanstidningen - 7 juni 2001
”Uttrycket "fjärde statsmakten" lär ha myntats av den brittiske politikern Edmund Burke när han i underhuset pekade på pressläktaren och sade:
"Yonder sits the Fourth estate, and they are more import ant than them all."
Då utgick han ifrån att den första statsmakten är den lagstiftande, den andra är den verkställande och den tredje är den dömande. Allt enligt Montesquieus maktdelningslära.
Den fria pressen i en demokratisk rättsstat bildar en tydlig fjärde makt. Utom i Sverige. Den svenska tredje statsmakten är nämligen oklar.
I Krister Thelins bok Sverige som rättsstat får vi veta varför. Citatet ovan är hämtat ur hans bok.
Titeln antyder att Sveriges status som rättsstat kan diskuteras. Det är just vad lagmannen vid Skånska hovrätten gör. Trots att svenska domare är skygga och ovilliga att delta i den offentliga debatten, har han valt att ta bladet från munnen.
Han har mycket att säga oss. Thelin är nämligen en ovanlig svensk jurist. Han har vågat ta steget in i politiken. Det har få svenska jurister gjort. 1991-94 var Thelin statssekreterare i justitiedepartementet.
Han känner väl till politikens makt över rättsväsendet.
Det är problemet med rättsstaten Sverige. Den dömande makten är ganska maktlös.
Politikerna i riksdag och regering har inte gett den dömande makten full möjlighet att lagpröva politiska beslut. I Sverige har under efterkrigstiden rått en samsyn kring politikens överhöghet över lagen. Välfärdsstaten har symboliserat rättvisan - inte lagen. Det är ett socialistiskt synsätt, som står i bjärt kontrast till den anglosaxiska, liberala traditionen, där lagen skyddar individen gentemot staten
Sverige har hittills valt den socialistiska vägen, enligt Thelin "ett slags folkhemsk lättvariant av folkdemokratin Östtyskland: Die Partei hat immer recht".
Men en ändring är på gång, hävdar han. När Sverige gick med i EU 1995 blev EU-rätten en del av svensk lag. Utan att våra politiker riktigt förstod det, blev Sverige över en natt en liberal rättsstat. Inom EU-rätten gäller lagens överhöghet.
Tehlin hävdar att EU-medlemskapet har tvingat fram en debatt om en konstitutionell demokrati där majoritetsbeslut inte är demokratins enda uttrycksform. Domstolsbeslut ska kunna användas för att sätta gränser för politisk makt.”