Trots att de flesta svenskar vill ha ett barn till, förblir spjälsängen tom. Är det klimatångest, oro för framtiden eller samhällets krav som hindrar oss från att våga satsa på större familjer?
Mycket kloka slutord av er bägge och av Anna-Karin speciellt hennes ord efter 27 min. Att barnafödandet minskar är oerhört bekymmersamt. Anledningen till detta kan givetvis ha olika orsaker och orsaken till detta kan vara olika från kultur till kultur. I Sverige lär det bl.a. vara det individualistiska tänkandet där man sätter sig själv och sin bekvämlighet i främsta rummet och där finns inte alltid plats för den kärlek som barn ger tillbaka men som också kräver plikt och uppoffring. Jakten efter högre materiell standard överskuggar alltmer andlig standard. Vår nutid fixeras alltmer vid egoistiska handlingar som självförverkligande, sex, karriär, nöjen och abort utan medicinska orsaker. För att få väljare och makt så stödjer politiker dessa handlingar. Räknar man sen dit skilsmässor så förstår man att barn inte längre är lika önskvärda som tidigare. Feministiska och därmed politiska tankar där barnuppfostran ska skötas av daghem och där barnledighet anses som en kvinnofälla stärker definitivt inte barnen i samhället. Tyvärr så döljs forskning som motsäger rådande ideologi. I detta sammanhang kan Per Kågesons bok Tid för barn? rekommenderas. Det ska erkännas att det även var betydligt lättare att vara förälder (och lärare) för 60 år sedan då regler och auktoritet var honnörsord i uppfostran men ett samhälle där barn blir alltmer överflödiga förlorar både kunskap, hopp och kärlek.
En liten fråga till Anna-Karin: Med start ca 4:20 påbörjar du ett resonemang som mynnar ut i att du först säger "fylla" men sedan ändrar dig till "lösa omsorg för en åldrande befolkning". Jag tolkar dig säkert fel, men jag får intrycket av att du syftar på vård och omsorg som faktiskt utförande av sådan. Men våra skogstokiga politiker menar inte att invandringen skulle stärka upp den offentliga vården och omsorgen, utan de syftar på omsorgen som i pensionssystemet. Vårt pensionssystem är en smart socialistisk konstruktion i det att vi betalar in till pensionssystemet under hela yrkeslivet, men sedan när det är dags för pension måste vi ändå stå med mössan i handen. Detta då vi ju inte betalar för vår egen pension utan för den generation som är pensionärer medan vi jobbar. Att detta är just smart från ett socialistiskt perspektiv beror på att vi har ingen egentlig aning om hur mycket vi betalat in under yrkeslivet (i.e. vi vet inte vad vi borde kräva), plus att eftersom vi betalar för en "rätt till pension" så får vi vara nöjda med vad vi får.
Där de riktiga problemen dyker upp är när exempelvis Shekarabi lade in den möjliga dödsstöten genom att ytterligare krympa skillnaden mellan intjänad pension och garantipension. För många som kommit hit är antingen i hög ålder eller deltar i begränsad utsträckning på arbetsmarknaden. Men de kommer ju ändå få pension, och det kommer dra bort allt vad buffertar heter i pensionssystemet. Expressen skrev nyligen i förbifarten att det nu tillskjuts 20 miljarder årligen för att hålla pensionssystemet upp, vilket innebär att det håller på att falla.
