"Håll ni era fina tal, så flyttar vi så länge", säger en judisk-svensk mamma i ett nytt DN-reportage om antisemitismen Malmö. Adam Cwejman och Paulina Neuding gästar podden för att prata om problemet.
I samband med Sexdagarskriget 1967 (då jag fyllde arton) blev jag en varm Israel-anhängare. Orsaken var besvikelsen över USA:s valhänta hantering av Vietnamkriget. Israel uppfattade jag som en västdemokrati och en sådan som, till skillnad från USA, vann sina krig. En förebild för andra västländer. Min Israel-vänlighet vidareutvecklades till beundran för judisk tankegods i allmänhet. Läste judiska författare som Susanne Brögger, Bertil Schütt, Philip Roth, Isaac Singer, Jerzy Kosinski, samt två fortfarande stora litterära judiska idoler, Norman Mailer och Kurt Vonnegut. Speciellt gillade jag Elie Wiesels pjäs "Rättegången mot Gud", eftersom den knöt an till mina egna grubblerier runt teodicéproblemet. Däremot ogillade jag judisk kosherslakt, och blev besviken när läkaren Jerzy Einhorn, som var ett slags judisk mysgubbe, läkare samt riksdagsledamot för Kristdemokraterna, uttalade sig för det - det vill säga, obedövad djurslakt där djuret får förblöda till döds. Nota bene, att vår motbjudande och skenheliga djurindustri är minst lika barbarisk ursäktar ju inte att judisk eller muslimsk ritualslakt är på en ur djurvänlighetssynpunkt oacceptabel nivå. Two wrongs don't make one right! Så på precis den punkten - i tid daterat till 1994 - så började min filosemitism minska. I alla fall det som brukar känneteckna så kallad filosemitism. Inte återgick den till sin tidigare glans av att kritik mot kosherslakt från judiskt håll jämfördes med lagar i Nazityskland. Det gamla kära nazi-kortet skall man inte slösa i onödan, men vissa kan inte låta bli. 1999 skaffade jag internet och började läsa David Horowitz rabulistiska Frontpage Magazine ca 2002. Det var en fin upplevelse. På så sätt kom jag att läsa halvjudiske Jamie Glazovs kritik mot manlig könsstympning. Ja, han var trots sin israelvänlighet och filosemitism okänslig nog att kalla en spade för en spade. Att skära av förhuden på små gossebarn är en kränkning av deras kroppsliga integritet i lika hög grad som könsstympning av småflickor. Överhuvudtaget upptäckte jag via internet att den inomjudiska debatten i USA var mycket uppkäftigare och respektlösare än i det patetiskt provinsiella Sverige, där filosemiter oroligt vakar över det offentliga samtalet, t ex när icke-judiske Svante Weyler läxar upp Ivar Arpi i Aftonbladet. Bara för ett sakligt och ofta upprepat konstaterande, att vi etno-svennar inte har ett andra hemland att fly till. Men saklighet och intellektuell hederlighet är inte alltid en välkommen gäst i nämnda offentliga samtal. Det har liksom detsamma i det viktorianska England, sina begränsningar. Kring millennieskiftet trängde sig migrationsfrågan på och som moralfilosofiskt orienterad, så gick jag från välvilligt ointresse till växande oro för konsekvenserna. Jag började följa VDare.com efter en annons i Newsmax.com i november 2000. VDare fokuserade på den illegala invandring söder ifrån in i USA, och kritiserade Bush-administrationen för dess förslag om amnestier för illegala invandrare. För mig som gammal USA-vän blev detta snudd på en chock, i synnerhet som jag hoppades på George W Bush framför Al Gore. När jag sedan - tack vare länk på VDare - fann följande artikel av den tidigare ordförande i American Jewish Committee, Stephenn Steinlight, från 2001, som var en skarp vidräkning med judiska intresseorganisationers stöd för sådana amnestier samt massinvandring från tredje världen, eftersom detta stöd långsiktigt och demografiskt underminerade USA:s stöd för Israel, så minskade min så kallade filosemitism än mer och jag fick upp ögonen för ett slags judiskt och israelisk dubbelmoral ifråga om migration till väst och Israels exklusiva rätt att vara en etno-stat för judar. Diverse chutzpah-agerande från Israels sida i fråga om för att ta ett exempel, deras amerikanske spion Jonathan Pollard, stampade ut min för femtio år sen flammande pro-israelism. Om ni som läser detta bekvämar er med att läsa Stephen Steinlights "The Jewish Stake in America's Changing Demography". https://cis.org/Report/Jewish-Stake-Americas-Changing-Demography, så kommer ni inse hur bonnig och pinsam den svenska anti-semitism-debatten är. P.S. problemet är att hur många ggr jag än länkat denna artikel, så har ingen brytt sig om att läsa den, med ingen menar jag förstås, svenskar. Kan vara en anledning till en massa irrationella ryggmärgsreflexer hos övervakarna av debatten om antisemitism.
