När det gäller frågan om konservativas ansvar för att androgyna personer får dysfori. Jag är född 1972. Det fanns redan då en växande tolerans för homosexualitet. Det var vänsterflanken som drev frågan framåt, medan högern för sin del var mer intresserad av skatter, avreglering och EU än av sexualitet.
Den brännande frågan kring kroppsideal under min skolgång var anorexia. Även där var sårbara unga kvinnor i fokus. Man ansåg brett att populärkultur var en drivande faktor till att spridningen var vad den var. En populärkultur och en modekultur inte minst, som var starkt påverkad av influenser av just homosexuella mäns syn på kvinnlig skönhet. Inte dikterad av konservativa vaggande fingrar. Ganska långt därifrån.
Så vad är det främst i Väst idag, som gör att många unga kvinnor känner obehag inför könsroller och den egna kroppen? Man skulle kunna stresstesta hypotesen att det är arv, närvaro, eller frammarsch av trångsynt socialkonservativism, genom att fråga invandrare från kulturer som inte ser samma spike av dysfori i nutid, om de identifierar mycket förtryckande socialkonservativa normer i ett land som Sverige av idag. En hint om vad svaren skulle bli, är platsen Sverige intar på Inglehart–Welzeldiagrammet, som det land i välden som har tydligast kulturell lutning mot individuellt uttryck framför stammens överlevnad. Är då alltså den globala extremen, inte extrem nog för att motverka könsdysfori? Eller - ledande fråga - bör man söka svaret någon annanstans i första hand?
Man skulle förenklat kunna se på modern konservatism som ideologin för och av de äldre och maskulina, med modern vänsterliberalism för och av de yngre och feminina - och sedan fråga sig vem som driver könsidealen som unga kvinnor konfronteras av regelbundet från högstadier och genom universitetslivet. Lägg till TikTok och Instagram osv. Är det här miljöer med ideal dominerade av äldre mäns värderingar? Hur många heterosexuella män ägnar någon tid åt frågan, hur bra en tonårstjej ska vara på att sminka sig för att bevisa att hon förtjänar en plats i värmen? Hur konservativa är verkligen de krafter som fångar unga svenska kvinnors uppmärksamhet, om vi är ärliga?
Konservativa tankar om könsroller består mer eller mindre intakta genom århundradena, för att de fyller en enkel social funktion: De hjälper män och kvinnor, att i det stora hela navigera det ofrånkomliga förtryck, som biologin utövar på oss alla. Och biologin kan vi ignorera eller skälla på hur mycket vi vill, men än så länge går den ingenstans.
Nu förstår jag att det här är lättare för mig att säga som inte brottats med egen dysfori. Och jag försöker inte sälja in att konservativa värderingar inte skördat gott om egna offer, varav många i onödan. Men när biologin plötsligt ställer till extra stora problem för många unga kvinnor, i några av de mest progressiva samhällen världen skådat, så är det minst lika a-propos att fråga sig vilka viktiga konservativa världen vi möjligen saknar idag, som att undra vilka konservativa tvångströjor som vi borde klandra.
Vi har just ett pågående rättsfall med ett par föräldrar i Eslöv som hällt ättika i sin dotter. De kommer att straffas för detta. Jag anser att de föräldrar som aktivt bejakar könsbyte för barn som får för sig att deras barn är födda i fel kön bör dömas utifrån samma lagrum. Om något, så skall föräldrarna upplysa barnet om att förvirring om kön är något som kan inträffa, och att alla är förvirrade i puberteten. Det kanske reder ut sig. Skulle det inte göra det, så kan de gå vidare med sitt könsbyte, men de skall inte få hjälp med vare sig operationer eller pubertetshämmande mediciner förrän de blivit myndiga.
Jättebra och sunt samtal.
Vill hälsa till Emelie att
-Du är så normal 🥰
Eller vilket ord jag nu tillåts att använda.