Och tyvärr är det nu som alla som studerat matematik på Karl Marx Academy dyker upp. Den riktiga katastrofen är att någon har fått för sig att mera människor equals mera skatteintäkter, men det bygger ju på att människorna kommer i arbete. För annars har man ju förvärrat problemet genom att ha välkomnat ännu fler personer som en dag blir pensionärer. "Fast det var bara otur förra gången, den här gången kommer det gå bättre!" Gång på gång på gång. Och mitt i allt så visar ju vänsterns räknestickor faktiskt att migrationen är lönsam, för när man använder absurda relativa mått så får man också absurda resultat; den relativa förmögenhetsklyftan krymper ju med en invandring av många som har väldigt lite, och medianen kommer ju röra sig nedåt (ex. Cervenka älskar att blanda mått i stil med att både använda median och genomsnitt samtidigt). Och alla stackars kommunalråd som inte förstår att migranternas konsumtion till stor delar görs med hand-outs, plus att en stor del av dessa skickas till släkt i hemländerna. Vilket också är ett jätteproblem eftersom vi har så mycket socialism i vår ekonomi, och alla ekonomiska idéer som bygger på planekonomi eller social ingenjörskonst kräver ett hermetiskt förslutet system eftersom ingen av dessa två genererar vinst eller tillväxt.
Detta ser extremt foliéhattigt ut, och det hoppas jag att det också är. Men det är illavarslande att politiken i princip gjort samma räknefel med vindkraften i det att man: 1. Utgått från optimala förutsättningar, 2. missat minst en central parameter (vindkraften har positivt exportnetto på årsbasis vilket dock beror på ett fåtal extrema produktionstoppar och el kan inte storskaligt lagras, medan migrationen förutsattes vara jämt köns- och åldersfördelad), 3. försöker lösa problemet med socialdemokratisk ingenjörskonst (mer invandrare och mer vindkraftverk), 4. man förvärrar nästan problemet exponentiellt (invandringen ger inte fler skattebetalare men fler pensionärer, medan varje nytt vindkraftverk bygger vidare på den kannibalisering som gjort vindkraften olönsam).
Kul att ni snappat upp ämnet. Gör sig ju rundor bland många konservativa kanaler nu. Inneordet nu för tiden är väl "multifaktoriellt"? Verkar finnas många bottnar i detta.
Det är helt fel som Anna-Karin säger i början att fler föder bara ett barn. De som faktiskt blir mödrar föder inte nämnvärt mindre barn nu än på 80-/90-talen. Datan som i både väst och öst visar på att fertilitetstappet drivs av att antalet barnlösa kvinnor ökar (förstås också män, men fertilitet beräknas dock per kvinna). [Lyssna på första intervjun nedan minut 5:33 och framåt.]
Det moderna samhället med uppskjutet barnafödande tills det är försent är en aspekt. Viljan att göra karriär först och dålig medvetenhet i befolkningen om kvinnors biologiska "fertilitetsfönster".
Finansiella besvär bidrar förstås. En intressant person och dokumentärfilmare att följa är Stephen Shaw.
Men med det sagt är största delen av den senaste dippen (det snabbt tilltagande fertilitetsfallet sista 5 - 10 åren) verkar vara det anglosaxarna kallar "the mateing crisis". I alla fall i utvecklade länder.
Verkar finna flera faktorer som bidrar till denna mating crisis. Tycker det vore väldigt kul om ni kunde intervjua en forskare i grannlandet Norge om ni vill dyka djupare i detta. Mads Larsen. Ett smakprov:
Som jag som lekman förstår det så finns en missmatch som uppstått mellan kvinnors naturliga/biologiska drift till att bilda familj enligt hypergamt (eller hur man nu säger det ordet på svenska) mönster utifrån status vilket krockar med ett samhälle där kvinnor nu utbildar sig mer än män och inte vill bilda familj nedåt i utbildningshierarkin eller i inkomst (unga kvinnor tjänar mer än män nu).
Hypergamin verkar alltså också exacerberas av moderna datingappar som han framhåller.
En annan bidragande orsak är den geografiska könssegregeringen. En genomgång här av en tjeckisk youtubekanal dedikerad till ämnet demografi:
Multifaktoriellt var ordet. En lite bubblare apropå en av Ivars kommentarer. En tysk-svensk studie publicerad av Tyska Federala institutet för Befolkningsforskning.
Kan tilläggas att de inte ger någon vetenskapligt underbyggd eller vettig förklaring till korrelationen.
