Ledarskribent fanns inte med på MSB:s lista över samhällsviktiga yrken under covid. Ukrainakriget drev hem poängen. Vad kan jag bidra med egentligen? Detta är min självrannsakan.
Du glömmer att vi har hög skatt i landet, dvs de flesta måste själv arbeta minst två timmar för att ha råd med en hantverkare i en timme. Det får iaf. mig att lära mig göra skiten själv. Kan de så kan jag, och jag har dubbla tiden på mig 😊
Ytterligare en tanke: Att kunna arbeta med händerna, laga och fixa saker innebär inte att man kan sluta tänka. Tanken styr händerna. Man måste både vara händig och tänka ut lösningar på problem för att det ska bli bra.
20 km till färjan och ICA plus 20 km till fixarbutik. Byggde en ateljé för att tänka, skriva, måla men det blev verkstad. 40 eller 80 km tor för att få hjälp; omöjligt. Att fixa själv tar mindre tid. God planering är förutsättning för att bo i nerlagd bygd; det funkar, visserligen är det för fritid men det går året runt. Jag kan mycket, jag är bra på att skjuta, men har ingen bössa, Skulle vilja att staten ger mig en, som i Schweiz. Blir det oro knäpper jag FI när den kommer över sjön.
Har kämpat med att lära mig praktiska färdigheter och till mångas förvåning lyckats lära mig en del saker som är absolut nödvändiga att kunna men om kriget kommer är jag nog som många hjälplös. Det borde finnas civilförsvarskurser där det lärs ut nyttig kunskap om det skulle hetta till.
Köpte 1989 ett trähus byggt 1930, var inte händig i början men blev händig med tiden, kitta fönster, riva ner saker, mindre snickerier , man lär sig snart vad man kan göra och vad som ska lämnas till fackman
Jag är uppvuxen på landet. I barndomen omodernt, med dass i uthus och vatten att hämta i en källa och bära uppför en backe till huset. Tvätt i koppargryta som man eldade under. 5 km till närmaste stad. Nästan lika långt till lanthandeln. Min tro är att jag tack vare detta kommer att klara kriser någorlunda om/när de kommer.
Mycket klokt och tänkvärt! Det är t o m roligt att försöka fixa själv och lösa problem av diverse slag - laga och åtgärda. Jag känner en stor tillfredsställelse när jag "kan själv".
Tack för påminnelsen om vår sårbarhet. Läste idag en artikel där författaren varnade för att försöka stanna kvar i staden om vi drabbas av en allvarlig kris. Det rådet är ju tvärt emot vad folket gör i u-länderna vid kris och inbördeskrig. ??
Praktiska problem löser man med hjärnan även om det känns ovant.
Du glömmer att vi har hög skatt i landet, dvs de flesta måste själv arbeta minst två timmar för att ha råd med en hantverkare i en timme. Det får iaf. mig att lära mig göra skiten själv. Kan de så kan jag, och jag har dubbla tiden på mig 😊
Ytterligare en tanke: Att kunna arbeta med händerna, laga och fixa saker innebär inte att man kan sluta tänka. Tanken styr händerna. Man måste både vara händig och tänka ut lösningar på problem för att det ska bli bra.
Tack Ivar för ditt tänkvärda inlägg.
Själv tycker jag att vi måste lära oss att klara oss själv,samt sluta med att lita på expertisen,staten och samhället.
Det skulle göra oss mindre sårbar och lära individen att ta ansvar för sitt eget liv och leverne.
20 km till färjan och ICA plus 20 km till fixarbutik. Byggde en ateljé för att tänka, skriva, måla men det blev verkstad. 40 eller 80 km tor för att få hjälp; omöjligt. Att fixa själv tar mindre tid. God planering är förutsättning för att bo i nerlagd bygd; det funkar, visserligen är det för fritid men det går året runt. Jag kan mycket, jag är bra på att skjuta, men har ingen bössa, Skulle vilja att staten ger mig en, som i Schweiz. Blir det oro knäpper jag FI när den kommer över sjön.
Har kämpat med att lära mig praktiska färdigheter och till mångas förvåning lyckats lära mig en del saker som är absolut nödvändiga att kunna men om kriget kommer är jag nog som många hjälplös. Det borde finnas civilförsvarskurser där det lärs ut nyttig kunskap om det skulle hetta till.
Köpte 1989 ett trähus byggt 1930, var inte händig i början men blev händig med tiden, kitta fönster, riva ner saker, mindre snickerier , man lär sig snart vad man kan göra och vad som ska lämnas till fackman
Jag är uppvuxen på landet. I barndomen omodernt, med dass i uthus och vatten att hämta i en källa och bära uppför en backe till huset. Tvätt i koppargryta som man eldade under. 5 km till närmaste stad. Nästan lika långt till lanthandeln. Min tro är att jag tack vare detta kommer att klara kriser någorlunda om/när de kommer.
Mycket klokt och tänkvärt! Det är t o m roligt att försöka fixa själv och lösa problem av diverse slag - laga och åtgärda. Jag känner en stor tillfredsställelse när jag "kan själv".
Tack för påminnelsen om vår sårbarhet. Läste idag en artikel där författaren varnade för att försöka stanna kvar i staden om vi drabbas av en allvarlig kris. Det rådet är ju tvärt emot vad folket gör i u-länderna vid kris och inbördeskrig. ??
Praktiska problem löser man med hjärnan även om det känns ovant.