Susanna Birgersson: Kvinnans livegenskap i det islamiska äktenskapet

Svenska staten bör befria de kvinnor som hålls fångna i islamiska äktenskap. Villkora de statliga bidragen med att muslimska samfund måste ge kvinnor samma rätt som män i äktenskapskontrakten.

Foto: Peter Macdiarmid/Getty images

Det tog lång tid, oerhört lång tid, innan det offentliga Sverige på riktigt slöt upp bakom kampen mot hederskulturen. Man ville inte anklagas för att vara rasist. Och hellre lite hedersvåld i samhällets utkant än risken att muslimer som grupp stigmatiseras – den prioriteringen gjorde länge att hedersproblematiken spelades ner. Även om det naturligtvis fortfarande finns en och annan som framhärdar i att likställa oförklarade löneskillnader med balkongmord – allt är frukten av samma patriarkat, här som där – råder numera stor samsyn om att hederskulturen är något specifikt som måste bekämpas. 

Och det är ju bra, väldigt bra. Frågan är förstås hur det går, och vem som vinner i mötet mellan å ena sidan svala västerländska, individualistiska värderingar och å andra sidan traditionella sexualnormer och slitstarka etnolojaliteter. Men det är inte den enda frågan. Man kan lätt förledas att tro att om bara hederskulturen kunde opereras bort från islam, så vore allt frid och och fröjd. Men frågan om kvinnors frihet inom islam kan inte reduceras till hedersvåldet.

Som vanligt ligger grannlandet Danmark långt före Sverige i att lyfta fram de dolda strukturer som cementerar segregationen. Och därför har man återupplivat ett statligt initiativ med det besynnerliga namnet Kommissionen för den glömda kvinnokampen (”Kommissionen for den glemte kvindekamp”). Den blev hastigt nedstängd 2022 efter att den föreslagit att den muslimska slöjan borde förbjudas i grundskolan. Men nu har den väckts till liv igen, och uppdraget är att innan årets slut komma med förslag som ska garantera att minoritetskvinnor får åtnjuta samma frihet som etniskt danska kvinnor.