En intressant artikel som hävdar samma tes, att mating krisen beror på den inbördes statushierarkin relativt sett mellan män-kvinnor ändrats till kvinnors fördel är följande. Han driver tesen med utgång i babyboomen som ett historiskt exempel (som var en uppgång från negativ fertilitet i början på 1900-talet till positiv sådan under boomåren).
Författarens slutsatser om vad som kan göras för att reversera krisen är nog svårsmälta för de flesta moderna personer dock. Är väldigt amerikansk konservatism.
"Ingen man har rört vid Maria" berättade ängeln för Josef, som därmed kunde andas ut. Hur menar du Ivar att det på Jesu tid var ungt med 14-åriga mödrar? Är du säker på historiken? Josef och Maria var ju "trolovade". Det är väl snarare så att modernisering av samhällen förbarnsligar ynglingar upp i allt högre åldrar (å nu menar jag inte att jag tycker det är bra att bli förälder vid 14 års ålder). Du nämnde det själv, "barn bidrog förr..", men hur är det idag?
Du Ivar är för bra för att håna Gud, tycker jag. Lägg ner just den biten, för övrigt är Ni lysande! Bibelns Gud manade ju människorna att föröka sig, men i vanlig ordning gör vi tvärtom. Vi kraschar samhället först å främst för att vi kraschade kärnfamiljerna...
...det tror iaf jag och kanske också någon enstaka själ utöver min.
Japp, kristna uppmanas vara orädda, kristna sätter sitt hopp till Kristus, inte till människor.
Mycket kloka slutord av er bägge och av Anna-Karin speciellt hennes ord efter 27 min. Att barnafödandet minskar är oerhört bekymmersamt. Anledningen till detta kan givetvis ha olika orsaker och orsaken till detta kan vara olika från kultur till kultur. I Sverige lär det bl.a. vara det individualistiska tänkandet där man sätter sig själv och sin bekvämlighet i främsta rummet och där finns inte alltid plats för den kärlek som barn ger tillbaka men som också kräver plikt och uppoffring. Jakten efter högre materiell standard överskuggar alltmer andlig standard. Vår nutid fixeras alltmer vid egoistiska handlingar som självförverkligande, sex, karriär, nöjen och abort utan medicinska orsaker. För att få väljare och makt så stödjer politiker dessa handlingar. Räknar man sen dit skilsmässor så förstår man att barn inte längre är lika önskvärda som tidigare. Feministiska och därmed politiska tankar där barnuppfostran ska skötas av daghem och där barnledighet anses som en kvinnofälla stärker definitivt inte barnen i samhället. Tyvärr så döljs forskning som motsäger rådande ideologi. I detta sammanhang kan Per Kågesons bok Tid för barn? rekommenderas. Det ska erkännas att det även var betydligt lättare att vara förälder (och lärare) för 60 år sedan då regler och auktoritet var honnörsord i uppfostran men ett samhälle där barn blir alltmer överflödiga förlorar både kunskap, hopp och kärlek.
En liten fråga till Anna-Karin: Med start ca 4:20 påbörjar du ett resonemang som mynnar ut i att du först säger "fylla" men sedan ändrar dig till "lösa omsorg för en åldrande befolkning". Jag tolkar dig säkert fel, men jag får intrycket av att du syftar på vård och omsorg som faktiskt utförande av sådan. Men våra skogstokiga politiker menar inte att invandringen skulle stärka upp den offentliga vården och omsorgen, utan de syftar på omsorgen som i pensionssystemet. Vårt pensionssystem är en smart socialistisk konstruktion i det att vi betalar in till pensionssystemet under hela yrkeslivet, men sedan när det är dags för pension måste vi ändå stå med mössan i handen. Detta då vi ju inte betalar för vår egen pension utan för den generation som är pensionärer medan vi jobbar. Att detta är just smart från ett socialistiskt perspektiv beror på att vi har ingen egentlig aning om hur mycket vi betalat in under yrkeslivet (i.e. vi vet inte vad vi borde kräva), plus att eftersom vi betalar för en "rätt till pension" så får vi vara nöjda med vad vi får.
