Kyrkohistorikern Joel Halldorf och Tolkienkännaren Hannes Westerlund samtalar med mig om JRR Tolkiens värld, konservatism, kristendom och varför jag tycker att Boromir borde ha tagit ringen.
Omkring 1 h och 45 min in i podden berättar Ivar hur han ser på tro och tvivel. Beskrivningen har flera anknytningar till CS Lewis kristendomsuppfattning, och flera av de metaforer Ivar använder har faktiskt Lewis använt i sina Narniaböcker. Jag säger inte detta för att retas -- min erfarenhet av Tolkiennördar är att de just på grund av allegorifrågan ogillar CS Lewis -- utan min fundering är om Lewis och Tolkien i något slags övergripande mening genererar likartade synsätt på kristen tro.
Beträffande förhållandet mellan Sagan och ringen och de konkreta kristna dogmerna, återberättade i myter och allegorier, är det ju alldeles riktigt att Lewis och Tolkien hade helt olika uppfattningar om hur detta skulle gå till. Men min uppfattning är att detta främst rör detaljnivån. Som påpekas i podden finns det dikter och sånger i Sagan om ringen som påminner om bibliska bildspråk. Jag associerar exempelvis hela tiden till profeten Jesaja, dock helt utan att Jesajas ord eller ens tematik riktigt finns där. Tolkien måste i vart fall försökt att efterlikna ett bibliskt stilideal, även om han ansträngde sig mycket för att inte kopiera det exakta innehållet.
Ett liknande synsätt tycker jag tydligare förklarar försynens roll hos Tolkien, vilket aldrig riktigt utvecklades i samtalet. Tolkien skulle kraftfullt avvisa åsikten att försynens roll i böckerna på något sätt skulle vara en representation av en konfessionell uppfattning av Guds vilja, samtidigt som det är helt uppenbart att han här för fram en form av historiesyn och världsutvecklingsschema som har grund i en fram till och med förmodern tid (ca 1750) dominant historieuppfattning.
Äsch, jag var kanske snobbig i min ton vad gäller CS Lewis. Jag läser honom med stor behållning, men Narniaböckerna är verkligen barnböcker, medan Ringentrilogin är böcker man kan kliva in och ut i genom hela livet och hitta nya saker.
Vad var det jag sade som du tyckte var likt CS Lewis kristendomsuppfattning?
Det jag fastnade för var beskrivningen av en sekulariserad människa som ur "ruinerna" skönjer något som får den att tro trots tvivlet; att det ligger nära till hands att förneka försynen och endast erkänna handlingen, ringen, men att det ändå kan finnas något där som får en att tro trots tvivlet. Lewis upptäckte ju den kristna tron genom de klassiska författarna och tyckte sig se ett mönster i det han uppskattade hos detta, som genomgående korrelerade med den kristna tron (vilket Tolkien och någon annan, som jag nu inte minns namnet på delvis hjälpte honom med). Men vet inte om det var riktigt detta du menade, eller om det du framförde där var din egen eller Tolkiens uppfattning.
Slutreplik angående Narnia: Jag kan inte tänka mig en bättre trampolin till Tolkiens böcker än att läsa Narnia för mina barn (äldsta är 7 år). Trots jultomten och annat som ger tolkianer frossa så är det en värld av symbolism och djup som liknar Tolkien och introducerar till den typen av böcker. Dessutom är det barnböcker där folk dricker vin och öl ohejdad, och där man även röker kopiösa mängder pipa! En ganska tydlig kontrast mot all värdegrundsskit som man psykiskt misshandlar barn med i dessa dagar, där det t.ex. bara finns snälla människor.
Utan att ha lyssnat på avsnittet än så vill jag gärna tipsa om podden Myter och mysterier och deras avsnitt 38-48 som heter "sagorna" för lite fler vinklar på bland annat Sagan om ringen.
En teknisk fråga: Varför måste man avlyssna podden i ett enda tvåtimmarssvep? När jag gjort uppehåll och vill återgå till lyssnandet där jag slutade visar det sig vara omöjligt.
