Kritikerna sågade, men publiken älskade dem. Linus Kullins bok Jönssonligan – kuppor, krut och kamratskap avslöjar hur filmerna blev kultklassiker – och vad som gick snett vid deras återförening.
Jätteroligt avsnitt! Och vilken tidsmaskin, för det var ju inte igår (om ens någonsin?) som man hörde "Sökarna" och Jönssonligan" i samma mening :-D
Fasen vad trist att Brunnberg gjorde så som han gjorde! Men grymt bra att ni tar upp det, för jag hade ingen aning. Och man låter sällan trovärdig när man pratar om ett problem som man inte lyckats identifiera i någon mån alls hos de egna.
Och en reflektion kring den svenska brottslingen resa på bioduken:
Med start Jönssonligan så är den som är kriminell lite klurig men på det hela en clown, men däremot är ingen riktigt kriminell som stjäl från någon som enligt marxismen redan stulit (min egen teori om varför man hejar på Jönssonligan).
Sedan blir det så att kriminell vill man absolut inte bli, för det är ett hemskt liv där man alltid kommer att förlora. Men just därför vill ju heller ingen bli kriminell, utan alla som är kriminella har tvingats in i det utan möjlighet att påverka detta. Så var inte arg på kriminella, utan känn lite för dem istället.
Därefter leder muterar det till att säga att även om man inte kan välja att bli kriminell så går det ändå att lämna det livet. Det behövs bara en sista stöt. Låt den kriminelle få ett frikort för denna stöt, så att han kan få sluta vara kriminell. Och det lustiga här är att det blir lite "en gång är ingen gång" trots att den som skildras alltid är en yrkeskriminell med flertalet brott begångna.
Och där vi är nu så har väl då slutligen även förstagångskriminella börjat räknas in i "en gång är ingen gång". Mot denna bakgrund behöver ju ursäkten också mutera lite, så nu blir det istället att "den kriminella begår ju det här brottet för att han vill vara som dig och mig". Och då sluts ju även den marxistiska cirkeln i det att allt är bakvänt; den kriminelle blir icke-kriminell genom att begå en kriminell handling som av det skälet bör betraktas som en icke-kriminell handling av de icke-kriminella som den kriminella handlingen riktar sig mot (Venezuela 2.0).
Kom att tänka på Sällskapsresan och de som följde av Lasse Åberg. Är inte dom filmerna mycket mer svensk kultur än filmerna med Jönssonligan, som jag upplever som barnfilmer.
Jätteroligt avsnitt! Och vilken tidsmaskin, för det var ju inte igår (om ens någonsin?) som man hörde "Sökarna" och Jönssonligan" i samma mening :-D
Fasen vad trist att Brunnberg gjorde så som han gjorde! Men grymt bra att ni tar upp det, för jag hade ingen aning. Och man låter sällan trovärdig när man pratar om ett problem som man inte lyckats identifiera i någon mån alls hos de egna.
Och en reflektion kring den svenska brottslingen resa på bioduken:
Med start Jönssonligan så är den som är kriminell lite klurig men på det hela en clown, men däremot är ingen riktigt kriminell som stjäl från någon som enligt marxismen redan stulit (min egen teori om varför man hejar på Jönssonligan).
Sedan blir det så att kriminell vill man absolut inte bli, för det är ett hemskt liv där man alltid kommer att förlora. Men just därför vill ju heller ingen bli kriminell, utan alla som är kriminella har tvingats in i det utan möjlighet att påverka detta. Så var inte arg på kriminella, utan känn lite för dem istället.
Därefter leder muterar det till att säga att även om man inte kan välja att bli kriminell så går det ändå att lämna det livet. Det behövs bara en sista stöt. Låt den kriminelle få ett frikort för denna stöt, så att han kan få sluta vara kriminell. Och det lustiga här är att det blir lite "en gång är ingen gång" trots att den som skildras alltid är en yrkeskriminell med flertalet brott begångna.
Och där vi är nu så har väl då slutligen även förstagångskriminella börjat räknas in i "en gång är ingen gång". Mot denna bakgrund behöver ju ursäkten också mutera lite, så nu blir det istället att "den kriminella begår ju det här brottet för att han vill vara som dig och mig". Och då sluts ju även den marxistiska cirkeln i det att allt är bakvänt; den kriminelle blir icke-kriminell genom att begå en kriminell handling som av det skälet bör betraktas som en icke-kriminell handling av de icke-kriminella som den kriminella handlingen riktar sig mot (Venezuela 2.0).
Tack för fin respons!
Dynamit-Ali! Jag har skrattat när jag städade köket!
Kom att tänka på Sällskapsresan och de som följde av Lasse Åberg. Är inte dom filmerna mycket mer svensk kultur än filmerna med Jönssonligan, som jag upplever som barnfilmer.