Där de riktiga problemen dyker upp är när exempelvis Shekarabi lade in den möjliga dödsstöten genom att ytterligare krympa skillnaden mellan intjänad pension och garantipension. För många som kommit hit är antingen i hög ålder eller deltar i begränsad utsträckning på arbetsmarknaden. Men de kommer ju ändå få pension, och det kommer dra bort allt vad buffertar heter i pensionssystemet. Expressen skrev nyligen i förbifarten att det nu tillskjuts 20 miljarder årligen för att hålla pensionssystemet upp, vilket innebär att det håller på att falla.
Och tyvärr är det nu som alla som studerat matematik på Karl Marx Academy dyker upp. Den riktiga katastrofen är att någon har fått för sig att mera människor equals mera skatteintäkter, men det bygger ju på att människorna kommer i arbete. För annars har man ju förvärrat problemet genom att ha välkomnat ännu fler personer som en dag blir pensionärer. "Fast det var bara otur förra gången, den här gången kommer det gå bättre!" Gång på gång på gång. Och mitt i allt så visar ju vänsterns räknestickor faktiskt att migrationen är lönsam, för när man använder absurda relativa mått så får man också absurda resultat; den relativa förmögenhetsklyftan krymper ju med en invandring av många som har väldigt lite, och medianen kommer ju röra sig nedåt (ex. Cervenka älskar att blanda mått i stil med att både använda median och genomsnitt samtidigt). Och alla stackars kommunalråd som inte förstår att migranternas konsumtion till stor delar görs med hand-outs, plus att en stor del av dessa skickas till släkt i hemländerna. Vilket också är ett jätteproblem eftersom vi har så mycket socialism i vår ekonomi, och alla ekonomiska idéer som bygger på planekonomi eller social ingenjörskonst kräver ett hermetiskt förslutet system eftersom ingen av dessa två genererar vinst eller tillväxt.
Detta ser extremt foliéhattigt ut, och det hoppas jag att det också är. Men det är illavarslande att politiken i princip gjort samma räknefel med vindkraften i det att man: 1. Utgått från optimala förutsättningar, 2. missat minst en central parameter (vindkraften har positivt exportnetto på årsbasis vilket dock beror på ett fåtal extrema produktionstoppar och el kan inte storskaligt lagras, medan migrationen förutsattes vara jämt köns- och åldersfördelad), 3. försöker lösa problemet med socialdemokratisk ingenjörskonst (mer invandrare och mer vindkraftverk), 4. man förvärrar nästan problemet exponentiellt (invandringen ger inte fler skattebetalare men fler pensionärer, medan varje nytt vindkraftverk bygger vidare på den kannibalisering som gjort vindkraften olönsam).
Kul att ni snappat upp ämnet. Gör sig ju rundor bland många konservativa kanaler nu. Inneordet nu för tiden är väl "multifaktoriellt"? Verkar finnas många bottnar i detta.
Det är helt fel som Anna-Karin säger i början att fler föder bara ett barn. De som faktiskt blir mödrar föder inte nämnvärt mindre barn nu än på 80-/90-talen. Datan som i både väst och öst visar på att fertilitetstappet drivs av att antalet barnlösa kvinnor ökar (förstås också män, men fertilitet beräknas dock per kvinna). [Lyssna på första intervjun nedan minut 5:33 och framåt.]
Det moderna samhället med uppskjutet barnafödande tills det är försent är en aspekt. Viljan att göra karriär först och dålig medvetenhet i befolkningen om kvinnors biologiska "fertilitetsfönster".
Finansiella besvär bidrar förstås. En intressant person och dokumentärfilmare att följa är Stephen Shaw.