Extremt intressant samtal.
Omkring 1 h och 45 min in i podden berättar Ivar hur han ser på tro och tvivel. Beskrivningen har flera anknytningar till CS Lewis kristendomsuppfattning, och flera av de metaforer Ivar använder har faktiskt Lewis använt i sina Narniaböcker. Jag säger inte detta för att retas -- min erfarenhet av Tolkiennördar är att de just på grund av allegorifrågan ogillar CS Lewis -- utan min fundering är om Lewis och Tolkien i något slags övergripande mening genererar likartade synsätt på kristen tro.
Beträffande förhållandet mellan Sagan och ringen och de konkreta kristna dogmerna, återberättade i myter och allegorier, är det ju alldeles riktigt att Lewis och Tolkien hade helt olika uppfattningar om hur detta skulle gå till. Men min uppfattning är att detta främst rör detaljnivån. Som påpekas i podden finns det dikter och sånger i Sagan om ringen som påminner om bibliska bildspråk. Jag associerar exempelvis hela tiden till profeten Jesaja, dock helt utan att Jesajas ord eller ens tematik riktigt finns där. Tolkien måste i vart fall försökt att efterlikna ett bibliskt stilideal, även om han ansträngde sig mycket för att inte kopiera det exakta innehållet.
Ett liknande synsätt tycker jag tydligare förklarar försynens roll hos Tolkien, vilket aldrig riktigt utvecklades i samtalet. Tolkien skulle kraftfullt avvisa åsikten att försynens roll i böckerna på något sätt skulle vara en representation av en konfessionell uppfattning av Guds vilja, samtidigt som det är helt uppenbart att han här för fram en form av historiesyn och världsutvecklingsschema som har grund i en fram till och med förmodern tid (ca 1750) dominant historieuppfattning.
Äsch, jag var kanske snobbig i min ton vad gäller CS Lewis. Jag läser honom med stor behållning, men Narniaböckerna är verkligen barnböcker, medan Ringentrilogin är böcker man kan kliva in och ut i genom hela livet och hitta nya saker.
Vad var det jag sade som du tyckte var likt CS Lewis kristendomsuppfattning?
Det jag fastnade för var beskrivningen av en sekulariserad människa som ur "ruinerna" skönjer något som får den att tro trots tvivlet; att det ligger nära till hands att förneka försynen och endast erkänna handlingen, ringen, men att det ändå kan finnas något där som får en att tro trots tvivlet. Lewis upptäckte ju den kristna tron genom de klassiska författarna och tyckte sig se ett mönster i det han uppskattade hos detta, som genomgående korrelerade med den kristna tron (vilket Tolkien och någon annan, som jag nu inte minns namnet på delvis hjälpte honom med). Men vet inte om det var riktigt detta du menade, eller om det du framförde där var din egen eller Tolkiens uppfattning.
Slutreplik angående Narnia: Jag kan inte tänka mig en bättre trampolin till Tolkiens böcker än att läsa Narnia för mina barn (äldsta är 7 år). Trots jultomten och annat som ger tolkianer frossa så är det en värld av symbolism och djup som liknar Tolkien och introducerar till den typen av böcker. Dessutom är det barnböcker där folk dricker vin och öl ohejdad, och där man även röker kopiösa mängder pipa! En ganska tydlig kontrast mot all värdegrundsskit som man psykiskt misshandlar barn med i dessa dagar, där det t.ex. bara finns snälla människor.
Utan att ha lyssnat på avsnittet än så vill jag gärna tipsa om podden Myter och mysterier och deras avsnitt 38-48 som heter "sagorna" för lite fler vinklar på bland annat Sagan om ringen.
Vad heter den göteborgska tolkienboken? Sillmackrillion!
Helt klart det bästa avsnittet hittills. Vore intressant att höra dig och Halldorf samtala om ondska och tro i True Detective.
En teknisk fråga: Varför måste man avlyssna podden i ett enda tvåtimmarssvep? När jag gjort uppehåll och vill återgå till lyssnandet där jag slutade visar det sig vara omöjligt.