Per Lindgren: Ville Kalla Fakta påverka valet med sin SD-granskning?

Hur långt kan en journalist gå i sin subjektiva tolkning innan det blir vilseledande? Kalla faktas granskning av SD:s kommunikationsavdelning inspirerade mig att ta reda på det.

Foto: Midjourney

Jag har aldrig sagt att Hellerud och TV4 har släppt SD-grävet precis innan valet för att sänka Sverigedemokraterna. Jag säger att det finns ett rykte på X om att de gjorde det, vilket stämmer sedan jag startade det ryktet.

Hunter S. Thompson var den, milt uttryckt, drogliberale journalisten som skapade den så kallade gonzojournalistiska metoden. Metoden präglas av hypersubjektivitet. Journalisten blir själv en del av berättelsen. Det är helt medvetet motsatsen till objektiv journalistik. 

Ibland kunde Thompsons berättande röra sig så långt bort från det objektiva att det tangerade ren lögn, som i fallet med ryktet i Milwaukee. Under den amerikanska presidentvalskampanjen 1972 kandiderade Ed Muskie för att bli Demokraternas kandidat. Han var favorit till att bli den demokratiska presidentkandidaten i valet mot Richard Nixon, men han gjorde livet svårt för journalistkåren. Hans repetitiva, långrandiga tal gav få om ens några citat att skriva hem om. Därför beslutade sig Hunter S. Thompson för att ge kampanjen lite sälta.

Den 11 maj 1972 skrev Thompson en text i Rolling Stone om hur Muskie egentligen var en mycket tävlingsinriktad, färgstark person som aldrig skyggade för en politisk utmaning. Hur hade han blivit så rigid och fyrkantig att han nu stod och läste innantill? I en minst sagt insinuant passage ledde Hunter S. Thompson läsaren i riktning mot en möjlig förklaring bakom utvecklingen: 

Det är inte mycket som har skrivits om hur ibogains effekter kan ha utgjort en verklig faktor i presidentkampanjen.

AI-genererad bild på hur det skulle ha kunnat se ut om Edmund Muskie tog ibogain. Foto: Midjourney

Senare hävdade han att det absolut inte skulle läsas som ett påstående att den demokratiska presidentkandidaten verkligen skulle ha tagit den hallucinogena drogen ibogain. (Men kunde det uteslutas?) I samma text hävdade Hunter S. Thompson att tjänstemän nära Muskie hade läckt ut att en brasiliansk doktor hade behandlat presidentkandidaten med “någon slags märklig drog”. Det hela utvecklades till ett besvärande rykte som skadade Muskies kandidatur. 

Fem år senare berättade Hunter S. Thompson för CBC att alltihop hade varit ett skämt:

Jag sade aldrig att det var så [att han tog ibogain]. Jag sade att det fanns ett rykte i Milwaukee om att han gjorde det, vilket stämde efter det att jag startat ryktet i Milwaukee.

Det är lätt att kritisera de missvisande och rentav lögnaktiga påståendena i Hunter S. Thompsons gonzojournalistik, men samtidigt var den, om den mottas på rätt sätt, ganska harmlös. Om mediekonsumenten är medveten om att det som presenteras inte gör anspråk på att vara sanning eller saklig journalistik så kan det likväl finnas kvar andra värden. Om inte annat så är det underhållande.

Värre blir det när man tror att det man har framför sig är saklig journalistik, när det i själva verket är journalistens subjektiva berättande.

I onsdags gästade Kalla Faktas Emil Hellerud podden Sista måltiden för ett samtal om det omtalade wallraffreportaget om Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning. Men samtalet kom av sig lite när Omar Makram trampade på en av Helleruds allra ömmaste tår:

Jag tror att en del av kritiken eller motståndet till granskningen handlar om oenighet om språk egentligen. Det är många som kritiserar granskningen som skulle säga att det är desinformation att påstå att det är desinformation.

Vad Makram åsyftade var diskussionen som följt granskningen,om vad som är desinformation och inte. Svaret kom blixtsnabbt. 

“Det är Sverigedemokraterna som har spridit den bilden”, slog Hellerud ifrån sig. Men Omar Makram var inte färdig. 

“Men den delen skulle jag hålla med om egentligen. Jag skulle säga att det är felaktigt användning av termen ‘desinformation’”, sade Makram med osvensk tydlighet.

“Men det är det ju inte”, fastslog Hellerud, och försökte markera att det inte fanns något tolkningsutrymme.