En intervju med honom: https://youtu.be/Kqovttk-mQc?feature=shared
Hans dokumentär heter Birthgap - Childless World. Han har lagt upp del 1 gratis på Youtube
https://youtu.be/A6s8QlIGanA?si=W8b0ScncnbU5t1Jm
Hemsida: birthgap.org
Men med det sagt är största delen av den senaste dippen (det snabbt tilltagande fertilitetsfallet sista 5 - 10 åren) verkar vara det anglosaxarna kallar "the mateing crisis". I alla fall i utvecklade länder.
Verkar finna flera faktorer som bidrar till denna mating crisis. Tycker det vore väldigt kul om ni kunde intervjua en forskare i grannlandet Norge om ni vill dyka djupare i detta. Mads Larsen. Ett smakprov:
https://youtu.be/7fL_xEBYTDs?feature=shared
Som jag som lekman förstår det så finns en missmatch som uppstått mellan kvinnors naturliga/biologiska drift till att bilda familj enligt hypergamt (eller hur man nu säger det ordet på svenska) mönster utifrån status vilket krockar med ett samhälle där kvinnor nu utbildar sig mer än män och inte vill bilda familj nedåt i utbildningshierarkin eller i inkomst (unga kvinnor tjänar mer än män nu).
Hypergamin verkar alltså också exacerberas av moderna datingappar som han framhåller.
En annan bidragande orsak är den geografiska könssegregeringen. En genomgång här av en tjeckisk youtubekanal dedikerad till ämnet demografi:
https://youtu.be/yJwMw065M58?si=081tpe9j75SpWwzX
Han refererar bl a till en del svensk data.
Multifaktoriellt var ordet. En lite bubblare apropå en av Ivars kommentarer. En tysk-svensk studie publicerad av Tyska Federala institutet för Befolkningsforskning.
https://www.bib.bund.de/Publikation/2022/Fertility-declines-near-the-end-of-the-COVID-19-pandemic-Evidence-of-the-2022-birth-declines-in-Germany-and-Sweden.html?nn=1219558
Kan tilläggas att de inte ger någon vetenskapligt underbyggd eller vettig förklaring till korrelationen.
En intressant artikel som hävdar samma tes, att mating krisen beror på den inbördes statushierarkin relativt sett mellan män-kvinnor ändrats till kvinnors fördel är följande. Han driver tesen med utgång i babyboomen som ett historiskt exempel (som var en uppgång från negativ fertilitet i början på 1900-talet till positiv sådan under boomåren).
Författarens slutsatser om vad som kan göras för att reversera krisen är nog svårsmälta för de flesta moderna personer dock. Är väldigt amerikansk konservatism.
https://open.substack.com/pub/arctotherium/p/the-baby-boom?utm_source=share&utm_medium=android&r=lpell
Ivars försök att hitta universella anledningar till mindre barnafödande är svårt, man måste se denna frågan i ett kulturellt perspektiv.
"Ingen man har rört vid Maria" berättade ängeln för Josef, som därmed kunde andas ut. Hur menar du Ivar att det på Jesu tid var ungt med 14-åriga mödrar? Är du säker på historiken? Josef och Maria var ju "trolovade". Det är väl snarare så att modernisering av samhällen förbarnsligar ynglingar upp i allt högre åldrar (å nu menar jag inte att jag tycker det är bra att bli förälder vid 14 års ålder). Du nämnde det själv, "barn bidrog förr..", men hur är det idag?
Du Ivar är för bra för att håna Gud, tycker jag. Lägg ner just den biten, för övrigt är Ni lysande! Bibelns Gud manade ju människorna att föröka sig, men i vanlig ordning gör vi tvärtom. Vi kraschar samhället först å främst för att vi kraschade kärnfamiljerna...
...det tror iaf jag och kanske också någon enstaka själ utöver min.
Japp, kristna uppmanas vara orädda, kristna sätter sitt hopp till Kristus, inte till människor.
Hej hopp, Guds välsignelse tillönskas er alla.