Inte läst den på länge, men som bakgrund till dagens västerländska migrationsdebatt oundgänglig. Sen har vi förstås en annan judisk migrationskritiker i Lawrence Auster, Why Jew Welcome Muslims? http://www.amnation.com/vfr/archives/001041.html Min egen "tagning" är att judiska intresseorganisationer har de mångkulturella och mångetniska osmanska och habsburgska imperierna som ideal, eller översatt till moderna nationalstater, ett samhälle bestående av en mängd minoriteter, där den judiska blir mindre synlig och till mindre grad riskerar att bli "främlingen" och syndabocken, såsom nu fallet är med den muslimska "minoriteten" (med tanke på dess inflytande och märkbara närvaro känns "minoritet" lite malplacerat). Däri har vi förklaringen till stödet för mångkulturell massinvandring bland den i numerärt hänseende mycket lilla judiska minoriteten. Även om sådan massinvandring till USA och västdemokratier i övrigt underminerar stödet för Israel, så verkar inte judiska intresseorganisationer ändra inställning, som om stödet för massinvandringen blivit en avgudabild, som tillbes oavsett konsekvenserna, till exempel ökat våld mot judar från islamister, och den potential för en uppblossande antisemitism även bland svenskfödda och vita européer samt euro-amerikaner i största allmänhet, i och med att man hamnar på kollisionskurs i den så ödesmättade migrationsfrågan. Det senare ett ämne som förtjänar en öppen och intellektuellt hederlig diskussion. Tyvärr omgärdas ämnet av alltför många tabun. (Förlåt den lite klumpiga och omständliga meningsbyggnaden, men skrev detta under stor tidsnöd.)
Nu lyssnat på podden. Slutsats: den första åtgärden måste bli ett moratorium på all invandring från MENA. Vidare att IS-kvinnorna interneras. Uppmuntra återvandring med ekonomiska incitament. Utvisa alla som fått uppehållstillstånd och medborgarskap på oriktiga grunder. Sök stöd från grannländer som Norge och Danmark samt Finland. Vi klarar inte det här själva. En tillfällig union vore bra. Överväg undantagstillstånd och militär närvaro i gatubilden. Städa upp innan det är för sent. Kanske redan är det.
Det är Bonnier (judisk familj) Schibstedt och andra judiskt ägda medier som konstant har trakasserat motståndare mot massinvandringen. Bonnier äger 73 tidningar i Sverige. De äger den största utgivarbyrån för böcker. De producerar skolmaterial. Aftonbladet, Expressen, DN.. osv som i 30 års tid har propagerat för mer invandring och sopat problem under mattan. Jerzy Sarnecki som gjort detsamma.
Det var David Schwarz (en jude) som skapade den mångkulturella planen för Sverige med orden att vi skulle vara "toleranta" och att det var så underbart med "Mångkultur" medan han satt i Israelisk TV och sa helt andra saker.
Menar du på allvar att en grupp människor som är 3% av USA:s befolkning men 50% av miljardärerna inte är mäktiga? Som äger alla världsbanker? Som äger Facebook, Youtube, Hollywood kan göra rena förnedringsfilmer om Sverige som "Midsommar" (men tänk om en svensk åkte till Israel och gjorde en film om "blodtörstiga judar") det är alltså vad denna person har gjort om svenskar.
Du måste ju vara en Shabbos Goy eller något för förneka att de är mäktiga. Om du ska dra till med "De är bara smarta", okej, det finns med än 3 ggr så många Europeiska personer i USA med högre IQ... det handlar snarare om neoptism och deras sätt att föra business.
Tack Ivar Arpi för du driver detta! Vi bodde i Malmö 1990 till 2004. Jag gick varje dag till jobbet förbi den vackra Synagogan på Amiralsgatan. Helt i harmoni med med staden och folklivet var den en symbol för det Sverige jag var stolt över. När idag läser att polisbevakning och speciella säkerhetsarrangemang krävs när högtider firas i synagogan blir djupt upprörd, ledsen och arg över vad som hänt med Malmö sedan vi flyttade.
