När vänstern pratar om folkutbytet

När Jimmie Åkesson, eller någon till höger, nämner den snabba demografiska förändringen låtsas vänstern få skrämselhicka. Själva pratar de gärna om folkutbytet, men endast som något positivt.

Gamla stan. Foto: Midjourney

“Så kom till slut den dag då SD och Åkesson officiellt brukar den konspirationsteoretiska termen folkutbyte som är den svenska motsvarigheten till den franska högerextrema tänkaren Renaud Camus "le grand remplacement". Termen implicerar att det finns en agenda bakom invandringen.”

Så väljer Tobias Hübinette, (mycket) kritisk vithetsforskare, att beskriva en kampanjtext från Sverigedemokraterna inför EU-valet. Vad står då i texten på X?

Rubriken är “Mitt Europa bygger murar mot folkutbyte”, vilket är SD:s slogan inför valet, och texten fortsätter:

De senaste femtio årens stora invandring till Sverige från kulturellt avlägsna länder, i kombination med offentligt sanktionerad och subventionerad mångkulturalism, har resulterat i att andelen av befolkningen med svensk identitet minskat. En stor och snabbt växande del av befolkningen har andra kulturella referensramar och andra synsätt, värderingar och normer än de som legat till grund för vårt samhälle. Man kan tycka att det är bra eller dåligt, men faktum kvarstår.

Ingenstans står något om någon agenda. Inte heller i den debattartikel av Jimmie Åkesson som delades från partiets officiella kanal på samma tema. I stället beskrivs förändringen och vad den, enligt partiet, fått för konsekvenser.

När jag frågade Tobias Hübinette på X om var han såg detta i texten, blev han svävande och skrev att han “syftar på är hur termen tolkas i allmänhet i SD-sammanhang”. I allmänhet. Sammanhang. Inga belägg, alltså. Alternativa fakta, som det hade hetat om rollerna var ombytta.

Det är såhär det brukar vara när någon beskriver den demografiska förändringen av Sverige (och västvärlden), utan att älska den. Om man gillar det som sker, välkomnar det och vill ha mer och snabbare förändring, då får man gärna skriva om folkutbytet. Tobias Hübinette kartlägger på egen hand, utifrån SCB och andra källor, hur den svenska demografin förändras. Ofta med illa dold entusiasm. Som i februari 2018: “Den svenska totalbefolkningen och fr a den svenska befolkningssammansättningen förändras verkligen (blixt)snabbt just nu”. Han vill med sin egna ord “sätta siffror på det nya supermångfalds-Sverige”.

Foto: Maskot/Getty images

Så sent som i mars skrev han om att “35% av befolkningen har någon form av utländsk bakgrund en generation bakåt”, enligt statistik från 31 december 2023. Han gör en tidslinje över hur andelen med utländsk bakgrund förändrats över tid:

1950: 4,3%
1960: 6,2%
1970: 10,6%
1980: 13,1%
1990: 16,2%
2002: 21,38%
2007: 23,99%
2012: 27,24%
2017: 31,55%
2023: 35%

Tobias Hübinette är inte ensam om att beskriva förändringen och samtidigt underkänna när de som är kritiska till den gör det.

På Expressens debattsida skriver även Christer Mattsson, föreståndare och forskare vid Segerstedtinstitutet, om att idén om ett folkutbyte är en högerextrem konspirationsteori. Precis som Hübinette håller han av allt döma med Jimmie Åkesson i hans beskrivning av vad som pågår. Men ordvalet “folkutbyte” gör att det blir en konspirationsteori, menar Mattsson.

Och ja, det finns säkert några få som tror att det finns en plan bakom alltihop. Jag har aldrig träffat någon av dem, vad jag vet, men några anonyma konton på X har jag sett. Men att forskare som Hübinette och Mattsson låtsas som att detta är vad Åkesson torgför beror i bästa fall på intellektuell oförmåga och i värsta fall på medveten vilseledning. Det ena utesluter visserligen inte det andra.