Cancelkultur, åsiktskorridorer och wokeism är bara hjärnspöken hos högern. Kritiserar man dessa randfenomen är man nog högerextrem. Så resonerar de som varken vill se eller göra något åt problemen.
Wokeismen är som jag ser det begriplig enbart om man betraktar den som nå'n sorts tredje vågens revolutionsdröm. Sedan berlinmuren föll är det tydligt hur fantomsmärtorna inte bara hos kommunister utan även vissa delar av socialdemokratin fortfarande härjar svårt. Folk ville inte ha klasskampen, inte ha arbetarklassens revolt. Så kom feminismen som till sist också spårade ur genom att vänsterns kapning av den blev alltför tydlig. Så wokeismen! En ny chans att omstörta det förhatligt traditonella! Från att antirasism varit att betrakta alla lika ska nu etnisk tillhörighet ALLTID betonas. Ingen av vit härkomst får översätta ett litterärt verk från ett annat språk. Kön är enbart en social konstruktion förutom hos transsexuella där samhället absolut måste bistå med att så långt möjligt stöpa om den biologiska kroppen. Om nu den ens finns, den kanske är en social vanföreställning. Äktenskapet har genom parallell-lagstiftning urholkats i hög grad (jag har själv inga invändningar mot just det; varför ska staten styra över hur folk vill leva?) men blir plötsligt OTROLIGT viktigt för samkönade par. TV-reklamen är ett bra skyltfönster. Inslagen i TV-reklamen utan färgade personer är lätt räknade. Pensionsinstituten sänder ut förfrågningar om hur man vill ha sin tjänstepension utbetalad i e-postmeddelanden prydda med en bild som knappast illustrerar en typisk tjänstepensionstagare. Vi uppfostras. I förhoppningen att NU, NU kan det gamla rivas. Till förmån för vad? Mindre viktigt anar man. Rivningen av historiska stadsmiljöer i Sverige på 60- och 70-talen går nu igen i det icke materiella. Jag kallar det kulturell vandalism och jag tror att tillskyndarna av detta just gläds över det som förstörs. De flesta ogillar högst sannolikt detta men typiskt svenska som de flesta av oss är så säger få ifrån. Man vill ju "typ inte bråka". Jag skulle tro att det i världshistorien finns få exempel på denna utstuderade självdestruktivitet i ett samhälle. Bakom kulisserna pågår så klart livet som vanligt för de flesta av banérförarna. Man får ju skilja varumärke och privatliv åt. Typ.
Ja frågan är vad som händer på sikt med ett samhälle som ägnar sig åt denna sorts självskadebeteende i form av det du träffande omnämner som kulturell vandalism
I en annan podd (Hotspot) summerar Göran Adamson, proffesor vid UU, det enligt följande. "De som en gång skulle granska makten åt folket granskar istället folket åt makten"
Viktor Malm, Jens Liljestrand, Jonna Sima, Anders Lindberg tillhör samma kader av epigoner som är tränade i konsten att sticka med svärd.
Det finansierar deras relativt bekväma och beskyddade villaområde och innerstadstillvaro.
Den med svärd stickade offerkoftan skänks till de makthavare till vänster som för närvarande bäst behöver den och svärden försvarar sedan deras rätt att bära den.
Klägett, kläggtvå, kläggtre och fyra och fem osv...
Jag har bitvist följt diskussionen om wokeism och cancelkultur. Inte på något sätt kunna säga mig ha en helhetsbild av detta, men tycker mig att ana ett mönster. På ena sidan finns gruppen som anser att västvärlden är på väg att gå under och på andra sidan finns gruppen som tycker att det är bra att västvärlden går under, för att uttrycka det drastiskt. Svårt för en lekman att kunna se genom dimman. Efterlyser en möteplats där dessa kan mötas så man kan få en chans att höra båda sidor samtidigt utan att vara docent i litteraturvetenskap, kulturchef eller annat åt det hållet. Kanske ngt för Ivar att bita i...
Bra där! Victor Malm är en banal opportunist som man kan sluta läsa! PK korrumperade kulturskribenter har slutat tänka o lånar bara klyschor av varandra!