I samband med Sexdagarskriget 1967 (då jag fyllde arton) blev jag en varm Israel-anhängare. Orsaken var besvikelsen över USA:s valhänta hantering av Vietnamkriget. Israel uppfattade jag som en västdemokrati och en sådan som, till skillnad från USA, vann sina krig. En förebild för andra västländer. Min Israel-vänlighet vidareutvecklades till beundran för judisk tankegods i allmänhet. Läste judiska författare som Susanne Brögger, Bertil Schütt, Philip Roth, Isaac Singer, Jerzy Kosinski, samt två fortfarande stora litterära judiska idoler, Norman Mailer och Kurt Vonnegut. Speciellt gillade jag Elie Wiesels pjäs "Rättegången mot Gud", eftersom den knöt an till mina egna grubblerier runt teodicéproblemet. Däremot ogillade jag judisk kosherslakt, och blev besviken när läkaren Jerzy Einhorn, som var ett slags judisk mysgubbe, läkare samt riksdagsledamot för Kristdemokraterna, uttalade sig för det - det vill säga, obedövad djurslakt där djuret får förblöda till döds. Nota bene, att vår motbjudande och skenheliga djurindustri är minst lika barbarisk ursäktar ju inte att judisk eller muslimsk ritualslakt är på en ur djurvänlighetssynpunkt oacceptabel nivå. Two wrongs don't make one right! Så på precis den punkten - i tid daterat till 1994 - så började min filosemitism minska. I alla fall det som brukar känneteckna så kallad filosemitism. Inte återgick den till sin tidigare glans av att kritik mot kosherslakt från judiskt håll jämfördes med lagar i Nazityskland. Det gamla kära nazi-kortet skall man inte slösa i onödan, men vissa kan inte låta bli. 1999 skaffade jag internet och började läsa David Horowitz rabulistiska Frontpage Magazine ca 2002. Det var en fin upplevelse. På så sätt kom jag att läsa halvjudiske Jamie Glazovs kritik mot manlig könsstympning. Ja, han var trots sin israelvänlighet och filosemitism okänslig nog att kalla en spade för en spade. Att skära av förhuden på små gossebarn är en kränkning av deras kroppsliga integritet i lika hög grad som könsstympning av småflickor. Överhuvudtaget upptäckte jag via internet att den inomjudiska debatten i USA var mycket uppkäftigare och respektlösare än i det patetiskt provinsiella Sverige, där filosemiter oroligt vakar över det offentliga samtalet, t ex när icke-judiske Svante Weyler läxar upp Ivar Arpi i Aftonbladet. Bara för ett sakligt och ofta upprepat konstaterande, att vi etno-svennar inte har ett andra hemland att fly till. Men saklighet och intellektuell hederlighet är inte alltid en välkommen gäst i nämnda offentliga samtal. Det har liksom detsamma i det viktorianska England, sina begränsningar. Kring millennieskiftet trängde sig migrationsfrågan på och som moralfilosofiskt orienterad, så gick jag från välvilligt ointresse till växande oro för konsekvenserna. Jag började följa VDare.com efter en annons i Newsmax.com i november 2000. VDare fokuserade på den illegala invandring söder ifrån in i USA, och kritiserade Bush-administrationen för dess förslag om amnestier för illegala invandrare. För mig som gammal USA-vän blev detta snudd på en chock, i synnerhet som jag hoppades på George W Bush framför Al Gore. När jag sedan - tack vare länk på VDare - fann följande artikel av den tidigare ordförande i American Jewish Committee, Stephenn Steinlight, från 2001, som var en skarp vidräkning med judiska intresseorganisationers stöd för sådana amnestier samt massinvandring från tredje världen, eftersom detta stöd långsiktigt och demografiskt underminerade USA:s stöd för Israel, så minskade min så kallade filosemitism än mer och jag fick upp ögonen för ett slags judiskt och israelisk dubbelmoral ifråga om migration till väst och Israels exklusiva rätt att vara en etno-stat för judar. Diverse chutzpah-agerande från Israels sida i fråga om för att ta ett exempel, deras amerikanske spion Jonathan Pollard, stampade ut min för femtio år sen flammande pro-israelism. Om ni som läser detta bekvämar er med att läsa Stephen Steinlights "The Jewish Stake in America's Changing Demography". https://cis.org/Report/Jewish-Stake-Americas-Changing-Demography, så kommer ni inse hur bonnig och pinsam den svenska anti-semitism-debatten är. P.S. problemet är att hur många ggr jag än länkat denna artikel, så har ingen brytt sig om att läsa den, med ingen menar jag förstås, svenskar. Kan vara en anledning till en massa irrationella ryggmärgsreflexer hos övervakarna av debatten om antisemitism.