Du resonerar väl, du talar väl, du har en sund inställning till människans komplexitet och hur vi kan/ska hantera det.
Många kramar till er båda & tack för möjligheten att lyssna till er.
När det gäller frågan om konservativas ansvar för att androgyna personer får dysfori. Jag är född 1972. Det fanns redan då en växande tolerans för homosexualitet. Det var vänsterflanken som drev frågan framåt, medan högern för sin del var mer intresserad av skatter, avreglering och EU än av sexualitet.
Den brännande frågan kring kroppsideal under min skolgång var anorexia. Även där var sårbara unga kvinnor i fokus. Man ansåg brett att populärkultur var en drivande faktor till att spridningen var vad den var. En populärkultur och en modekultur inte minst, som var starkt påverkad av influenser av just homosexuella mäns syn på kvinnlig skönhet. Inte dikterad av konservativa vaggande fingrar. Ganska långt därifrån.
Så vad är det främst i Väst idag, som gör att många unga kvinnor känner obehag inför könsroller och den egna kroppen? Man skulle kunna stresstesta hypotesen att det är arv, närvaro, eller frammarsch av trångsynt socialkonservativism, genom att fråga invandrare från kulturer som inte ser samma spike av dysfori i nutid, om de identifierar mycket förtryckande socialkonservativa normer i ett land som Sverige av idag. En hint om vad svaren skulle bli, är platsen Sverige intar på Inglehart–Welzeldiagrammet, som det land i välden som har tydligast kulturell lutning mot individuellt uttryck framför stammens överlevnad. Är då alltså den globala extremen, inte extrem nog för att motverka könsdysfori? Eller - ledande fråga - bör man söka svaret någon annanstans i första hand?
Man skulle förenklat kunna se på modern konservatism som ideologin för och av de äldre och maskulina, med modern vänsterliberalism för och av de yngre och feminina - och sedan fråga sig vem som driver könsidealen som unga kvinnor konfronteras av regelbundet från högstadier och genom universitetslivet. Lägg till TikTok och Instagram osv. Är det här miljöer med ideal dominerade av äldre mäns värderingar? Hur många heterosexuella män ägnar någon tid åt frågan, hur bra en tonårstjej ska vara på att sminka sig för att bevisa att hon förtjänar en plats i värmen? Hur konservativa är verkligen de krafter som fångar unga svenska kvinnors uppmärksamhet, om vi är ärliga?
Konservativa tankar om könsroller består mer eller mindre intakta genom århundradena, för att de fyller en enkel social funktion: De hjälper män och kvinnor, att i det stora hela navigera det ofrånkomliga förtryck, som biologin utövar på oss alla. Och biologin kan vi ignorera eller skälla på hur mycket vi vill, men än så länge går den ingenstans.
Nu förstår jag att det här är lättare för mig att säga som inte brottats med egen dysfori. Och jag försöker inte sälja in att konservativa värderingar inte skördat gott om egna offer, varav många i onödan. Men när biologin plötsligt ställer till extra stora problem för många unga kvinnor, i några av de mest progressiva samhällen världen skådat, så är det minst lika a-propos att fråga sig vilka viktiga konservativa världen vi möjligen saknar idag, som att undra vilka konservativa tvångströjor som vi borde klandra.
Vi har just ett pågående rättsfall med ett par föräldrar i Eslöv som hällt ättika i sin dotter. De kommer att straffas för detta. Jag anser att de föräldrar som aktivt bejakar könsbyte för barn som får för sig att deras barn är födda i fel kön bör dömas utifrån samma lagrum. Om något, så skall föräldrarna upplysa barnet om att förvirring om kön är något som kan inträffa, och att alla är förvirrade i puberteten. Det kanske reder ut sig. Skulle det inte göra det, så kan de gå vidare med sitt könsbyte, men de skall inte få hjälp med vare sig operationer eller pubertetshämmande mediciner förrän de blivit myndiga.