Wokeismen är som jag ser det begriplig enbart om man betraktar den som nå'n sorts tredje vågens revolutionsdröm. Sedan berlinmuren föll är det tydligt hur fantomsmärtorna inte bara hos kommunister utan även vissa delar av socialdemokratin fortfarande härjar svårt. Folk ville inte ha klasskampen, inte ha arbetarklassens revolt. Så kom feminismen som till sist också spårade ur genom att vänsterns kapning av den blev alltför tydlig. Så wokeismen! En ny chans att omstörta det förhatligt traditonella! Från att antirasism varit att betrakta alla lika ska nu etnisk tillhörighet ALLTID betonas. Ingen av vit härkomst får översätta ett litterärt verk från ett annat språk. Kön är enbart en social konstruktion förutom hos transsexuella där samhället absolut måste bistå med att så långt möjligt stöpa om den biologiska kroppen. Om nu den ens finns, den kanske är en social vanföreställning. Äktenskapet har genom parallell-lagstiftning urholkats i hög grad (jag har själv inga invändningar mot just det; varför ska staten styra över hur folk vill leva?) men blir plötsligt OTROLIGT viktigt för samkönade par. TV-reklamen är ett bra skyltfönster. Inslagen i TV-reklamen utan färgade personer är lätt räknade. Pensionsinstituten sänder ut förfrågningar om hur man vill ha sin tjänstepension utbetalad i e-postmeddelanden prydda med en bild som knappast illustrerar en typisk tjänstepensionstagare. Vi uppfostras. I förhoppningen att NU, NU kan det gamla rivas. Till förmån för vad? Mindre viktigt anar man. Rivningen av historiska stadsmiljöer i Sverige på 60- och 70-talen går nu igen i det icke materiella. Jag kallar det kulturell vandalism och jag tror att tillskyndarna av detta just gläds över det som förstörs. De flesta ogillar högst sannolikt detta men typiskt svenska som de flesta av oss är så säger få ifrån. Man vill ju "typ inte bråka". Jag skulle tro att det i världshistorien finns få exempel på denna utstuderade självdestruktivitet i ett samhälle. Bakom kulisserna pågår så klart livet som vanligt för de flesta av banérförarna. Man får ju skilja varumärke och privatliv åt. Typ.
Ja frågan är vad som händer på sikt med ett samhälle som ägnar sig åt denna sorts självskadebeteende i form av det du träffande omnämner som kulturell vandalism
I en annan podd (Hotspot) summerar Göran Adamson, proffesor vid UU, det enligt följande. "De som en gång skulle granska makten åt folket granskar istället folket åt makten"
Viktor Malm, Jens Liljestrand, Jonna Sima, Anders Lindberg tillhör samma kader av epigoner som är tränade i konsten att sticka med svärd.
Det finansierar deras relativt bekväma och beskyddade villaområde och innerstadstillvaro.
Den med svärd stickade offerkoftan skänks till de makthavare till vänster som för närvarande bäst behöver den och svärden försvarar sedan deras rätt att bära den.
Klägett, kläggtvå, kläggtre och fyra och fem osv...
Fyndig formulering om att ”sticka med svärd” som väl dessutom kan ges en tredje betydelse om man med sticka avser att bege sig iväg
Ja så kan det faktiskt också läsas. Kanske till och med som i att oerhört förutsägbart (s)ticka?
Jag har bitvist följt diskussionen om wokeism och cancelkultur. Inte på något sätt kunna säga mig ha en helhetsbild av detta, men tycker mig att ana ett mönster. På ena sidan finns gruppen som anser att västvärlden är på väg att gå under och på andra sidan finns gruppen som tycker att det är bra att västvärlden går under, för att uttrycka det drastiskt. Svårt för en lekman att kunna se genom dimman. Efterlyser en möteplats där dessa kan mötas så man kan få en chans att höra båda sidor samtidigt utan att vara docent i litteraturvetenskap, kulturchef eller annat åt det hållet. Kanske ngt för Ivar att bita i...
Bra där! Victor Malm är en banal opportunist som man kan sluta läsa! PK korrumperade kulturskribenter har slutat tänka o lånar bara klyschor av varandra!