Susanna Birgersson: Så har vi övergivit våra barn

I dag tas det för givet att kompisar är det viktigaste i barns liv, att det är de som påverkar och formar mer än något annat. Kanske är det så. Men är det bra? Måste det vara så?

Älskade smartphone. Foto: Imgorthand/Getty

Dina barn är dina. De borde åtminstone vara dina. Du borde vara den mest betydelsefulla personen i dina barns liv. Men sannolikheten är stor att det är kompisarna som är viktigast. Samhället är uppbyggt så att barn ska relatera främst till jämnåriga. Stora delar av sin vakna tid tillbringar de, från 1,5 års ålder och uppåt, i stora barngrupper. Förskolans verksamhet handlar till väldigt stor del om att göra barnen kompetenta att – ja, att vara på förskolan, tillsammans med jämnåriga. Att kunna stå i kö. Att vara en bra kompis. Att äta med bestick. Att vänta på sin tur. Att sätta på sig överdragsbyxor och jacka, vantar och mössa själv, och inte glömma halsvärmaren. Att tvätta händerna på rätt sätt. Att turas om. De blir duktiga. De blir självständiga. 

Det finns pedagoger, visst, men de är för få – och de har ett professionellt förhållningssätt till barnen, inte nödvändigtvis ett emotionellt. Mamma eller pappa försvinner varje dag, innan barnet kan förstå att separationen bara är tillfällig. Barnen ser ut att snabbt lära sig reglera och kontrollera sina känslor. De verkar mogna. Men emotionellt är de ensamma största delen av dagen, med konstant förhöjda stresshormon. Och många barn lär sig inte alls att reglera känslorna, utan blir i stället utåtagerande och svårhanterliga. Då får de så småningom en diagnos.

I boken Hold on to Your Kids: Why Parents Need to Matter More than Peers, (utgiven 2004, senast reviderad 2019) skriver den kanadensiske utvecklingspsykologen Gordon Neufeld tillsammans med läkaren Gabor Maté om betydelsen av ett starkt emotionellt band mellan föräldrar och barn. Anknytning är inte bara lite magi i spädbarnsåldern; anknytning är avgörande under hela uppväxten. Och det är upp till dig som vuxen att bestämma om du ska vara viktigast – eller om kompisarna ska vara det.