Intressant och balanserat. Steilights artikel, lika aktuell eller mer aktuell idag?
Inte läst den på länge, men som bakgrund till dagens västerländska migrationsdebatt oundgänglig. Sen har vi förstås en annan judisk migrationskritiker i Lawrence Auster, Why Jew Welcome Muslims? http://www.amnation.com/vfr/archives/001041.html Min egen "tagning" är att judiska intresseorganisationer har de mångkulturella och mångetniska osmanska och habsburgska imperierna som ideal, eller översatt till moderna nationalstater, ett samhälle bestående av en mängd minoriteter, där den judiska blir mindre synlig och till mindre grad riskerar att bli "främlingen" och syndabocken, såsom nu fallet är med den muslimska "minoriteten" (med tanke på dess inflytande och märkbara närvaro känns "minoritet" lite malplacerat). Däri har vi förklaringen till stödet för mångkulturell massinvandring bland den i numerärt hänseende mycket lilla judiska minoriteten. Även om sådan massinvandring till USA och västdemokratier i övrigt underminerar stödet för Israel, så verkar inte judiska intresseorganisationer ändra inställning, som om stödet för massinvandringen blivit en avgudabild, som tillbes oavsett konsekvenserna, till exempel ökat våld mot judar från islamister, och den potential för en uppblossande antisemitism även bland svenskfödda och vita européer samt euro-amerikaner i största allmänhet, i och med att man hamnar på kollisionskurs i den så ödesmättade migrationsfrågan. Det senare ett ämne som förtjänar en öppen och intellektuellt hederlig diskussion. Tyvärr omgärdas ämnet av alltför många tabun. (Förlåt den lite klumpiga och omständliga meningsbyggnaden, men skrev detta under stor tidsnöd.)
Bra Ivar! Detta behövs
Bra Ivar! Detta behövs
Förmodligen har Löfven och Reinfeldt redan sålt ut Sverige.
Aktivt ändrad migration till förmån för t.ex. flyende, förtryckta kristna kan balansera? Vem tar tyglarna där?
(Kan vissa verkligen förneka bas-agendan i boken Paulina? Allt kokar ju ner till x).
Nu lyssnat på podden. Slutsats: den första åtgärden måste bli ett moratorium på all invandring från MENA. Vidare att IS-kvinnorna interneras. Uppmuntra återvandring med ekonomiska incitament. Utvisa alla som fått uppehållstillstånd och medborgarskap på oriktiga grunder. Sök stöd från grannländer som Norge och Danmark samt Finland. Vi klarar inte det här själva. En tillfällig union vore bra. Överväg undantagstillstånd och militär närvaro i gatubilden. Städa upp innan det är för sent. Kanske redan är det.
Det är Bonnier (judisk familj) Schibstedt och andra judiskt ägda medier som konstant har trakasserat motståndare mot massinvandringen. Bonnier äger 73 tidningar i Sverige. De äger den största utgivarbyrån för böcker. De producerar skolmaterial. Aftonbladet, Expressen, DN.. osv som i 30 års tid har propagerat för mer invandring och sopat problem under mattan. Jerzy Sarnecki som gjort detsamma.
Det var David Schwarz (en jude) som skapade den mångkulturella planen för Sverige med orden att vi skulle vara "toleranta" och att det var så underbart med "Mångkultur" medan han satt i Israelisk TV och sa helt andra saker.
Menar du på allvar att en grupp människor som är 3% av USA:s befolkning men 50% av miljardärerna inte är mäktiga? Som äger alla världsbanker? Som äger Facebook, Youtube, Hollywood kan göra rena förnedringsfilmer om Sverige som "Midsommar" (men tänk om en svensk åkte till Israel och gjorde en film om "blodtörstiga judar") det är alltså vad denna person har gjort om svenskar.
Du måste ju vara en Shabbos Goy eller något för förneka att de är mäktiga. Om du ska dra till med "De är bara smarta", okej, det finns med än 3 ggr så många Europeiska personer i USA med högre IQ... det handlar snarare om neoptism och deras sätt att föra business.
Tack Ivar Arpi för du driver detta! Vi bodde i Malmö 1990 till 2004. Jag gick varje dag till jobbet förbi den vackra Synagogan på Amiralsgatan. Helt i harmoni med med staden och folklivet var den en symbol för det Sverige jag var stolt över. När idag läser att polisbevakning och speciella säkerhetsarrangemang krävs när högtider firas i synagogan blir djupt upprörd, ledsen och arg över vad som hänt med Malmö sedan vi flyttade.
Föreningsgatan ska det såklart vara.
Tack Ivar ❤